Johanna Dikert: Att vara en schysst kille räcker inte

En kille sa till mig en gång att han hoppas att han endast får pojkbarn, för han skulle inte veta hur man uppfostrar en tjej. Jag hoppas han tänker annorlunda idag, men han hade en poäng. Vi är könsfixerade och vi uppfostras till pojkar och flickor. Men vi kan också påverka hurdana pojkar och flickor vi uppfostrar.

Kvinnor och män lever sida vid sida i samma samhälle men ändå är det som om vi levde i skilda världar när det kommer till uppfattningen och kunskapen om hur våldsutsatta finska kvinnor är.Vi måste skapa oss en gemensam uppfattning om orsakerna till våldet för att kunna hitta gemensamma lösningar. Det räcker inte att peka ut männen som problemet, vi måste analysera vad i den manlighet vi tillsammans skapar som leder till att en del män slår och våldtar.

Vi kan lära männen att inte våldta

Vissa män blir stötta och känner sig orättvist utpekade av att höra att problemet med våld i samhället beror på männen. Till dig vill jag säga; bli inte sårad. Känner du inte igen dig i förövarrollen så är det ju fantastiskt bra. Du är en schysst kille, men det räcker inte. Både du och jag är del av ett samhälle som skapar våldtäktsmän. Det här är inte flickorna mot pojkarna. Det är vi mot våldet. Att aktivt ta ställning mot våld är vårt gemensamma ansvar.

Det fina är att vi KAN hitta lösningar. Vi är socialt anpassade varelser som bestämmer vilka regler som gäller i vårt umgänge. Vad accepterar vi och vad accepterar vi inte. Vilken slags beteende bekräftar vi och vilken slags beteende förkastar vi. Rycker vi på axlarna och säger “pojkar är pojkar” då killar slåss, då kommer killarna att fortsätta slåss.

Visst, vi uppfostras till pojkar och flickor. Men vi kan också påverka hurdana pojkar och flickor vi uppfostrar. Det är en uppfostran som pågår hela livet och den tar sig utanför hemmets väggar. Vi har ett gemensamt ansvar att uppfostra varandra, i synnerhet pojkarna, att inte använda våld.

Vi behöver vettiga manliga förebilder. Vi behöver män som säger ifrån när de ser eller misstänker våld eller sexuella trakasserier på arbetsplatser, i kompisgänget, i skolan, hemma eller på busshållplatsen.

Våld mot kvinnor är inte en kvinnosaksfråga. Det är en medmänniskofråga. Vi måste skifta fokus från vad flickan hade på sig till vad pojken hade mellan öronen. Vi måste börja prata om män. Framförallt måste männen börja prata om män med andra män.