Pappan är i Esbo - mamman och barnen fast i Grekland
Samir Bakkar grimaserar av smärta. Hans mage krampar och det värker i njurarna.
Han har inte ätit sedan den sjunde mars.
Vi träffas på en bensinmack i Esbo. Han vill inte ha kaffe, endast ett glas vatten med lite salt.
- Jag äter först då jag vet att de är i säkerhet, säger Bakkar och visar upp fotografier på sin familj.
Hans fru Ghadir och deras två söner var på väg till Finland när de fastnade i norra Grekland. Nu bor de i ett tält på en leråker med tusentals andra flyktingar som stött på samma öde.
Vi köper samtalstid till telefonen på bensinmacken och ringer upp Ghadir.
En uppgiven röst i andra ändan berättar att det regnar. Hela åkern är bara gyttja och vattenpölar. Det har regnat i tio dagar varje dag.
- Vi kan inte lämna tältet, inte gå ens gå på toaletten. Toaletterna är i förskräckligt skick. Det här är helt overkligt. Jag har inte kunnat föreställa mig något så här hemskt, förklarar Ghadir i telefonen.
Hoppades få sin familj till Finland
Samir Bakkar som kommer från Homs i Syrien flydde förra hösten till Finland. Han hoppades få asyl och kunna ansöka om att få hämta sin familj till Finland.
Asylprocessen drog ut på tiden och när Finland började prata om striktare regler för familjeåterförening bestämde sig Samirs fru Ghadir för att tillsammans med familjens barn göra den farliga resan till Europa.
Då de anlände till Grekland stängde EU den så kallade Balkanrutten framför näsan på dem. Ingen kan längre ta sig norrut från Grekland.
Nu sitter Ghadir och pojkarna fast i Grekland tillsammans med 43 000 andra flyktingar.
Jag trodde att Europa var humant, att vi skulle bli behandlade som människor här.
- Det är kallt och vi är blöta, säger Ghadir. Här finns ingen mat. Vi är hungriga.
Ghadir och pojkarna tvingades slänga sina resväskor överbord då de kom med båt från Turkiet till Grekland. Nu har de inte tillräckligt med kläder.
Det finns inte heller några duschar. Ghadir har tvättat sig och pojkarna med våtservetter de senaste veckorna.
- Jag trodde att Europa var humant, att vi skulle bli behandlade som människor här. Men vi behandlas som boskap, säger Samir.
Hur kommer vi bort härifrån?
Finlandsvenska Caroline Haga från Internationella Röda Korset är på plats i Idomeni sedan flera veckor tillbaka. Hon säger att situationen blir dag för dag värre på grund av det regniga vädret.
En stor del av flyktingarna har flyttats från Idomeni till olika läger som satts upp runtom i Grekland. Haga säger att Grekland förbereder sig på att flyktingarna kommer att stanna en längre tid i landet.
En snabb död i Syrien skulle vara lättare än en långsam död i Europa.
Ghadir och familjens pojkar har blivit flyttade till Polikastro som ligger tjugo kilometer från gränsen till Makedonien. Där har 4000 syrier placerats.
Flyktingarna ställer Caroline Haga samma frågor om och om igen. Vad ska hända med oss nu? Hur kommer vi bort härifrån?
- Jag säger åt dem att de kan söka asyl i Grekland eller sätta sitt namn på EU:s lista för att bli omplacerade i något annat EU-land.
Idag samlas EU-ledarna i Bryssel för att diskutera den svåra situationen i Grekland och vilka möjligheter syrierna där har att återförenas med sina familjer.
Ghadir har hört om möjligheten att bli omplacerad men är oroad för att det inte kommer att lyckas. Samir har inte ännu fått asylbeslut i Finland. Då han reste till Finland togs hans fingeravtryck i Tyskland. Nu vet han inte om Finland kommer att skicka tillbaka honom till Tyskland.
- Hur ska det gå för oss? Vi får väl bli i Grekland och bo på gatan, säger Ghadir. En snabb död i Syrien skulle vara lättare än en långsam död i Europa.
Drömmen är att få sova i samma säng
Många kvinnor är i samma situation som Ghadir. Deras män väntar i norra Europa och de har inte ännu fått svar på sina asylansökningar.
Smugglarna har sett sin chans och försöker erbjuda flyktingarna resor till Europa. Ghadir säger att de grekiska myndigheterna har varnat dem för smugglarna.
- Jag har svårt att tro att någon av de här familjerna skulle anlita smugglare. De flesta här är familjer med många små barn och åldringar. Det är varken lätt eller billigt att smuggla iväg en hel familj, säger Caroline Haga.
Hälften av alla som fastnat i Grekland är barn. Ghadirs och Samirs pojkar är fem och tio år gamla. Samir ber om att få prata med sin yngre son i telefonen.
- Pappa, jag är hungrig, säger femåriga Yazin i andra ändan av luren.
Samir har svårt att hålla tårarna borta. Sonen fortsätter att berätta att han skulle vilja köpa en stor säng så att hela familjen skulle kunna sova tillsammans.
- Jag ska köpa en bil åt oss när ni kommer hit, säger Samir.
- Vilket märke, frågar sonen.
- En Jeep, svarar Samir.
' /%3E%3C/svg%3E)
