Stavanger: Klottret försvann när gatukonsten klev in
Norska Stavanger har blivit ett stort namn inom gatukonsten, som har blivit ett dragplåster för både företag och turism. På köpet slapp man klotter på husväggarna.
Stavanger är känd för sin olja, sin fisk och sina vita trähus. Under de senaste åren har staden skapat en tydlig kontrast till den imagen. Vid sidan av storstäder som Berlin, London och New York har den i jämförelse lilla staden Stavanger lyckats skapa sig ett namn inom gatukonsten.
De flesta större gatukonstnärer kommer hit för att lämna sitt avtryck. De bjuds varje år in till en festival, under vilken de här konstverken produceras.
Nuförtiden erbjuder husägare lämpliga väggar för konstverken. Både staden och näringslivet finansierar verksamheten. Man har märkt att det till och med är en fördel i marknadsföringen då man vill få yngre mänskor att flytta hit.
- För ett par år sedan när oljeindustrin hade svårt att rekrytera folk var det här ett bevisligen lyckat sätt att göra Stavanger spännande för yngre. Det är trendigt med gatukonst och caféer, med ett spännande, mångsidigt kulturutbud, berättar Tor Ståle som kallar sig gatukonstentusiast. Han jobbar inom oljeindustrin och engagerar sig i gatukonsten som fritidsintresse.
Klottra får man göra i klotterparken
För att slippa klotter har Stavanger stad erbjudit en särskild plats i den lilla hamnen i centrum av staden. Där har man byggt en park av gammalt metallskrot, där man får spraya fritt på allt från avlagda stegar och bunkrar till satellitantenner. Det fungerar och gatukonstnärernas verk på husfasaderna har i stort sett fått vara ifred.
- Folk respekterar kvalitetskonst. Vi har inte problem med klotter på gatukonsten, säger Ståle. Han tillägger att flera husägare har erbjudit sina väggar uttryckligen för att slippa klotter.
Från början är gatukonsten en anarkistisk kultur, en illegal kamp om ofta politiska budskap, i det offentliga rummet. Så vad händer med gatukonsten när den kommer in i finrummen?
- Det diskuteras och frågan är om det är gatukonst, då det sker på lagliga väggar. Men konstnärerna ska förtjäna sina pengar, så konstverken blir som reklamaffischer för dem, säger Tor Ståle.
