Kroppsideal som stressar

Historiskt sett har kroppsidealen kommit och gått. Genom tiderna har olika kroppar varit de eftersträvnasvärda. Det har varit kurviga ideal och så mera plattbröstat. Just nu är det inne med trimmade kroppar och hälsosamma livsstilar.

Det har varit kurviga ideal och så mera plattbröstat. Under 1920-talet skulle kvinnan vara smal och platt, medan världskrigen tycks ha inspirerat till ett mer muskulöst ideal, vilket i sig påverkade och förändrade synen på kvinnokroppen.

Under efterkrigstiden, på 1950-talet, var storbystade kvinnor det som eftersträvades och nästan rent av dyrkades, men framåt slutet av 1960-talet ersattes detta ideal av fotomodeller med magra kroppar. Skillnaden är att vi i dag i vår digitala verklighet har tillgång till alla dessa kroppar på ett helt annat sätt. De syns överallt.

"Fitness is the new anorexia"

Just nu är det inne med trimmade kroppar och hälsosamma livsstilar. Marknadskrafterna ser till att hålla oss upplysta om vilken som är kroppsstandarden vi skall sträva efter.

Via reklambilder på unga, smala och vältränade kroppar känner många av oss att vi inte duger som vi är. Våra kroppar är "fel". Och just det är syftet med reklamerna.

Genom att få oss att bli missnöjda med den egna nuvarande kroppen blir vi villiga att konsumera av just deras produkter för att få den eftertraktade kroppen. Företag tjänar miljoner och åter miljoner på vårt missnöje och vår längtan efter att vara lite vackrare.

Sitter lyckan i den smala midjan, i den platta magen, i den solariebrända hyn, i det blonderade håret, i den kraftiga muskulaturen?

Orimliga skönhetsideal

Hur ofta tittar inte supersmala, leende modeller ner på oss från reklampelarna med en uppfordrande blick, som verkar säga: ”Så här skall du se ut!” Och i veckotidningarna trängs bantningstipsen med råd om hur du snabbt får en platt mage och fasta lår.

Massmedias fotomodeller och mannekänger har ofta ett undernärt utseende. Vi översköljs dagligen med bilder på dessa påstådda idealkroppar.

Veckotidningarnas färgstarka bilder på moderiktiga mannekänger är ofta justerade på olika sätt, för att kvinnan skall ”se så bra” ut som möjligt. Inte sällan har fotomodellernas ben gjorts längre och skönhetsfläckar har avlägsnats.

Jämfört med 1950-talets skönhetsdrottningar är viktskillnaden mycket stor. Undersökningar har visat att om viktminskningen procentuellt sett fortgår, som den gjort sedan 1950-talet fram till idag, kommer modellerna snart att väga 0 kg.

Kroppspanik

Kroppsfixering är ett tillstånd när man har ett överdrivet intresse av sin kropp och sitt utseende. För flickor och kvinnor handlar det ofta om ett smalhetsideal. En kroppsfixering som kretsar kring vikten kan leda till ätstörningar.

Alla dessa råd och tips om hur du snabbt får en muskulös mage, hur du snabbare blir av med kilona, och berättelser om kvinnor som förklarat krig mot sina kroppar, utgör en bra grogrund för kroppspanik och missnöje. Och någonstans har jag hört sägas att kvinnor ägnar halva sitt liv åt att banta. Hur ledsamt är inte det?

Biologiskt betingat att vilja vara snygg

Det finns ett starkt biologiskt betingat intresse av att "se bra ut". Det beror på driften att hitta en sexuell partner. Uppfattningen om hur man skall se ut för att "se bra ut" är dock kulturellt betingat.

Men individen har också ett eget ansvar och möjlighet att påverka sitt sätt att tänka på kroppen. Och vi kan välja hur vi väljer att tala om kroppar och utseende eller kanske att vi inte talar om det så mycket alls? Vi kan tala om andra saker i stället för kropp. Vi kan välja att lyfta fram andra kvaliteter hos en person. Vi är väl mer än bara kropp eller hur?