Motvilliga presidentkandidaten inte alls motvillig längre

Centern startade presidentspelet förra veckan, i mycket god tid före presidentvalet i början av år 2018. Och knappt hade partistyrelsen beslutat att Centern väljer presidentkandidat vid partikongressen i sommar innan nuvarande gruppordföranden Matti Vanhanen meddelade att han kandiderar.

Vanhanens besked kom så snabbt att andra inom Centern som har funderat på kandidatur troligen togs på säng. Centerfolket kan i Seinäjoki se fram emot en nominering som höjer stämningen inom partiet. Och sämre lär stämningen inte bli om Vanhanen får en motkandidat och det blir omröstning. Centerns anhängare gillar omröstningar.

Annars kanske det inte finns så mycket att heja på, om uppmärksamheten mest riktas mot regeringens stridigheter kring vårdreformen, konkurrenskraftsavtalet eller andra stridsäpplen.

Centern är först ute med sin kandidat, kanske inte alldeles dumt eftersom det är oklart huruvida republikens president Sauli Niinistö kandiderar för en andra period. Och om han inte gör det har Vanhanen ett gott utgångsläge.

Ett nej av Niinistö leder till att Samlingspartiet hamnar in i en kris i ett förtvivlat letande efter en duglig kandidat. Socialdemokraterna grubblar samtidigt på om en Eero Heinäluoma, Jutta Urpilainen eller Erkki Liikanen kan göra en Tarja Halonen och bli landsfader eller -moder. Och debaclet från senast med Paavo Lipponen blir ett olycksfall i arbetet.

De Grönas Pekka Haavisto kan kanske inte upprepa bravaden från år 2012, inte nådde ju heller Elisabeth Rehns andra presidentäventyr samma höjder som det första. Föga troligt är att Timo eller någon annan sannfinländare lyckas samla breda led.

Vanhanen börjar leda utrikesutskottet?

Matti Vanhanens besked innebär entydigt åtminstone en sak, att de käppar i hjulet europarlamentariker Paavo Väyrynen kan sätta är ganska små. År 2012 var Väyrynen som känt Centerns kandidat, han ville bli kandidat och partiet fogade sig. Och kanske mot förväntan gick det inte alldeles illa, resultatet var en tredje plats.

Kandiderar Väyrynen den här gången för sitt Medborgarparti blir det ett tufft race, han har ju ingen partiapparat till sitt förfogande. Men kanske Väyrynen förmår avstå, han har sagt att han stöder Niinistö i valet 2018.

Ur statsminister Juha Sipiläs (C) synvinkel finns det för- och nackdelar med Vanhanens kandidatur. Vanhanen kan ge partiet ett lyft på fältet. Samtidigt har Vanhanen varit en lojal gruppordförande, och ett värdefullt bollplank.

Klart är att Vanhanen avgår från gruppordförandeposten i april för att få mer tid att driva presidentvalskampanjen.

Troligt är att Antti Kaikkonen (C), ordförande för riksdagens utrikesutskott, blir en minst lika god vapendragare för Sipilä. Om Kaikkonen och Vanhanen byter plats vill säga, vilket just nu förefaller troligt.

Vice talman önskar Matti Vanhanen inte bli, hur mycket än nuvarande vice talmannen Mauri Pekkarinen (C) vill bort från posten. Som ordförande för utrikesutskottet kan Vanhanen åka omkring i landet utan att hindras av åligganden i riksdagen, och håller sig ajour med de allra nyaste vändningarna i utrikespolitiken.

Utrikes- och säkerhetspolitiskt oerfaren är ju den förre statsministern inte. Att skriva en bok räknas i det här landet som en stor merit, och Vanhanen har skrivit flera, också om utrikespolitiken.

Skandalerna är ett minne blott

Sina gamla synder, kvinnoäventyren, har Vanhanen ganska väl skakat av sig under sin några års frånvaro från riksdagen. Men givetvis blir vi påminda om dem under kampanjens gång.

Många kommer kanske inte heller längre ihåg att Vanhanen var en ganska motsträvig presidentkandidat år 2006, då posten som partiordförande inte gav honom annat alternativ än att kandidera. Ändå var resultatet hyfsat, tredje plats, drygt arton procent av rösterna, sammanlagt 562 000 röster.

Efter sin comeback i politiken har Vanhanen på många sätt agerat som en äldre statsman. Han har fört fram liberala värderingar, kraftigt talat emot rasistiska tendenser till exempel, och försonande uttalat sig i riktning löntagarna om konkurrenskraftsavtalet.

Med lite mindre än två år till valet finns det ingenting som talar för att Sauli Niinistö inte omväljs, om han så vill. Men det lär dröja åtminstone ett år tills Niinistö ger besked, och också de andra partierna börjar välja sina kandidater.

Till dess kandiderar Matti Vanhanen i ensamt majestät.