Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

#minkör: "Det är lite som bra sex då man är nyförälskad"

Från 2016
Matias Jungar.
Bildtext Körsången har gett mig en handfull upplevelser som jag aldrig kommer att glömma, skriver Matias Jungar.
Bild: Mikko Lehtimäki.

Körsångens effekter är svåra att förklara för någon som inte har erfarenhet av det. Det är lite som bra sex då man är nyförälskad, barnafödande eller som att nå framgång med ett fotbollslag man tränat hårt med. Du måste uppleva det för att förstå det.

Med jämna mellanrum publiceras det undersökningar om körsångens goda effekter på hälsan.

Vi som någongång sjungit i kör nickar instämmande och delar flitigt resultaten i sociala medier. Been there done that - just så är det.

För mig började körsångsintresset i studentkörerna. När jag idag blickar tillbaka på vad som gav mig mest under studietiden är det just körsången jag minns bäst.

I början var det sociala livet med sitsar och körresor som lockade men också lärdomarna om det organisatoriska som gav kicken. Att vara med och leda en verksamhet där 40-50 personer skall sikta mot gemensamma mål och upplevelser gav många värdefulla erfarenheter.

Ju längre jag har varit med desto större betydelse har det rent musikaliska skapandet fått.

Körsångens effekter är svåra att förklara för någon som inte har erfarenhet av det. Det är lite som bra sex då man är nyförälskad, barnafödande eller som att nå framgång med ett fotbollslag man tränat hårt med. Du måste uppleva det för att förstå det.

Jag har sjungit i olika körer i över 10 år. Ibland har det varit skitmotigt att släpa iväg sig på körövning. Men vetskapen om att belöningen för mina ansträngningar kommer förr eller senare har burit vidare.

Körsången har gett mig en handfull upplevelser som jag aldrig kommer att glömma.

Att vara del av en enhetligt ljudande klangkropp kan nämligen ge kroppsliga reaktioner som närmast kan liknas vid själsliga orgasmer.

De största körupplevelserna har ofta också varit situationsbetingade.

- som att sjunga Finlandia med Brahe Djäknar på tågstationen i Viborg år 1989 under milisernas övervakande och förvånade blickar.

- att i Köpenhamn, tillsammans med 1000 studentsångare, klämma i med första satsen i Carl Orffs bombastiska Carmina Burana. O Fortuna. Med drottning Margarete i publiken. Det är grejer det.

- eller att under påsktiden sjunga Mozarts dödsmässa Requiem, som enligt mig platsar i tio topp av all musik som någonsin skapats. Närmare än så kommer man inte Lux Aeterna (det eviga ljuset)

När jag skriver dom här raderna blinkar "nublirdupatetisklamporna" rött men samtidigt är det just så jag känner så jag låter texten komma.

Och jo - att lyssna på körsång i sin sämsta form kan också vara ett stort lidande oberoende av om man sitter i publiken eller står i leden.

Men när alla toner sitter, kören andas ett med dirigenten och vi ljuder tillsammans då uppstår en urkraft och lycka som alla borde få uppleva - någongång i någon form.

Och slutligen, visst får man önska? För körlivet har precis som allat annat sina brister

1. Ett aktivt familjeliv är svårt att kombinera med övning en gång per vecka. Efterlyser flera projektkörer som övar några gångar per termin. Mansmören M.Ä.N var en sådan. Ett ambitiöst gäng som möttes sporadiskt. I början var musiken vår gemensamma nämnare men gemenskapen växte till något mycket större.

2. Ett mera dynamiskt körliv där språkgrupper, nationaliteter och människor från olika kulturer möts. En orsak till att finlandssvenskar anses vara lyckliga är vår föreningsaktivitet. Svenskfinland är troligen ett av de körtätaste områdena i världen. Men ibland kan känner jag att våra körer är isolerade från omvärlden och lite väl inåtvärmande. Det borde de inte vara för musiken är det bästa (och kanske enda) gemensamma språk vi människor har.

Matias Jungar

#minkör

Diskussion om artikeln