Hoppa till huvudinnehåll

Kultur och nöje

#minkör: Hundraåringen

Från 2016
Uppdaterad 04.05.2016 14:00.
Jakobstads Sångarbröder vid 100-årsjubiléet 2015.
Bildtext Jakobstads Sångarbröder vid 100-årsjubiléet 2015.
Bild: BILDSTROM

Det bästa beslut jag någonsin fattat var att gå med i Jakobstads Sångarbröder, skriver Yle Sportens Antti Koivukangas och beskriver kören som en pigg hundra(ett)åring som är bra på att sjunga hårt och jobbar hårt på att sjunga bra!

Det var egentligen lika självklart som naturligt.

Vi hade under sommaren flyttat hem till Jakobstad efter nästan 15 år i exil och när Arbis-katalogen aviserade kursstart under Marcus Söderströms ledning var det bara att infinna sig.

Nervositeten inför den första övningen var påtaglig, även om jag är relativt väl bevandrad i de mest olika sociala sammanhang. Senast jag hade sjungit i en kör var 1990 och kören ABC-kören i Lagmans skola.

Före den första övningen visste jag om ett par bekanta namn som sjöng i Jakobstads Sångarbröder, och jag bänkade mig instinktivt intill min kusin Nisse som visade sig vara första tenor. Efter att ha blickat ut över salen en stund insåg jag omedelbart att jag var omgiven av nästan uteslutande bekanta ansikten.

Att sen bli välkomnad med en rungande sång av stående sångarbröder underlättade också.

Från den första övningen har körsången och brödraskapet varit en organisk del av min identitet som Jakobstadsbo och kommer troligtvis att vara det så länge mina ben bär och min stämma håller.

Det var först några månader efter mitt intåg i brödraskaran som jag blev varse om körens anrika förflutna och det faktum att starten faktiskt ägt rum redan 1915.

Nittonhundrafemton!

Jag har flera gånger försökt föreställa mig hur en körövning med Jakobstads Sångarbröder år 1915 skall ha gått till när jag själv ställt mig iväg till den gemensamma sångstunden på måndagskvällarna.

Som historiker känns det gränslöst fascinerande att vara aktiv i en kör som grundades i en helt annorlunda epok än den vi lever i idag. Tanken att det går en generationsöverskridande bro från det förflutnas tenorer och basar till den samling män i sina bästa år som idag utgör körens fyra stämmor ger mig kort och gott gåshud.

Vid den tid när Jakobstads Sångarbröder grundades gav sig unga män ut på äventyr till Tyskland för att få militär utbildning i det pågående världskriget. Titanics förlisning hade nyligen ägt rum, häst och kärra var gängse färdmedel och statsöverhuvudet fanns i tsar-Ryssland.

Det känns stort att jag själv idag har äran att föra vidare ett hundraårigt arv av manssångartradition i min hemstad.

Mottagandet i brödraskaran var från dag ett och övning ett både varmt och omfamnande. Senast när skämten började hagla kring en nyligen intagen broder visste man att man nått en ny nivå av acceptans.

Under mina första år i Sångarbröderna har jag dessutom fått uppleva alla noteringar på den mänskliga känsloskalan.

Glädjen av att lyckas kollektivt när en sats på en övning sitter så klockrent att fönstren på Svenska Gården darrar av välbehag.

Sorgen och saknaden efter bröder vars stämma tystnat på tok för tidigt och vars levnadsvandring kommit till ett abrupt slut.

Nervositeten när 50 vuxna män inför ett uppträdande står samlade utanför lokalen och fnittrar som tonårsflickor.

Stoltheten när den sista tonen klingat ut i ett väl genomfört framträdande och publiken andas ut och stämmer upp i varma applåder.

Otaliga forskningsrön har visat att körsång både stärker hälsan och förlänger livet.

Ett långt liv är ändå inget egenvärde – mer väsentligt än hur många dagar och år man får vandra på denna jord är vad man gör under den disponibla tiden.

”It´s not the hours you put in, it´s what you put in the hours.”

Deltagandet i Jakobstads Sångarbröder känns på den punkten både rätt, viktigt och hälsosamt.

Text: Antti Koivukangas, första tenor

Texten ingick för första gången i Jakobstads Sångarbröders 100-års jubileumsskrift, som utkom år 2015.

Spela upp på Vimeo.

Berätta din egen körhistoria!

Under våren gör Svenska Yle en djupdykning in i körlivet och samlar ihop historier om och av körer och korister i Svenskfinland.

Därför vill vi höra också din historia! När började du sjunga i kör och varför? Vilket är ditt finaste, roligaste, värsta körminne? Vad spelar kören för roll i ditt liv? Eller har du kanske aldrig fått sjunga i kör fast du hade velat? Berätta! Historierna publiceras på svenska.yle.fi och editeras vid behov innan publicering.

#minkör

Diskussion om artikeln