Pernilla Karlsson: ESC var det bästa och sämsta som hänt mig
De finländska Eurovisionsuttagningarna har genomlevt flera metamorfoser under de snart femtio år tävlingen ordnats. Den mest dramatiska förändringen skedde år 2012, då man gjorde om konceptet helt.
Bort med Euroviisut, in med UMK, som stod för Uuden musiikin kilpailu, Tävlingen för ny musik. Tävlingen var öppen för alla och grundtanken var att man skulle lyckas hitta landets bästa låt, punkt slut. Kopplingen till Eurovisionen tonade man ner det första året, eftersom man var rädd att den skulle medföra en viss töntstämpel och skrämma bort musiker som ansåg sig vara för creddiga för schlager.
Konceptet sökte sin form
Hela fyrtio låtar publicerades på nätet inför tävlingen. De första avsnitten av tv-programmet hade mera karaktären av talangjakt, man fick se artisterna sjunga inför en domarpanel, feedbackas och intervjuas. Till sist ordnades två direktsända tävlingsmoment från Helsingfors ishall. Det var som sagt det första UMK-året och konceptet sökte sin form, redan året därpå hade tävlingen gjorts mera strömlinjeformad.
Men när rösterna räknats visade det sig något förvånande att det var en låt på svenska som vunnit! Pernilla Karlsson sjöng När jag blundar, en sång hennes bror Jonas W. Karlsson skrivit till deras mamma.
Pernilla Karlsson skrattar till när hon ser sitt eget uppträdande i UMK-finalen.
- Ojoj, jag var flickan från landet som inte riktigt visste vad jag ville. Jag sa ja till allting. De föreslog kläder och frisyrer och jag sa bara att de fick bestämma själva. Jag var så osäker och vågade inte riktigt säga emot. Och det syns ju nog på klippet - lite mera mod borde jag ha haft!
Karlssons image byggdes upp kring att hon var den snälla flickan som sjöng för mamma.
- Folk trodde ju att jag var en klännings- och högklackat-tjej. Men när jag vunnit drog jag på mig tennistossorna och sa att klackarna tar jag på mig igen först i Baku.
I klippet från UMK-finalen syns det att förvirringen är stor när det är klart att När jag blundar har vunnit. Karlsson själv försvinner i ett virrvarr av kramar och konfetti, det dröjer en god stund innan kameran ens hittar henne.
- Hela hallen var bombsäker på att Stig skulle vinna, han var ju känd sedan tidigare. Dessutom sjöng jag ju på svenska, så jag tänkte att inte så många skulle rösta på mig. Men jag minns att min familj hade fått platser precis bakom green room där jag satt. Så jag vände mig om och high-fiveade min bror. Sedan skulle jag upp på scenen och sjunga på nytt, det blev nu som det blev...
Bara baklava och bolognese
Året innan hade Azerbajdzjan vunnit Eurovisionen, så tävlingen 2012 ordanades i Baku.
- Det var ju häftigt att få åka till ett ställe man annars knappast skulle besöka, konstaterar Karlsson.
Men det var inte utan ångest hon packade iväg sig. Det fanns nämligen någonting som skrämde Karlsson mera än tanken på att uppträda inför en publik på 100 miljoner.
- Jag är så förbaskat flygrädd, fick verkligen tvinga mig själv upp på planet! Ibland hjälper det ju att ta en liten hutt för att stilla nerverna, men det gick ju inte heller eftersom pressen tog emot en på flygplatsen.
Resan gick i alla fall bra och Pernilla och Jonas W. Karlsson och cellisten Heikki Takkula inledde sitt eurovisionsäventyr.
Baku var ett spännande ställe, men Pernilla Karlsson tror inte att hon skulle åka tillbaka frivilligt.
- Allt var väldigt fejk. En massa människor hade blivit hemlösa för att man skulle bygga en arena, som inte ens var färdig när tävlingen satte igång. Och så var det en massa märkliga regler hela tiden. Och jag fick äta spaghetti bolognese varje dag i två veckor eftersom det var det enda saltiga som serverades. Många konstiga småsaker som gjorde upplevelsen lite underlig.
Rädd för att se på semifinalen
Pernilla Karlsson har inte i denna dag vågat se på sitt framträdande från Eurovisions-semifinalen.
- Jag hade aldrig tänkt att jag skulle vinna Eurovisionen, jag tyckte bara det var en spännande erfarenhet. Men så började folk plötsligt säga att Finland var högt tippat och då började jag hoppas på en finalplats. När det sedan inte gick fick jag dålig smak av det hela, och därför har jag inte vågat titta på klippet. I mitt huvud har jag en så fin bild av hur det var där på scenen, jag är rädd för att jag skulle se någonting som börjar irritera mig. Men kanske jag ser på det en vacker dag.
Det blev som sagt ingen finalplats för Pernilla Karlsson, När jag blundar landade på tolfte plats i semifinalen och trillade ut. Och vann gjorde Sveriges Loreen med Euphoria.
Trivs med Euroviisu-Pernilla
I dag har Pernilla Karlsson lagt musikambitionerna på hyllan. Som bäst arbetar hon som programledare på Radio X3M, och Eurovisions-stämpeln har hon inga problem med.
- Om jag hade velat bygga upp en karriär inom musiken hade säkert Euroviisu-Pernilla varit något ett skivbolag ha velat nöta bort, men eftersom jag inte fortsatte med musik tycker jag att stämpeln bara är rolig att ha.
För brodern Jonas W. Karlsson var Eurovisionen en språngbräda, har har sedermera gjort låtar för bland annat Kasmir och Anna Abreu.
Pernilla Karlsson skulle inte kunna tänka sig att delta i Eurovisionen igen.
- Nä. Det låter kanske lite tillspetsat, men Eurovision var det bästa och det sämsta som hänt mig. Det var otroligt ansträngande men som engångsgrej skulle jag inte vilja byta bort den här erfarenheten heller!