"Det tråkigaste är om ett friskt djur måste avlivas"

“Djur på vägen, men inget är överlopps” står det på det hemgjorda trafikmärket strax innan man kommer fram till hittedjurshemmet Skeppsdal Family i Ingå. Här bor paret Päivi Räty och Johan Holmberg med sina barn och andras djur. Och så några egna också.

I Skeppsdal har man satsat på en livsstil där djuren får ta stor plats, såväl i köket som i hjärtat. Vintertid får således minigrisarna Tyyne och Taavi gå inomhus och hittekatterna har fått ett alldeles eget nybyggt hus med klätterställningar, spännande gömställen och sovplatser. Om jag vore en katt är det här jag skulle vilja bo.

Nappade på en tidningsannons

Hittedjurshemmet Skeppsdal Family öppnade sina dörrar för övergivna, upphittade djur våren 2010.

- Det var Päivi som såg en annons att kommunerna Raseborg, Hangö och Ingå sökte någon som är villig att ta sig an hittedjur, säger Johan.

Päivi, som själv har haft djur i över tjugo års tid, bland annat akvariefiskar och sköldpaddor, blev genast intresserad. Det krävdes inte någon lång övertalning för att få Johan med på noterna. I hans hem har det också funnits katter, hundar och hästar. Eftersom det fanns plats för djur på Johans hemgård var det bara att anmäla intresse.

- På den tiden jobbade vi båda heltid, nu har Päivi varit hemma ungefär ett halvt år.

Ingen vinstgivande business

Någon guldgruva är det inte att ta hand om andras övergivna djur eller djur som av olika orsaker inte kan bo kvar hos den ursprungliga ägaren. Kommunerna betalar för tjänsten eftersom de enligt djurskyddslagen är tvungna att se till att herrelösa hundar, katter och motsvarande sällskapsdjur omhändertas i 15 dygn innan de säljs, överlåts eller avlivas.

- Vintertid är det lugnare och då räcker de här pengarna ganska långt, men på sommaren och tidigt på hösten när det är fullt av kattungar i huset och det går åt mellan fem och sju kilo kattmat per dag, måste vi använda egna pengar.

Skeppsdal får ibland donationer i form av kattmat. Dessutom driver Johan och Päivi ett djurhotell. Där bor katter och hundar i kortare perioder om ägarna till exempel är på resa.

Johan säger att det var tur för alla, speciellt katterna, att både han och Päivi jobbade när de tog över verksamheten. Då vågade de investera och bygga det hus där hittekatterna bor. Det märks att paret Räty-Holmberg har satsat en del i hittedjurshemmet. På gården finns också en byggnad för fåglar. Det är ett hönshus där det också bor ankor och påfåglar!

- Jo, där finns ett påfågelpar och deras avkommor. Påfågeltuppen som före det bodde i Dalsbruk blev sju år och könsmogen. Den kunde inte bli kvar på gården eftersom det redan fanns en tupp där. Hönan igen kom från ett annat ställe.

Djur av alla de slag

Men vad allt finns det i hittedjurshemmet Skeppsdal?

Genast när man kommer till gården möts man av hundskall. Tre glada hundar, som av olika orsaker inte fått nya hem, utan blivit familjens “egna”, viftar med sina svansar där de springer omkring i en omgärdad rastgård. Ingen behöver vara rädd för att bli överfallen av överentusiastiska hundar - om man inte vill.

På åkern finns några får, en get och… två alpackor och en lama! Är de här också övergivna hittedjur?

- De fanns på en husdjursgård som slutade. De här tre trivs ihop. Det finns alpackafarmer också i Västnyland, men de här alpackorna har en sorts “punkki” (fästing) som vi visserligen har skött om, men som smittar lätt. De är dessutom så gamla att de må få njuta av pensionärsdagar här i stället för på någon farm.

Johan och jag fortsätter rundvandringen och stiger in i det nybyggda katthuset som ligger vägg i vägg med familjens garage. Genast när vi kommer in möts vi att tjatter och kvitter av kycklingar. Här finns också ankungar och nyfödda gäss.

- Päivi föder upp de här. Det är ganska populärt att ha några höns på gården så de här far till sådana hem.

När blir höns ett problem för djurskyddare, det vill säga att folk tröttnar på dem?

- Nog finns det av dem också. Sedan har vi ibland för många tuppar som börjar slåss med varandra och då måste vi ta bort av dem också. Men vi försöker ta vara på köttet, så att tupparna inte har levt helt i onödan.

Katternas paradis

Bakom en stängd dörr finns katternas hem, ett rum med klätterställningar och mysiga gömställen. Här doftar gott och man ser på katterna att rummet städas regelbundet och noggrant, inte endast inför ett besök av en radioredaktör och kattvän. För tillfället finns det nio katter här. När artikeln publiceras har flera av dem troligtvis fått ett nytt hem och katthuset i Skeppsdal har eventuellt en del nya invånare.

Katterna har alla egna namn, men det är förstås fritt fram för de nya ägarna att byta namn om inte Viljo, Diego eller Jekku duger. Man skulle tro att de här katterna slåss en hel del, men det är ytterst sällan Johan är tvungen att placera en katt någon annanstans än i katthuset.

- De kan först morra och fräsa lite, men ganska fort vänjer de sig vid varandra och blir kompisar.

Det första Johan och Päivi gör med upphittade katter är att de steriliserar eller kastrerar och vaccinerar katterna.

- Om det är en katt som ägarna inte klarar av att ta hand om själva, måste de först betala oss för de här veterinärbesöken. Nya ägare skall också ersätta oss för de extrakostnader som vi haft för katten.

Det är sällan en katt eller ett djur som vistats på Skeppsdal är helt gratis. Så ska det inte vara heller. Ett djur som redan en gång blivit övergivet ska få komma till ett gott, nytt hem.

Det är det tyngsta i jobbet. När folk inte förstår att sterilisera och kastrera sina katter.

En fullvuxen katt som bott en tid hos Johan och Päivi brukar ganska snabbt få nya ägare. Många tar gärna en hittekatt.

- Men är en katt gammal, över tio år och har kanske flyttat flera gånger redan, brukar vi inte ge den vidare. Då får den stanna hos oss, säger Johan.

Det här betyder att familjen Räty-Holmbergs privata djurfarm har vuxit en del under årens lopp. Johan vill inte heller avliva friska djur. De enda gånger han inser att avlivning är enda alternativet är när han och veterinärerna stöter på gårdar där det finns mellan 50 och 100 mer eller mindre vilda katter. Då är det bäst för katterna själva att få komma till katthimlen.

- Det är det tyngsta i jobbet. När folk inte förstår att sterilisera och kastrera sina katter. Sedan går det så långt att veterinären säger att nu måste allt tömmas. En annan sak är när man läser i tidningarna och med egna ögon ser hur människor inte kan hantera sina djur rätt. Det är svårt för en själv att förstå hur folk kan fungera på det viset.

Tyyne är Johans kelgris

Inne i själva bostadshuset där Johan, Päivi och deras halvvuxna barn bor, finns det också djur. Sommartid håller man de upphittade kattungarna här så de får tid att vänja sig vid människor innan det är dags för katterna att få nya hem. Det här är viktigt. Hinner en katt bli mer än tre till fyra månader gammal utan att ha haft kontakt med människor är de oerhört svåra att överhuvudtaget få tama. I huset finns också familjens egna djur. Egentligen är det bara minigrisarna Tyyne och Taavi som familjen har skaffat själva. De övriga djuren, katten Sylvi och hundarna har med tiden blivit egna. Ursprungligen är de också hittedjur.

Tyyne och Taavi är inte speciellt små, trots att de är minigrisar. Tyyne väger sina modiga 50 kilo och Taavi är inte mycket lättare. Det är livligt värre i köket när grisarna och hundarna ska få mat.

Också vilda djur blir omhändertagna

Ibland kommer det också vilda djur till Skeppsdal. Johan och Päivi har tagit emot medtagna svanar, hjortar och rådjurskid vars mammor troligtvis blivit ihjälkörda. Här ligger utmaningen i att se till att djuren får i sig mat, men att de inte blir för vana vid människor. De ska släppas ut i naturen igen när de är tillräckligt pigga för att klara sig på egen hand.

Hjortdjuren har fått öronmärkning och Johan, som också är jägare, har sett dem flera gånger.

- Man vill ju ogärna skjuta dem. De har nog fortsatt röra sig i trakten, de är inte tamare än andra, men vem vet vad som skulle hända om man skulle vifta med en mjölkflaska.

Johan är en tvättäkta Barösundsbo

Det är lätt att konstatera att Johans hjärta klappar för djur. Hans hjärta klappar också för hembygden Barösund i Ingå skärgård. Här är Johan född och uppvuxen. Numera bor han i sitt barndomshem.

Päivi och Johan är en så kallad nyfamilj. Tillsammans har de sex barn, men flera av dem är redan utflugna.

Johan har gått i skola i Barösund. Skolan fungerade också som elevinternat under menförestider. Många av skolbarnen kom med båt till skolan och vintertid över isarna. Den lilla byskolan är numera nedlagd. Samma väg har det gått med mycket annan kommunal eller statlig service. Däremot har Barösund fått landsväg under Johans barndomstid. Den sista sträckan avläggs med färja. Skeppsdal finns däremot strax före färjfästet.

Butiken i Barösund har överlevt tack vare engagerade ortsbor och fritidsbor som tillsammans har bildat ett andelslag. Vintertid är det väldigt lugnt i Barösund, men sommartid kommer fritidsborna och sommargästerna. Som på så många andra små orter är det föreningarna som ser till att det ordnas aktiviteter i Barösund. Byn har ett byaråd, men i det har Johan inte engagerat sig i. Däremot är han med i ungdomsföreningens styrelse, trots att han, liksom många andra uf:are, är medelålders.

- Just nu verkar återväxten ändå ganska bra, här börjar till och med finnas en del ungdomar.

Det råder definitivt ingen brist på fritidsaktiviteter för Johan Holmberg, som är utbildad tekniker jobbar på Fiskars. Där har arbetsdagarna också blivit långa, eftersom bolaget har tagit i bruk ett nytt styrsystem för produktion, inköp och försäljning.

Vännernas kommentarer?

Men tillbaka till Skeppsdal och hittedjurshemmet. Vad säger vännerna om Johans och Päivis livsval? Johan är visserligen ingen “crazy cat lady”, men onekligen kryllar det av djur hemma hos honom.

- Inte vet jag om de säger något direkt till oss, säger Johan och skrattar. Men det har blivit så att folk kommer hem till oss på kaffe eftersom vi har djurens mattider att passa. Telefonerna ringer också en hel del och det gäller att vara hemma om folk vill komma hit för att titta på katter. Så vad vännerna säger sinsemellan, vet jag faktiskt inte.

På någon längre semesterresa kan Johan och Päivi inte åka. Det skulle krävas så stora arrangemang och ett stort ansvar skulle läggas på eventuella tillfälliga djurskötare.

- Vi har haft praktikanter och våra barn brukar hjälpa till, men jag tror att det är fyra år sedan vi senast flög någonstans, säger Johan och får medhåll av Päivi.

- För mig räcker det med att ha semester från mitt egentliga jobb. Det blir aldrig tråkigt här hemma. Då har jag också tid att hinna i kapp med sådant som jag inte annars skulle få färdigt, skrattar Johan.

Johan skrattar ofta och verkar uppenbart trivas med livet i Skeppsdal med alla fyrbenta och tvåbenta familjemedlemmar.

När jag är på väg hem pekar Johan mot sovrummet. Där står en gigantisk säng.

- Vi har en säng som är 180 centimeter bred. Till den har jag ännu skarvat i en vanlig säng. Det är för att Päivi och jag ska rymmas med bland alla hundar och katter.

Du kan höra mera om Johan och livet på Skeppsdal, bland annat om dyra specialhandskar som klarar av sylvassa kattänder i ett Samtal om livet fredagen den 18 mars kl 11.03 och lördagen den 19 mars kl 20.03. Programmet finns också på Yle Arenan.

Samtal om livet: Samtal om livet med Johan Holmberg PODCAST

49:49