Kvinnodagen påminner oss om att kampen inte är över
Den internationella kvinnodagen härstammar från kampen för jämställdhet. På flera håll i världen har den förlorat sin ursprungliga politiska prägel och blivit till en dag som liknar mors dag eller alla hjärtans dag. Kvinnodagen firas varje år den 8:e mars och uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen.
Den internationella kvinnodagen var från början inte tänkt som en dag då man köper blommor till kvinnorna och håller upp dörrar.
Det var den socialistiska kvinnorörelsen som startade traditionen år 1911 som en del av kampen för kvinnans rättigheter. I Finland har man funderat om man alls ska fira dagen.
På flera håll i världen har kvinnodagen förlorat sin ursprungliga politiska innebörd och istället blivit en dag då män uppmärksammar eller uttrycker sin kärlek till kvinnan.
Den har blivit en dag som påminner om mors dag eller alla hjärtans dag. I många länder har den ändå kvar sin politiska prägel, där fokuserar man på kvinnors kamp för lika rättigheter och på den ojämställdhet som råder i samhället och i världen.
En bit kvar till jämställdhet
Med jämställdhet mellan könen avses att kvinnor och män har jämlika rättigheter, skyldigheter och möjligheter såväl i hemmet, arbetslivet som i samhället.
Jämställdheten mellan män och kvinnor förverkligas ändå inte helt någonstans i världen. Eftersom kvinnorna överallt är i en sämre position än männen är det kvinnornas ställning som borde förbättras så att jämlikhet kunde uppnås.
Ojämställdheten på alla områden i livet
- Två tredjedelar av världens 1 miljard fattiga är kvinnor och flickor.
- 60 % av världens analfabeter är kvinnor.
- Familjevåld drabbar uppskattningsvis var tredje kvinna i världen.
- Omkring 650 000 kvinnor och flickor faller årligen offer för människohandeln, oftast inom sexhandeln.
- I utvecklingsländerna dör årligen en halv miljon kvinnor antingen under graviditeten eller förlossningen.
- Lagarna i många länder erkänner inte kvinnors rätt att ärva eller äga land.
- 17 % av världens parlamentariker är kvinnor.
- Kvinnors löner är i snitt 25 % mindre än mäns.
Kvinnor i utvecklingsländer har det svårast
Speciellt i utvecklingsländerna är kvinnornas ställning dålig. Störst är ojämställdheten i Afrika söder om Sahara och i södra Asien, där fattigdom och ojämställdhet ofta går hand i hand. En stor del av världens fattiga är kvinnor.
Kvinnan i utvecklingsländerna är ofta outbildad, blir bortgift som ung. Hon arbetar med hemarbete, utan egna inkomster och utan ekonomisk makt i hemmet.
Hon kan inte räkna bytespengarna på torget, läsa instruktionerna på läkemedelspaketet och vet inte hur hiv smittar. I hemmet möter hon ofta våld.
Den bristfälliga hälsovårdsservicen gör att hon löper stor risk att dö under graviditeten eller förlossningen. Hon kan inte heller ärva eller äga land eller egendom till exempel om hennes man dör.
Finland ser mellan fingrarna på våld mot kvinnor
Den finländska statistiken är dyster. Var tredje kvinna utsätts för våld i sin parrelation. Var tredje berättar inte åt någon om våldet. Och bara var tionde fall anmäls till polisen.
Var tredje kvinna i Finland erfarit våld i parförhållandet. 50 000 kvinnor i Finland utsätts årligen för sexuella trakasserier.
Enligt THL:s undersökningar är gatan den farligaste platsen för män, medan hemmet är farligast för kvinnor. Vad våld i hemmet beträffar är 70 % av offren kvinnor.
– Våld mot kvinnor är en kränkning av de mänskliga rättigheterna som tillåts ske på bred front i Finland. Det saknas politisk vilja för att ge problemet legitimitet, säger experten Pia Puu Oksanen från Amnesty International i Finland.
De flesta känner till de dystra siffrorna. I jämförelse med andra EU-länder är kvinnovåldet i Finland synnerligen utbrett och normaliserat. Trots det saknas den politiska viljan att det det på allvar.
Bland annat är finländska kvinnor mest rädda för att utsättas för våld i hela EU. Rädslan är inte obefogad: hela 47 procent har utsatts för psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld.
I Finland faller ungefär 50 000 kvinnor årligen offer för sexuellt våld - men få vänder sig till polisen
I Amnesty Internationals nya rapport Oikeuksien arpapeli: Naisiin kohdistuvat raiskausrikokset ja uhrin oikeuksien toteutuminen Suomessa (på svenska ungefär "Kampen mot lotteriet: Våldtäktsbrott som riktas mot kvinnor och uppfyllandet av offrens rättigheter i Finland") framkommer att våldtäktsoffer i Finland ofta bemöts med misstro och de kan också skuldbeläggas för våldtäkten.
En annan kategori där Finland leder är våld mot personer under 15 år. Hälften av alla finländska barn har upplevt sexuellt eller fysiskt våld, mot EU-genomsnittet 35 procent. Det är mycket oroväckande, säger Puu Oksanen.
Kvinnornas upplevelser tas inte på allvar
Våld mot kvinnor är ofta en process av förnedring där kvinnans upplevelser ständigt ifrågasätts och förringas av utövaren.
Kvinnorna fruktar att förnedringen fortsätter om de berättar om våldet. Men inte bara det utan också att omgivningen ifrågasätter om kvinnan verkligen utsatts för våld.
Ser man till det utbredda kvinnohatet bland annat på nätet är det inte konstigt att man tiger. Det förminskar och skrämmer kvinnor till tystnad. Vilket också är syftet.
Men det finns hopp. De allra flesta som vågar prata och till exempel ringer en kvinnojour, får faktiskt hjälp och kommer vidare i sina liv.
Och kampanjen #metoo gav kvinnor kraft att både kollektivt och enskilt våga berätta om sina upplevelser av sexuellt ofredande och sexuella kränkningar. #metoo har också fört med sig en enorm våg av könssolidaritet mellan kvinnor.
Feminismen som ideologi uppstod under andra hälften av 1800-talet i Europa
Kvinnor började organisera sig i kvinnosaksföreningar för att arbeta för en jämlikare lagstiftning som tillåter kvinnan att välja sin egen väg i livet.
År 1901 fick kvinnorna i Finland rätt att studera vid universitet på samma villkor som männen och 1906 fick kvinnorna rösträtt. Stora förändringar i samhället har skett sedan dess men feminismen behövs fortfarande.
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
