Cp-skada inget hinder för toppkarriär

Varje gång livet slår Victoria Webster på käften slår hon tillbaka. Med kraft. Inte nog med att hon utbildade sig till läkare trots sin cp-skada. Hon blev också Nordens första specialistläkare i akutvård.

Just nu är hennes rörlighet begränsad efter en olycka och hon kan inte jobba – men hon kommer tillbaka. Drömmen är att undervisa inom sitt specialområde.

I tvåårsåldern fick Victoria Webster diagnosen cerebral pares. Skadan hade uppstått på grund av syrebrist under förlossningen, som tog 29 timmar. När hon föddes var hon blå och hade kramper. Läkarna trodde inte att babyn skulle överleva.

Ville bli läkare redan som barn

Victoria Webster överlevde. Hennes föräldrar gav henne dessutom en stark självkänsla samt mod att följa sina drömmar, hur stora de än var. Intresset för medicin vaknade tidigt.

– När jag var elva år kom jag hem en vacker dag och sa att jag tänker bli läkare som stor. Det är ett så intressant område och ett yrke där man ständigt får möta nya människor och nya utmaningar.

Efter gymnasiet jobbade Victoria Webster flera år på ett äldreboende. När hon hade bevisat för sig själv att hon klarade jobbet, sökte hon under ett par års tid studieplats vid medicinska fakulteter runtom i Norden och Storbritannen. Till slut blev hon antagen till Karolinska institutet i Stockholm.

På dag tre blev hon kallad till en av lärarna som bad henne sluta. Under hela studietiden försökte man gång på gång förmå henne att lägga läkardrömmarna på hyllan – ingen trodde att patienterna skulle vilja vårdas av en sådan som hon. Men Victoria Webster vägrade ge upp sin studieplats. Motgångarna gav henne bara mera jävlar anamma.

Viktigt att förklara för patienterna

Varje gång Victoria Webster träffar en patient får hon börja med att förklara varför hon pratar annorlunda och rör sig ryckigt.

– I början var det jobbigt. Men jag har lärt mig att det är det absolut bästa sättet, och det har blivit rutin efter alla mina år inom vården.

Det är viktigt för Victoria Webster att hennes patienter vet att hennes skada är medfödd och inget som kommit under resans gång. Att hon hade den när hon blev anställd.

Misslyckas man en gång så stiger man upp och börjar om från början.

Människor tenderar att godta förklaringen, även om Victoria Webster får många, som hon säger, roliga kommentarer.

– Då jag berättade att jag fick för lite syre vid förlossningen var det en dam som föreslog att vi skulle öppna fönstret, trots att det var 33 grader kallt.

De gånger hon blivit negativt bemött är få.

– Det har alltid, utan undantag, varit gånger då jag inte tagit mig tid att självmant berätta varför jag är annorlunda. Jag har varit stressad och i brådskan lämnat bort förklaringen, och då tänker folk “Vad i all sin dar? Vad är det frågan om?”.

Drömmer om att undervisa

Akutvården i Norden är enligt Victoria Webster ännu i barnaskor och praxis kan variera mycket mellan olika mottagningar. Enligt henne söker sig patienter i t. ex i Storbritannien till en allmän akutmottagning, oberoende om man är stor eller liten och oberoende av vad som felas, medan man i Norden ofta söker sig direkt till öronmottagningen om man har ont i örat och till ögonakuten om problemet sitter i ögonen.

– Akutvårdens jobb är i princip att identifiera problematiken. Sen gäller det att ta ställning till fortsättningen, om personen i fråga ska åka hem eller till sjukhus, om det ska ske inom specialistvården eller primärvården. Min specialkunskap ligger i att hitta felet. Det är ett slags detektivarbete.

För tillfället är Victoria Webster sjukpensionär. Hon var nämligen med om en olycka – hon föll i en trappa – och rör sig nu mest i rullstol. Inte heller den käftsmällen stoppar henne. Nu är det nya utmaningar som väntar, förhoppningsvis inom läkarutbildningen.

– Akutsjukvård är väldigt nytt i Finland. Jag hoppas på att få undervisa och bistå med min kunskap och framför allt mina erfarenheter.

Strävar alltid framåt

Att byta roll från läkare till patient har enligt Victoria Webster varit en nyttig lärdom.

– Det är intressant, för man får en helt annan synvinkel gällande vad som är viktigt och vad som inte är det. Till exempel den personliga integriteten, hur viktig den är.

Den viktigaste kunskapen som livet gett Victoria Webster handlar ändå inte om medicin. Det finns en djupare lärdom bortom titlar och utmärkelser.

– Att aldrig ge upp. Att alltid sträva framåt och följa det man vill uppnå och alltid ha ett mål för det man gör. Misslyckas man en gång så stiger man upp och börjar om från början. Jag hoppas jag kan ge människor inspiration att gå vidare med sina drömmar.

Människor med handikapp behöver inte sitta i skymundan.

Victoria Webster har figurerat i offentligen en hel del, dels för åtta år sedan när hon blev färdig specialistläkare och dels i och med Peter Al Fakirs dokumentärserie Dom kallar oss handikappade, som kan ses på Arenan. För fem år sedan skrev hon dessutom boken Så många Mount Everest tillsammans med sin mamma, författaren Diana Webster.

– Jag är väldigt tacksam för den uppmärksamhet jag får. Jag hoppas att jag i och med den kan ge förståelse för att också handikappade människor kan ha en bra utbildning och ett bra jobb. Man behöver inte sitta i skymundan.

Se också Dom kallar oss handikappade

Efter Nio om kunskap, torsdagen den 7 april i Yle Fem samt på Arenan.