Fannys blogg - februari 2015 (forts)
Från 2015
Publicerad 15.02.2015 09:34.
Uppdaterad 04.04.2016 14:58.
Fannys blogg - februari 2015
Måndag 16.2
| Nu är jag hemma och har just pratat med Erika. Nästan alla andra har rest bort över sportlovet, men inte vi. Vi reser aldrig nånstans! Först satt vi och tyckte synd om oss själva, men sen kom Erika på en genialisk idé! Nämligen att åka till deras kolonistuga! Men mamma sa förstås nej... hon tyckte att jag är helt för liten för att åka nånstans ensam utan vuxen. Men Erika lyckades övertala sin pappa och sen ringde han till min mamma. Han sa att det är tryggt på stugan, att han kan skjutsa oss båda vägarna och att vi ju båda har telefoner som vi måste ha på hela tiden. Och då sa mamma ja! Det här ska bli såååå roligt! |
Tisdag 17.2 - This is band camp
| I morse körde Erikas pappa oss till deras kolonistuga. Det är så mysigt här! Jag tog med min gitarr, så idag har vi planerat vårt band. Vi började på en låt... men sen började vi fantisera om hur det blir när vi blir kändisar. Erika: Tänk sen när du kommer till skolan och Annika står i kö för att få din autograf, hehe. Jag: Och Kalle Mellberg avgudar dig! Erika: Men det gör han ju redan! Och så skrev vi en text. I see his face it’s like a dream...You make me scream, it’s like a dream, It’s like a dream, we are a team... Erika märkte att jag hade ett nytt plektrum, så jag berättade att jag fått det av Erik. |
Onsdag 18.2 - Vad ska vi kalla oss?
| Vi sov jättegott. Redan vid morgonmålet fortsatte vi planera vårt band och funderade på vad vi ska heta. Erika föreslog The Stargirls. Eller Twogirls... Jag föreslog Rock Chicks. Men då undrade Erika om vi faktiskt är ett rockband. Ja, sa jag, men då påstod Erika att det är bara för att Tommi gillar rock och att jag gillar Metallica bara för att han gillar dem! Men det är ju inte sant... jag gillade dem faktiskt före Tommi och jag blev ihop. Sen provade jag sjunga lite på sången vi skrev på igår, men då tyckte Erika att jag överdrev min sångröst och härmade mig. Jag blev irriterad, och då frågade hon om det liksom är bestämt att det är jag som ska vara sångaren i bandet. Näää, sa jag bara. |
Torsdag 19.2 - Besök?
| Jag hade fått text av Tommi. Han frågade om jag och Erika vill träffa honom och Johan. Jag läste textet för Erika och hon ville bjuda ut dem till stugan. Jag ringde Tommi, han kollade med Johan och de är på väg hit imorgon! Tommi frågade också hur jag hade det i Ekenäs och vem jag var med. Jag sa ”pappa”... och då frågade han om jag alls träffade ”den där Erik eller vad ha nu hette” och jag sa nej... Jag gömde mitt gitarrplektrum under dynan... |
Fredag 20.2
| På morgonen hade jag fått text av Tommi att de inte kommer i alla fall. Erika började spela gitarr, men vi har nog lite tröttnat på bandplanerandet och började spela kort i stället. Plötsligt bankade det på fönstret och vi blev vettskrämda! Mitt i allt revs dörren upp och det var Tommi och Johan! Vi pratade lite om vårt band. Tommi tog gitarren och ville spela lite och frågade om vi har ett plektrum. Jag blev ju nervös och sa nej, men det blev helt dumt. Erika: Men Fanny, du har ju ett plektrum. Jag: Jag vet inte vad du menar. Erika: Det där hjärtplektrumet du fick av Erik. Tommi: Vilken Erik? Alltså träffade du honom i alla fall? Erika gick för att leta efter Johan som försvunnit nånstans, men Tommi blev kvar och bara stirrade på mig. Tommi: Du sa ju att du inte träffade honom. Jag: Nej, jag träffade inte honom på det sättet. Eller, han kom när jag var hos famo och fafa, så han var liksom mest tillsammans med DEM. Eller jag var nog med där, men... Tommi: Ja, och så fick du ett plektrum av honom. Ett HJÄRTPLEKTRUM?!? Jag: Det är inte ett HJÄRTPLEKTRUM, det är ett PLEKTRUM, liksom. Det ser LITE ut som ett hjärta, men det är ju för att det är rött. Alla plektrum ser ju ut som hjärtan. Tommi: Ok. Så han gav dig ett hjärtplektrum. Var det en alla hjärtansdagpresent eller? Jag: Är du sur? Tommi: Nej, jag tycker bara att det är konstigt att du ljög att du inte hade träffat honom. Kysstes ni? Fanny: Nej!!! Du måste tro på mig!!! Tommi: Det är inte så lätt att lita på dig nu. Nej vet du vad. Här kan man ju inte vara. Johan och Erika kom ut från köket, Tommi tog tag i Johan och sa att de måste sticka. Så de tog sina sovsäckar och stack. |
Lördag 21.2
| Vers 3: He walked out the door What was it for I must have hurt his feelings bad Now I just want to cry I wish I could die My life is a wreck I feel so sad |
Söndag 22.2 - Väntar
| Jag satt vid datorn hur länge som helst och försökte få kontakt med Tommi. När jag såg att han loggade in skrev jag ”hej” men han svarade inte. Sen skrev jag att jag tycker han är barnslig som uppför sig så där och att jag därför inte vill prata med honom, men kom sen på att det ju är han som inte vill prata med mig, så jag deletade meddelandet. Till sist skrev han ”hej, måst sticka, hörs”. Vad tror ni om det? Vad menar han med ”hörs”? Ångrar att jag skrev det där sista... |
Söndag 22.2 - Det motsatta könet
| Pratade med Erika idag. Hon tycker att Tommi uppför sig löjligt. Erika: Glöm Tommi! Det är bara så typiskt pojkar. Nu känner han sig förödmjukad bara för att du har TITTAT på Erik liksom! Man måste ju få ha kontakt med det motsatta könet, det är väl inte OLAGLIGT? Jag fnissade åt ”det motsatta könet”. Erika fnissade också: Ja, det HETER ju så! Men hör du, han är inte värd det här alltså. Han har inte rätt att vara ledsen på dig. Han borde skämmas! Hon log och försökte prata om något annat. Erika: Vet du vad, Therese hade klottrat med tusch i min dagbok idag medan jag sov och jag blev så arg och bara skrek och ropade och hade lust att slå till henne. Men då kom ju pappa och började försvara henne. Typ ”hon är ju bara fem, blablablabla”. Jag hörde inte riktigt på. Sa bara hmmm. Men sen måste jag säga det. Jag: Han kysste mig. Erika: Tommi? När då? Jag: Nej, Erik. I Ekenäs. När jag fick plektrumet. Erika: Herregud! Fanny! Du är ju helt OMSVÄRMAD ju! Jag: Men jag kysste INTE tillbaka! Erika: Men Fanny, då har du ju inte gjort något fel. Plåga inte dig själv med det där nu. Hon har rätt. Jag gjorde ju ingenting. Det var Eriks fel. Man kan inte ta ansvar för vad någon annan gjort när man när man inte ens visste vad de var på väg att göra... |
Måndag 23.2 - Inte bra
| Först trodde jag att han var borta från skolan för han var inte ute en enda rast. Men han måste ha varit inne hela dagen för under sista rasten, när jag var inne (eftersom jag inte ville gå ut och glo efter Tommi hela tiden) tittade jag ut genom fönstret och såg att Erika och Tommi satt på en bänk och pratade. Jag fick ont i magen. Vad hade de att prata om? Så jag började tänka på hur Erika uppför sig alltid då jag pratar om Tommi. Det känns liksom som om hon inte alls vill prata om honom? Hon säger bara ”glöm Tommi” eller ”tänk inte på det” och sånt. Och så har hon egentligen varit sur ända sen jag blev ihop med honom. Men – nu tror hon liksom att...? För att Tommi är sur på mig? Att HON kan...? Nej, det kan inte vara sant. Jag blev så orolig och ledsen att jag stack hem direkt och skolka från sista timmen. |
Tisdag 24.2 - Knutar på tråden
| Jag hatar att stå och kolla efter Tommi på rasterna. Ibland tycker jag att jag ser honom, men så är det alltid nån annan med samma färg på jackan eller håret. Skolgården ser helt annorlunda ut utan Tommi. Hur såg den ut före Tommi kom in i mitt liv? Så var han plötsligt där. I kön till SIWAN på matrasten (de släpper bara in fyra åt gången). Jag liksom kände på mig att han var där före jag ens såg honom. Det är ju TOMMI tänkte jag och blev jätteglad inuti. Min Tommi. Men han såg mig liksom inte. Jag försökte fånga hans blick, men han såg på allt annat utom på mig. Jag blev helt kall och vågade inte gå fram till honom. Stod bara med ryggen mot honom och låtsades som ingenting. Och kände att jag höll på att börja gråta. Då Tommi och tre andra släpptes in i butiken kom det från Johan, som om världen och livet inte alls höll på att gå i bitar: ”Knutar på tråden eller?”. Jag tittade helt förtvivlat på honom, nästan som om jag bad om hjälp, men Johan är väl den sista man kan få hjälp av. Han har så sjukt dålig tajming. Alltså, jag visste inte att det är så här jobbigt att ha pojkvän. Hur blev det så här? Erik betyder ju INGENTING för mig. Det verkar helt enkelt som om Erik är förbannad på mig. Dessutom beter sig Erika konstigt, som om hon har dåligt samvete över nånting... och jag blir så rädd... tänk om det är något mellan dem? Jag försöker att inte tänka på det och säger till mig själv att jag inte tänker klart bara för att jag är så ledsen över det här med Tommi. Men jag tänker ändå på det hela tiden och blir mer och mer säker. |
Onsdag 25.2
| Idag pratade jag med Tommi på en rast. Han sa att vi inte har något alls att prata om. Att han inte vet vilka regler jag följer, men att det hör till att man håller sig till en person åt gången. Jag sa att jag ju bara fick en present av honom och att jag ju inte kunde veta att han skulle ge mig den. Och då säger han: Fast du ljög om att du hade träffat honom och nu ljuger du om att du bara fick en present. För JAG VET ATT NI KYSSTES! Jag blev helt chockad. Sen sa han: Inte skulle man tro att du har kysst så mycket, du som bet mig i tungan och allt. Då sa jag, utan att tänka ”Och du! Du är inte så otroligt bra du heller. Du ska liksom vara den ERFARNA, men du inbillar dig bara. Erik är mycket, mycket... Tommi såg rasande ut, vände sig om och gick iväg och då ropade jag efter honom ”Nej Tommi, jag menade inte!” Men det var för sent. |
Onsdag 25.2 - Svek
| Erika har berättat för Tommi att Erik kysste mig. Det var ju ingen annan än hon som visste. Varför har hon gjort det? |
Torsdag 26.2 - Ovänner
| Jag var så otroligt arg på Erika. Hon SKVALLRADE för Tommi! Jag sa till henne att jag trodde jag kunde lita på henne. Hur kunde hon svika mig så här? ”Ni kan bli ihop nu, var så goda”, sa jag. Erika: Du är så otroligt EGO Fanny! Jag försökte HJÄLPA sig. Jag har aldrig haft en tanke på att ta Tommi ifrån dig. Jag fattar inte hur du ens kan TRO det om mig? Och DU pratar om hur en vän ska vara. Sen stack hon. |
Fredag 27.2 Vänner igen
| Jag for hem till Erika. Hon sa inte ett ord när hon öppnade dörren, men vi gick in i hennes rum. Jag: Förlåt. Erika. Det är ok. Jag: Du har kanske pratat med honom idag igen? Erika: Nej, igår. Efter att vi hade bråkat. Jag: Förlåt bråket... Erika: Nej, det är ok. Ni blev galna båda två och jag fattar att det på nåt sätt var mitt fel. Jag trodde ju att du hade berättat för Tommi om den där kyssen. Jag: Ok. Sen satt vi stilla en stund och jag försökte peta bort ett klistermärke från sängen. Jag: Det är inte ditt fel. Allt är Eriks fel. Erika: Men jag blev faktiskt ledsen över att du trodde att jag ville ta Tommi från dig. Tänk att du trodde det om mig. Jag: Mmmm... jag blev liksom helt galen. Tommi blev ju så arg på den där plektrumgrejen och jag hade ju ljugit lite för honom... Jag kunde inte tänka klart. Kan du förlåta mig? Erika: Jo... men bara om du äter upp det här! Sa hon och trottade in ett sängklistermärke i munnen på mig. |
Lördag 28.2 - Simhallen
| Erika, jag, Tommi och Niko skall fara till simhallen idag! Kanske allt blir bra i alla fall. Skriver mer senare. |
Lördag 28.2 - Simhallen !!!
| Erika och jag var så tröga i omklädningsrummet så när vi kom till bassängen var Niko och Tommi redan där. De såg inte oss så vi smög bakom dem och gjorde bomben. Vi gjorde en lek där man skulle försöka ta sig över till andra sidan medan de andra försöker stoppa. Jag tror Niko gillar Erika... För han försökte stoppa henne hela tiden och var ganska så flirtig. Erika flirtade också. Plötsligt pekade de på mig och skrattade och jag blev rädd att i bikinitopp hade åkt upp, men Erika sa att hela mitt ansikte var fullt av mascara. Tommi vände sig om och tittade på mig. Han skrattade också. Men så där gulligt. |
' /%3E%3C/svg%3E)
' /%3E%3C/svg%3E)
