Fannys blogg - februari 2015
Fannys blogg - februari 2015
Söndag 1.2 - Erika berättar en hemlighet
| Jag var med Erika i parken idag och berätta att Annika hade haft kaklotteri helt själv på shoppingcentret igår. Erika titta länge på mig utan att riktigt se mig och sen sa hon: - Fanny, om jag berättar en sak, LOVAR du att inte berätta vidare? - Ja. - Alltså, Annikas pappa... han... liksom... han spelar bort sina pengar alltid emellanåt. - Spelar bort? - Ja, på nätpoker och såna där automater... jag vet inte helt. Min pappa säger att det är nästan som en sjukdom. Ibland är han helt pank och lånar en massa pengar av andra, som han aldrig betalar tillbaka. Och de har inte råd med nånting. Förr var Annika ofta hemma hos oss när det var som värst. Eller så bor hon hos sin mommo. Sen berätta Erika att det hände igen just efter julen då hennes pappa hade förlorat en massa pengar på nätpoker. Och att det säkert är därför hon inte har råd med de där 150 eurona som vi ska ha med till skolan imorgon. Erika börja sparka i sanden och jag tänkte på Annika. Mamma och jag har ju också varit ganska utan pengar, men aldrig så att vi inte skulle ha haft råd med nånting alls. Sen sa Erika: - Det var därför jag blev så arg när Annika berätta åt alla om det där med min pappa, för det hade varit en hemlighet vi hade haft mellan oss bara, att bådas pappor har problem. Sånt om man inte vill att andra ska veta... |
Söndag 1.2 - Skickade text till Annika
| Jag sände en textare till Annika idag "Jag ska inte skvallra. Vi räknade säkert fel på torsdagen." |
Tisdag 3.2 - På skolgården
| Anja kom och prata med mig på rasten idag igen. Hon hänger efter mig hela tiden och frågar en massa om Tommi och sånt. Hon är ju jättesnäll... men frågar så mycket som jag inte kan svara på. - Kysser ni mycket eller? - Ja, lite, svarade jag och försökte titta åt ett annat håll men hon gav sig inte. - Med tungan eller? - Öh? - TUNGKYSSAR? Sa hon högt, som om jag hörde dåligt. Jag såg mig omkring för att se om någon annan hade hört. Jag svarade inte på hennes fråga och då verkade hon ge upp. Hon sa lite drömmande: - Jag undrar hur det sku va att kyssa Kalle Mellberg... Hur mycket ska man egentligen kyssas när man är ihop? Tommi brukar ofta kyssa mig på kinden när vi säger hej då och sånt. Men vi har egentligen bara kysst två gånger och senast var för 27 dagar sen. Jag måste bara berätta det här, fast det är jättepinsamt. Men jag tänker på det HELA TIDEN. Dagen vi satt och läste till engelskaprovet blev det en lite romantisk stämning och så böjde vi oss mot varandra för att kyssas... men vi var säkert jättenervösa eller nåt för det kändes som om jag inte fick luft. Jag var så spänd och koncentrerad. Sen blev det så att vi båda böjde huvudena för att inte näsorna sku krocka, men vi böjde oss åt samma håll och då krocka vi ju förstås... Men vi låtsades om ingenting och det kändes nästan ännu mera pinsamt. DESSUTOM när vi öppnade munnarna krockade tänderna också.... ÅÅÅÅÅÅH det var så otroligt pinsamt. Sen pussa vi helt vanligt och försökte aldrig kyssas igen. |
Onsdag 4.2 - Hångelskola
| Erika var hos oss efter skolan och vi förhörde varandra på hissaläxan. Hon började fråga om det går bra med Tommi. Hon tyckte att han och jag inte har varit så mycket tillsammans på sistone. Jag ville inte alls prata om Tommi och försökte berätta att Jeppe ska bo hos oss i TRE VECKOR, men Erika bara ”alltså har ni gjort slut eller?”. Jag blev faktiskt irriterad. Sa att jag inte vill prata om Tommi hela tiden. Varför vill ALLA bara prata om kyssar och hångel och sånt HELA TIDEN?!? Erika märkte att jag tyckte att det blev pinsamt och sa att det inte är något att skämmas för. Sen började hon hångelskola mig! Jag ville sjunka under jorden och hon bara ”lägg ut tungan så här... och gör så här...”. Sen sa hon att jag kan öva på en tomat. Erika är lite knäpp :) |
Torsdag 5.2 - Övningen
| Idag satt jag på lite romantisk musik. Och så hade jag en tomat... tänkte att det kan ju inte skada att öva lite. Så jag började på med lite tomatkyssar... och DÅ KOM JEPPE IN I RUMMET! Gissa vad pinsamt! Han bara ”jag trodde det var Tommi du pussade, hehe...” och jag bara ”öh... jag är bara jättehungrig”. |
Fredag 6.2 - Kyssen
| Idag kom Tommi hem till oss för att äta middag. Först åt vi tillsammans med mamma och Jeppe. Jeppe babblade hela tiden för att det inte skulle bli nån pinsam tystnad, men till sist sa han ”inte vill ni väl sitta här med oss gamlingar, iväg med er nu” och så sjasade han in oss på mitt rum. Vi satte oss på sängen. Tommi frågade om jag har pussat många förut. Jag sa att jag bara har kysst en... , alltså Erik i Ekenäs. Då steg Tommi upp och ropa ”kyss mig Fanny!” på Ekenäsdialekt. Vi började båda skratta och då kändes ingenting pinsamt längre. På något sätt svängde jag liksom huvudet mot honom och märkte inte att han var på väg att pussa mig, så mina tänder slog honom rakt på hakan! Han skrek till och jag bara ”förlåt, förlåt”, men han sa att det är lugnt. Det tog inte SÅ ont i alla fall. Sen böjde han sig ner på nytt och kysste mig. Det. Var. Helt. Sjukt. Perfekt! |
Lördag 7.2 - En dålig nyhet. Och en ännu värre
| Har just fått veta att EVA SKA BO HOS OSS I EN VECKA! Eftersom Jeppe bor hos oss nu och Eva bor hos sina föräldrar varannan vecka, kommer hon att bo här också. Som om inte det skulle vara tillräckligt hemskt, så kom mamma i på mitt rum men en madrass. - Vart ska den? Fråga jag. - Eva kommer ju imorgon. - ÄR DU GALEN?! Menar du att Eva ska sova HÄR?! - Dämpa dig. - NEJ! GLÖM DET! Hon ska INTE sova i mitt rum. - Ärligt talat så är det här inte lätt för henne heller. - Det är DITT problem. Du är orsaken till att hon flyttar in här. Då får hon sova i DITT rum. |
Söndag 8.2
| Idag kom Anne, Evas mamma, hit med Eva. Hon försökte få Jeppe att komma ihåg att skjutsa Eva till hennes dumma träningar. Sen räknade hon upp allt som Eva inte får äta för träningarna. Det var en lång lista. Vetemjöl, pasta, inga potatisar och absolut inte mera än 250 gram fisk eller broiler till middag. Jag märkte att Jeppe blev irriterad sa till Eva ”du får äta precis vad du vill”. Anne blev arg och sa att han inte ska sabotera Evas jumppakarriär. Att det liksom ät jätteviktigt vad hon äter och inte äter före en uppvisning. Jag tittade på Eva och såg att hon tyckte det var jobbigt... Mamma hade inte hört nånting och gick förbi med en korg med en massa färska bullar, som hon just hade bakat. Hon bjöd en åt Eva och jag såg att hon var jättesugen, men hon tittade oroligt på sin mamma. Anne sa bara ”nej tack”. Jag tog en stor bulle och åt upp halva på en gång. |
Måndag 9.2 - Nutella
| Idag när jag kom hem från skolan var jag vrålhungrig. Mamma var inte hemma så jag gick till köket och bredde några smörgåsar och Nutella på kex. Jag satt och gjorde läxorna och lyssna på musik medan jag åt. I LUGN OCH RO. Och då kom Eva hem. Hon ställde sig vid köksdörren och stirrade på mig. - Vad gör du? - Äter. - Är det där Nutella? Hon såg på mig som om jag var helt från vettet som åt Nutella. Jag sa ja, det är ju jättegott, vill du ha? Men just då ringde hennes telefon. - Hej mamma. Jaaa, jag ska göra det nu. Jåjå. Okej, jag ringer sen. Hej då. När hon la på sa hon att hon ska ut och jogga, för det är liksom jätteviktigt att hon är i form till jumppatävlingen på fredagen. Hon frågade om inte JAG ska jogga nåt. Jag bara ”nej tack”. - Bestäm själv, men du skulle nog må bra av det. Jag blev irriterad. Vad ska liksom det betyda? Att jag är tjock? - Nej, alltså jag menar bara att alla ju vet att det är sunt att träna. Jag svarade inte. Då undrade hon om jag är sur igen. - Du är onormalt ofta sur. Kanske det är för att du tränar så lite. Alla vet ju att man blir på bättre humör av träning. Sen gick hon. Jag visste inte vad jag sku säga för jag var helt chockad. Ursäkta mig, men hur fräck får man bli? |
Tisdag 10.2 - Synd om henne?
| Jag for hem med Tommi efter skolan idag. Han var ensam hemma och jag ville inte gå hem och riskera att stöta på Eva. Vi lagade ostsmörgåsar och tittade på America’s funniest home videos. Det var trevligt. Jag berättade vad Eva sa till mig igår. Om att hon är helt besatt av sin jumppatävling, att hon sa att jag bara är sur och sånt. Tommi sa att hon verkar må dåligt, den stackars människan. Jag bara ”stackars?!? Det är ju inte SYND om henne?!?”. Tommi sa att hon kanske beter sig så där för att hon är ledsen. Jag sa att nej, hon är född elak och att det ju inte är så konstigt med en sån mamma som hon har. ”Jeppe, du måste VÄGA broilern”. Hoho. Vilken familj! Men Tommi sa att ingen föds elak. Sen berättade han att hans syster också varit jättedum mot honom och att det var när hon själv hade en massa problem. Jag tänkte på det är jag gick hem. Undrar vilka problem Tommis syster har haft? Sen så tänkte jag på Eva och att Tommi kanske har rätt... kanske hon är orolig över den där jumppatävlingen? |
Onsdag 11.2 - Mitt i natten
| I natt vaknade jag då jag måste gå på WC och när jag gick tillbaka till mitt rum märkte jag att Eva också var vaken. Hon stod i vardagsrummet framför spegeln och gungade av och an. Det såg ut som om hon stod och tittade på sig själv. Mitt i natten. Jag frågade vad hon håller på med. Hon vände sig hastigt om och sa ”ingenting”. Sen gick hon till sin säng och virade täcket omkring sig. Jag tänkte först gå tillbaka till min säng, men så fick jag plötsligt dåligt samvete. Jag kom ihåg det där som Tommi sa. Och så tänkte jag att hon kanske inte får sömn då hon måste sova i vardagsrummet. Och det är ju i princip mitt fel... Så i stället frågade jag om hon inte kan sova. Hon svarade ”Nej. Inte om du ska stå där och glo hela natten”. Då gick jag bara. Om hon ska vara elak hela tiden kan hon ha det. Då är det inte synd om henne. Hoppas hon aldrig får sova. |
Torsdag 12.2
| Efter middagen satt jag mig i soffan och tittade på tv. Eva kom in och ställde sig bredvid soffan och frågade vad jag tittar på. Jag hade lust att vara elak med henne eftersom hon alltid är elak med mig och sa ”det ser du väl själv”. Hon såg plötsligt så ledsen ut att jag ångrade mig och frågade om hon också vill titta. Hon satte sig bredvid mig i soffan. Då hörde jag att mamma pratade i köket med den där rösten hon brukar använda när hon skäller på mig. Jag försökte höra vad hon sa... ”Hon har inte ätit nånting idag heller. Det här går ju inte! Du kan inte skicka henne på träning utan nånting i magen.” Då sa Jeppe ”Jag vet det, men jag kan ju inte tvångsmata henne heller. Jag kan ju bara uppmana henne att äta, så mycket mera än så kan jag inte göra”. Då skrek mamma ”SÅ MYCKET MERA ÄN SÅ KAN DU INTE GÖRA?!? Det här är DITT ansvar! Hon är din dotter lika mycket som Annes! Du får verkligen ta ett ordentligt snack med Anne om den här saken. Om du inte gör det gör jag det.” Då höjde Jeppe rösten också och sa ”Nej Stina, lugna ner dig, tror du inte att jag har försökt, va? Herregud, hon vill ju inte höra med det örat. Anne är en självupptagen kärring.” Jag tittade försiktigt på Eva för att kolla om hon också hört vad de sa. Hon tittade inte på mig. Stirrade bara på teven. Men det såg ut som om hon var på väg att börja gråta. Jag tryckte på mera ljud. Jättehögt. Vet inte varför jag gjorde det, men jag ville inte att Eva sku höra vad de pratade om, fast jag nog tror hon hörde lika bra som jag. Plötsligt steg hon upp, gick till tamburen och tog på sig jackan. Samtidigt kom mamma och Jeppe rusande in i vardagsrummet och skrek att jag sku skruva ner ljudet. Så jag la lite saktare. Mamma ropa ”Det kan väl inte vara nödvändigt att ha så där mycket ljud, va?” Jag svarade inte och hon bara ”FANNY!”. Men då märkte de plötsligt att Eva satt i tamburen. Jeppe sa ”men sitter du här?” och Eva sa ”pappa, kör mig till träningen nu”. |
Fredag 13.2
| Idag for mamma, Jeppe, Eva och jag till Evas jumppatävling. Vi var sena, så mamma hade tagit med bullar att äta i bilen. Tror ni Eva tog nån? Nix. När vi kom fram stod Evas mamma och väntade och var jättestressad. Hon var helt klart sur på Jeppe och mamma för att vi inte kommit i tid. Sen rusade hon iväg med Eva. Vi andra gick och satte oss och jag såg att Anne stod och förklarade saker för Eva vid sidan av scenen. Sen kom hon och satte sig och såg så nervös ut att man kunde tro att det var hon själv som sku uppträda. Sen blev det Evas tur. Det började bra men mitt i allt vacklade hon till. Hon stannade först en stund, men musiken fortsatte så hon fortsatte också, men till sist ramlade hon helt och hållet! Vi rusade dit och hjälpte Eva bort från scenen. Hon hade svimmat! Anne blev arg på Jeppe och skrek att han saboterar allt och Jeppe fattade ingenting. Men då sa mamma ”ärligt talat svimmar flickan för att hon inte äter nånting”. ”Just det”, sa Jeppe. ”Det är ditt fel – du med ditt broilervägande”. Anne sa ”jumppan är allt för Eva”. Jeppe sa ”nej Anne, jumppan är allt för dig”. Sen fortsatte de kina tills jag fick nog och ropade ”SLUTA!!!”. Alla blev tysta och var tysta hela bilvägen. När vi kom hem började Eva bädda sängen och då frågade jag om hon vill sova i mitt rum. Det ville hon. |
Lördag 14.2 - Be my valentine
| Mamma väckte mig halvsex i morse för att jag sku hinna med tåget till Ekenäs. Jag smög förbi Eva för att inte väcka henne. Jag tror inte hon vaknade, tittade in till henne före mamma och jag for iväg och hon sov fortfarande. Tänkte skriva en lapp till henne, eller göra något annat snällt. Men jag gjorde ingenting. Kom inte på nåt bra. Men jag lovar att jag ska försöka vara snäll med henne i fortsättningen. Jag var så trött när jag kom fram att jag knappt orkade lyfta benen, men när jag steg av tåget stod pappa där och smajla med en enorm ballong med texten MY VALENTINE. Fy vad pinsamt! Fast pappa är nog ganska söt också. Alla hjärtansdag är rätt så trevligt. När jag satt på tåget öppnade jag ett kuvert som jag hade fått av Tommi. Han hade skrivit ett så jättegulligt kort åt mig. |
Lördag 14.2 - Middagsbesök
| Det var jättekiva att se famo och fafa igen. Famo stod i köket och stekte plättar. Hon lagar alltid plättar när jag kommer på besök. Världens bästa plättar! Just före vi sku äta ringde det på dörren och plötsligt var Erik där! Han såg lite nålå ut, men famo frågade om han är hungrig. Sen skuffa hon honom in i vardagsrummet och kvittrade ”jag bjöd Erik på middag jag. Det blir mat om 10 minuter”. Vi blev sittande i soffan utan nånting att prata om. Jag kom faktiskt inte på ett pip att säga. Inte han heller, verkade det som. Vi satt liksom bara och stirrade luft. Som tur kom pappa in. Pappa: Hej Erik, roligt att se dig. Hur går det? Erik: Bra. Pappa: Hur går det i skolan? Erik. Bra. Jag har börjat spela gitarr. Erik tittade på mig. Pappa: Har du också börjat spela? Vad roligt! Då kan ni ju spela tillsammans. Nålåt. Efter att vi hade ätit frågade Erik om jag ville fara hem till honom och spela gitarr. Jag hade ingen lust i världen, men före jag hann svara ropa pappa ”JA! Det var en bra idé!” Och så blev det så. PS. När jag kom hem från Erik hade jag fått text av Tommi. ”Jag saknar dig”. |
Söndag 15.2
| Famo frågade vad jag spelar för musik. Om det är sånt där Katty Berry eller nåt sånt. Jag bara ”Berry...? Nä... mera Metallica”. Famo sa att hon aldrig har hört Metallica, för hon klarar inte av att följa med alla sorters ”poporkestrar”. Sen frågade hon om inte jag ska starta en egen orkester, så jag sa att Erika och jag har funderat på att börja med ett band. Då tyckte famo att jag borde bli sångare. ”Du har ju alltid varit så bra på att sjunga. Kommer du ihåg när farfar fyllde 60 år? Då var du ju liten, men du var inte alls blyg. Du stod på en stol mitt i rummet och sjöng Happy Birthday för full hals, framför alla. Det glömmer han aldrig”. Famo är så söt. Och väldigt gammal. |
Söndag 15.2 - Något jag inte vågat berätta för er!
| Igår när jag var hos Erik hände nånting.... en sak som jag inte har berättat för nån. Vi satt på hans rum och han visade vilka ackord han hade lärt sig på gitarren. Jag hade ju ingen lust att vara där. På alla hjärtansdag och allt. Jag saknade ju bara Tommi. Jag försökte hela tiden komma på en orsak att fara därifrån, men före jag kom på något sa Erik ”förresten... Fanny... jag har nånting till dig...” Och så plockade han fram en liten ask. Det såg nästan ut som en sån där ask som man har vigselringar i och jag fick panik. Han ville att jag sku öppna den och jag ville verkligen inte! Men jag lyfte på locket och där låg ett litet rött plasthjärta. Erik sa att det är ett gitarrplektrum. När jag tittade upp böjde sig Erik sig mot mig och KYSSTE MIG! Jag visste inte vad jag sku göra! Jag kysste INTE tillbaka alltså, jag SVÄR att jag inte kysste tillbaka! Men jag blev liksom bara sittande utan att få nånting gjort medan han kysste mig. Inte så länge, kanske 10 sekunder... eller... jag vet inte hur länge. Men när han slutade flög jag upp med en gång. ”Jag måst gå nu”, sa jag. Innan Erik hann säga nånting var jag utanför dörren. |
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
