Teknik ersätter vårdpersonal i Vasa - facket slår larm

Risktagning med patienterna och en personal som kämpar mot utmattning, det är enligt facket verklighet på en av Vasas nyaste vårdenheter för äldre.

Serviceboendet Himalaja ingår i ett kommunförsök där syftet är att sänka personalkostnader och istället utnyttja tekniska hjälpmedel.

- Det känns ofta väldigt tufft då vi ska klara oss med två eller tre vårdare per skift, säger närvårdare Nina Julin.

På den svenskspråkiga avdelningen där hon arbetar bor 14 äldre som inte längre klarar sig hemma utan behöver omfattande hjälp dygnet runt.

Nattetid sköter en vårdare ensam två avdelningar och ansvarar alltså ensam för närmare trettio äldre.

- Många är i dåligt skick fysiskt och dessutom kan många vara oroliga då de är minnessjuka eller dementa, så det är bäst att alla sover lugnt, säger Julin.

Varje rum är utrustat med rörelsedetektorer och i korridorerna finns kameraövervakning, nattskötaren får larm per telefon exempelvis om någon boende faller i sitt rum.

- Visst är tekniken bra när den fungerar, men det förstår ju var och en att man omöjligt kan räcka till om det är två eller flera som behöver hjälp samtidigt, en maskin håller dig inte i handen, säger Julin.

Ändå positivt med nytt hus

Personalen på avdelningen försöker ändå se det positiva. Huset är nytt och fint, avdelningarna är små enheter med en så hemlik miljö som möjligt, varje boende hyr sitt eget rum och kan inreda som den vill.

Varje skötare har särskilt ansvar för två-tre boende, så att det ska finnas en chans att lära känna varandra. Tanken är också att nu och då hinna med något roligt, som att baka tillsammans eller festa till det på avdelningen då andan faller på.

- Hade jag gett det här huset skolbetyg i höstas när vi flyttade in hade det blivit en fyra. Förutom att vårda ska vi tvätta, städa, förbereda och dela ut mat samt ordna program. Timmarna och minuterna räckte omöjligen till, det var som en fabrik. Men nu har vi kolleger lärt känna varandra och vi jobbar bra tillsammans, så lite lugnare har här blivit, kanske skulle jag våga ge en sjua nu, säger Nina Julin.

Julins kollega, sjukskötare Kirsi Berg vågar ge en åtta.

- Vi får enkelt kontakt med läkare dygnet runt och kan ge det mesta av den vård som behövs här. Tanken är att de boende inte ska slussas fram och tillbaka mellan sitt boende här och sjukhuset, och det tycker jag är något mycket bra, säger Berg.

Facket slår larm

Lokalavdelningen vid Närvårdar-och primärskötarförbundet Super har ändå fått ta emot en hel del klagomål.

- Många har vänt sig till oss med sin oro, särskilt på grund av det ensamma ansvaret nattetid, det är en ganska stor risk man tar med husets invånare, säger Anne Seijari, förtroendeman på äldreboendet i fråga.

Seijari säger att många känner sig utmattade eftersom de inte upplever att de hinner ge så god vård som de skulle vilja.

- Det har varit otroligt tufft hittills, ja verkligen allt annat än lätt, säger Seijari.

Enligt Seijari är det fel att genomföra kommunförsöket på ett serviceboende där de flesta boende är i så dåligt skick som på Himalaja.

- De flesta som bor här har flyttats från olika bäddavdelningar och stadssjukhuset, klienterna kan vara i väldigt varierande skick. Under en bra dag kan de flesta stiga upp och komma till köket för att äta, andra dagar är det knappt hälften som orkar upp, då är vi självklart extra pressade, säger Seijari.

Framtidens melodi

Boendet Himalaja ingår alltså i ett kommunförsök där man söker modell för framtidens äldrevård. Vasa och Korsholm har frivilligt gått med för att kunna vara med och påverka serviceformerna.

Kommunförsöken är ett av den nuvarande regeringens projekt för att utreda hur det såkallade hållbarhetsgapet inom den offentliga servicen kunde krympas.

- Förändringen kommer hur vi än gör, för vi kommer omöjligt att framöver kunna organisera äldrevård med samma kostnadsnivå som hittills, uppger Annika Ikkala-Västi, chef för serviceboenden i Vasa stad.

Enligt Annika Ikkala-Västi har många kommuner och städer i landet kommit längre än Vasa och Korsholm.

- Om andra kan klara sig med mindre personalstyrka så kan vi. Jag är övertygad om att vi vinner på det här i längden, även om arbetsmetoderna inte ändrar över en natt eller två, säger Ikkala-Västi.

Förtroendeman Anne Seijari är rädd att försöksmodellen på Himalaja kommer att bli vardag i framtiden, vad personalen än säger.

- Vi kommer säkert att se en framtid där vi ska klara oss med mindre personal, för vården ses idag som enbart en kostnad, man anser inte att vi producerar något. Men jag hoppas naturligtvis att man ska lyssna på oss, någon slags smärtgräns kommer snart emot, säger Anne Seijari.