Sorglös indiesoulfest med Lake Street Dive

Lake Street Dive är en fräsch fläkt från en svunnen tid, men med en kontemporär touch. Deras nya skiva Side Pony fortsätter på den linjen.

Här finns mycket att känna igen rent stilmässigt, men samtidigt lyckas kvartetten sätta sin egen personligt upplyftande prägel på det hela.

Deras musik lutar sig visserligen tillbaka mot 60-talets soligt souliga Motown-stuk, men det hörs även influenser från Stax R&B, jazz, gospel och till och med litet glampop emellanåt.

Den härligt medryckande dansanta första singeln Call Off Your Dogs låter som något The Jackson 5 hade kunnat framföra medan titelspåret för tankarna litet till Rickie Lee Jones.

Inspelad live i studion

Liksom den finfina föregångaren Bad Self Portraits (2014) låter även färska plattan Side Pony som om den är inspelad mer eller mindre live i studion.

Det var också den tanke som Lake Street Dive hade när de gick in i studion i Nashville för att spela in nya skivan – att få musiken att låta som när de lirar live.

Därför gjorde producenten Dave Cobb som han ofta gör med artister i studion – han lät dem mestadels spela live tillsammans utan hörlurar. Och det hörs.

Här är minimalt med pålägg (overdubs), men maximalt med känsla.

Det gör att Side Pony har en numera alltför sällsynt naturlig groove som fångar lyssnaren och skänker välmående tillika med ett sorglöst leende på läpparna.

Litet lustigt att en skiva med så gott som noll trix och trollkonster låter mer fängslande och intressant än en där man använt alla specialeffekter man hittat i studion.

Det känns nästan som om man upptäckt musiken på nytt.

Souljazz från Boston

Lake Street Dive är en indiejazz- och soulkvartett som startade år 2004. Bandet träffades när de studerade vid New England Conservatory of Music i Boston, USA. Det var gitarristen och trumpetisten Mike "McDuck" Olson som där handplockade dem han ville ha med i bandet.

Namnet Lake Street Dive har de tagit efter gatan Lake Street i Olsons hemstad Minneapolis som är känt för sina mindre nogräknade kvarterskrogar. I USA kallas dylika etablissemang ofta för för dive bars. Därav Lake Street Dive.

Alla i bandet är mycket duktiga musiker, men det är ändå sångerskan Rachael Price man främst fastnar för. En otrolig röst som är både varm och fyllig men som även har en personlig udd och klang som fångar ens uppmärksamhet.

Om förra plattan Bad Self Portraits var varm souljazz, så har Side Pony litet mer attityd över sig. I synnerhet i det ofta indiepopaktiga gitarrsoundet. Men det är ändå långt fortfarande välkomponerad smakfullt jazzkryddad soul som gäller.

Alla som hittade Lake Street Dive i och med Bad Self Portraits kommer att känna igen stilen samtidigt som Side Pony utvecklat det vidare, men på ett mycket logiskt vis.

Liksom Bad Self Portraits är Side Pony en skiva som kommer att leva länge.