Rysslands svar på kantelen

Rysslands äldsta stränginstrument heter gusli och påminner starkt om kantelen. Men traditionen att spela på gusli har dött ut. Svenska Yle erbjöds en unik möjlighet att höra instrumentet i S:t Petersburg.
26-åriga Varvara Letjagina arbetar som intendent på Sjeremetevpalatset i S:t Petersburg. Det gamla palatset fungerar som ett federalt musikmuseum med över 3 000 olika instrument i samlingen.
I en av salarna ligger också några gamla kantelen och guslin sida vid sida.
– Gusli är ett traditionellt instrument som folk spelade på i de ryska byarna, berättar Varvara. Men traditionen fanns bara i de nordvästra delarna.

Varvara är en av få musiker i dagens Ryssland som på allvar studerar och spelar på guslin. Traditionen har nästan dött ut och Varvara gör sitt yttersta för att försöka hålla kunskapen vid liv.
– Jag uppträder så ofta jag bara får en chans, säger hon.
Själv upptäckte hon guslin för fyra år sedan. Hon studerade på konstuniversitet i stan och fick en uppgift att berätta om en viktig person. Varvara valde Vladimir Povetkin (1943-2010) som brukade restaurera gamla föremål som expeditioner hade hittat efter arkeologiska utgrävningar i Novgorod.
– Han arbetade också med en gusli och för min del var det kärlek vid första ögonkastet, berättar Varvara.
– Det första jag gjorde när jag fick min första lön här på museet var att köpa mig en egen gusli.
Rysslands Kalevala
Ett av Rysslands äldsta guslin hittades strax utanför Novgorod. Instrumentet daterades till 1000-talet. Guslin ackompanjerade ofta de ryska hjälteeposen som folk sjöng i de nordvästra delarna, till exempel dikterna om Sadko och Dobrynjie Nikititj.
– Man tillverkade instrumentet främst av tall och gran, säger Varvara. Och man spelade främst på fester när det skulle dansas och sjungas.
På 1800-talet började byborna överge guslin för att istället använda dragspel.
Mina vänner tycker att guslin har ett alldeles för mjukt sound. Men det är bara struntprat.
Skillnaden mellan en kantele och en gusli är minimal. Båda hade ursprungligen fyra, fem strängar. Ett antal som senare växte till tio eller tretton. En kantele spelas liggande i knät, medan guslin hålls vertikalt i famnen.
– Jag brukar kalla dem för två systrar, säger Varvara.
Formen på en gusli varierar, men den vanligaste är en vinggusli. Locket tar inte slut vid stämskruvarna, som på en kantele, utan det fortsätter och bildar en ”vinge” som stöd för spelarens vänsterhand.
– Mina vänner tycker att guslin har ett alldeles för mjukt sound, säger Varvara. Men det är bara struntprat. Guslin har en skön harmoni och själv mår jag som bäst när jag får spela.