Eddie kan inte läsa - men läser upp sina favoritsagor utantill
Edwin (Eddie) Gayer är två år och åtta månader gammal. Trots sin låga ålder är han väldigt duktig på att minnas texter ur sagoböcker och läsa upp dem.
Eddie har fyra, fem favoritböcker som han kan utantill. Han kan flera muminsagor, Pelle Svanslös och några andra berättelser. Han vill gärna att föräldrarna läser hans favoritböcker om och om igen.
Hans mamma, Annica Gayer, konstaterar att Eddie har en mycket bra förmåga att fokusera på texter. Han är också duktig på att sjunga och kommer lätt ihåg sångtexter.
Eddies mormor blev så imponerad att hon lade ut ett videoklipp på Facebook där Eddie "läser" en hel muminbok. Klippet har fått stor spridning.
Annica Gayer säger att hon och hennes man alltid har läst mycket för Eddie. De har läst högt för honom från och med att han var ungefär ett halvt år gammal.
- Vi har det som kvällsrutin. Vi läser varje kväll för Eddie - och ibland också under dagen. Det är skönt att varva ner med lite läsning. Och det är sunt att läsa.
Annika konstaterar att språket i till exempel muminböckerna är korrekt och mångsidigt, och att Eddie själv i sitt eget tal ofta använder sig av ett liknande språk. Han har ett rikt ordförråd för sin ålder, och använder ord och konstruktioner som kanske inte är helt vanliga för barn i hans ålder.
Eddies föräldrar har inte velat introducera datorspel utan har hellre satsat på läsappar på en skärm. Det finns appar som fungerar lite som "levande böcker" och dem har Eddie fått använda.
Eddie fick för ett halvt år sedan en lillebror. Nu introduceras också han i högläsandets värld.
Det finns många fördelar med högläsning
Det finns en klar skillnad mellan talat vardagsspråk och högläsningsspråk.
Forskning har visat att högläsning har stor betydelse för barn på olika sätt. Barnets språk utvecklas och barnet får en bredare referensram av högläsning. Högläsning utvecklar läsförståelse hos barn.
Läsforskaren Barbro Westlund påpekar i en artikel i Dagens Nyheter att det vid högläsning är viktigt att välja "rätt" böcker. Det finns en del böcker där språket inte är särskilt bra. Hon vill också poängtera att det är viktigt hur man läser.
Westlund säger att då hon utbildade sig till lågstadielärare övade hon högläsning framför spegeln. Hon tränade tills hon kunde lämna texten med ögonen och läsningen hade blivit ”levande”.
Högläsning behöver inte handla bara om skönlitteratur. Westlund hänvisar till en studie i USA som visar att barn som får faktabaserade böcker upplästa för sig utvecklade ett mycket större ordförråd än de som läser enbart sagor.
Westlund anser att högläsning av sagor är viktigt. Sagor ger barnet en förmåga att leva sig in i andra människors livsöden.
Samtidigt konstaterar Westlund att uppdelningen mellan skönlitteratur och sakprosa egentligen är konstruerad eftersom dessa genrer ofta flyter samman.
"Den vuxna kan gärna ställa frågor"
Westlund påpekar att högläsningen gärna ska följas av samtal om texten. Den vuxna ställer frågor och uppmuntrar barnet till egna frågeställningar.
Det är bra att läsa om samma bok flera gånger - och det vill ofta barnet också.
- Då behöver barnet inte undra vad som ska hända utan kan koncentrera sig mer på sitt eget tänkande.
Barn ogillar ofta att den som läser ändrar i texten. Barbro Westlund konstaterar att barn kan säga: "Så stod det inte”.
Om en vuxen läser ”Rödluvan och vargen” kanske barnet säger: ”Min mormor har också varit sjuk, men hon låg inte i ett hus i skogen”. Det betyder att barnet har läst in sig själv i texten genom att koppla Rödluvans mormor till sin egen mormor.
Barbro Westlund om läsförståelse
"Man sjunker ner och hamnar i ett viloläge"
Läraren och författaren Anne-Marie Körling säger i en artikel i Dagens Nyheter att då hon började arbeta som grundskollärare tyckte hon sig verkligen märka vilka barn som hade varit med om högläsning hemma.
- De hade ett större ordförråd och en sorts skriftmedvetenhet, eller en nyfikenhet på vad det skrivna ordet kunde säga.
Körling anser också att det är viktigt att den som läser håller sig till det som står i boken och inte omvandlar texten till sitt eget talspråk.
– Högläsning är något annat än talspråket. Vid högläsning sänker man tonen och uttalar orden tydligt.
Man känner lukten av varandra, man känner värmen, man hör rösten i kroppen och får en alldeles särskild närhet.
Anne-Marie Körling
- Högläsningen leder också till att man kommer in i ett annat tempo. Den som lyssnar sjunker ned och hamnar i ett viloläge samtidigt som den lyssnar uppmärksamt.
En kvart om dagen – har jag tid för det?
Förbundet Hem och Skola arbetar aktivt för högläsning, och anser att det är bra att få in högläsningen i hemmets vardagsrutiner redan då barnen är riktigt små.
Förbundet har utarbetat en broschyr som kan inspirera både daghem och föräldrar att samverka kring högläsningen.
Metoden går ut på att föräldrarna läser högt minst 15 minuter varje dag för sitt barn.
Hem och Skola påpekar att det kan vara bra att man som förälder stannar upp och funderar på sina prioriteringar och på högläsningens roll i hemmet: En kvart om dagen – har jag tid för det?