Sjöbloms postkontor
Ungefär vid halvtvåtiden på eftermiddagen kör den dagliga rumban i gång. Det börjar med att de stora fyrkantiga bilarna dyker upp i gatubilden. Strax efter börjar dörrklockan ringa.
Det här är en rumba jag blir indragen i oberoende av om jag vill vara med och dansa eller inte. Tyskarna är nämligen bland de flitigaste i världen när det gäller att handla på nätet och också i huset där jag bor verkar det inte vara någon hejd på beställandet.
Det vet jag av den enkla orsaken att mitt arbetsrum ofta får fungera som husets inofficiella postkontor. Till leveranskulturen hör nämligen att ge paketet åt grannen om beställaren inte råkar vara hemma.
Inför julen hade jag därför ofta upp till fem paket liggandes på postkontoret, innan grannarna dök upp för att hämta leveranserna.
Själv skulle jag mycket hellre gå till posten efter mina paket, men så här fungerar det nu bara och ingen tycks bry sig värst mycket om att grannen - i det här fallet jag - har koll på vad du beställer.
Vansinne i retur
Sanna världsmästare är tyskarna ändå när det kommer till att skicka tillbaka beställda prylar man av någon anledning inte vill ha.
Det här vansinnet växer sig hela tiden större. Forskare vid universitetet i Bamberg uppskattar att tyskarna varje år skickar tillbaka omkring 300 miljoner paket.
Förutom att det naturligtvis belastar miljön, betyder det också enorma kostnader för företagen inom internethandeln. Omkring sjuttio procent av varorna som skickas tillbaka kan visserligen säljas på nytt, men av den övriga trettioprocenten landar en stor del på soptippen.
Tidningen Wirtschaftswoche har intervjuat olika internethandlare och många beklagar sig också över de höga kostnader, som transporten hit och dit medför. Kostnader som handeln ofta ser sig tvungen att stå för, av rädsla för att förlora kunder.
Prövar på grundligt
Många konsumenter tar det nämligen för givet att man kan beställa, pröva på och sen skicka tillbaka. Och det här att pröva på är något som folk också verkar uppfatta lite olika.
Så berättar man vidare om kostymer som har skickats tillbaka med teaterbiljetterna kvar i kavajfickan. Om kläder som luktar öl och tobaksrök och om stora, dyra TV-apparater som blir tillbakaskickade lägligt efter att VM-finalen i fotboll har spelats.
Trots att systemet tydligen missbrukas är det ändå få handlare som hittills har spärrat kunder på grund av alltför många returförsändelser.
För egen del är jag förstås nöjd över att endast behöva hantera husets inkommande beställningar. Och som chef för husets postkontor väntar jag förstås med spänning på de stora TV-apparaterna inför fotbolls-EM i Frankrike nu i sommar.