Vårdreformen: Fem specialområden, bolagisering och högre avgifter förestår

Den framtida social- och hälsovården ska bygga på 18 landskap och fem samarbetsområden. Vården ska finansieras med högre skatter i statsbeskattningen. I gengäld sjunker kommunalskatten. Då valfriheten i vården breddas ska all offentlig service bolagiseras.

Regeringen presenterade på onsdagen sin reviderade modell för social- och hälsvårdsreformen och planerna för hur den ska finansieras. Den tidigare modellen med 18 landskap av vilka 15 också var vårdområden har lagts på hyllan eftersom den bland annat var behäftad med grundlagsproblem.

De fem samarbetsområdena i den nya modellen byggs upp kring universitetscentralsjukhusen i Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Uleåborg och Kuopio. De utarbetar bl.a. investeringsplaner för servicenätet i "sina" landskap och ser också till arbetsfördelningen landskapen emellan. Själva vården beställs och organiseras i landskapen, som också kanaliserar pengarna.

Antalet sjukhus med fullskalig jour blir i framtiden de fem universitetscentralsjukhus och dessutom sju centralsjukhus. Vilka de är besluts först senare.

Själva landskapsreformen är också klar att gå vidare. Över 20 uppgiftshelheter överförs från kommunerna till landskapen. Till dem hör räddningsväsendet, miljöförvaltningen och utvecklingen av näringsverksamheten i regionen. Däremot flyttas yrkeshögskolorna inte till landskapen åtminstone i det här skedet.

Privata får garanti för egen andel

Hur valfriheten i vården ska garanteras så att den också är äkta har gett en hel del huvudbry för de ministrar och tjänstemän som bereder reformen. Det behövs en modell som stöder små och medelstora serviceproducenters möjligheter att klara sig på marknaden och de juridiska grunderna för verksamheten måste skrivas in i lagen.

Bland annat ska landskapen och i sista hand statsrådet se till att produktionsstrukturen är mångsidig. Det betyder att de privata serviceproducenterna och tredje sektorn ska står för en fastställd minimiandel av serviceproduktionen.

Regeringen föreslår också en bolagisering av den offentliga social- och hälsovårdsservicen. Det här betyder att alla tjänster som landskapet tillhandahåller och som ingår i den regelrätta valfriheten och konkurrerar med andra serviceproducenter på marknaden ska bilda ett bolag.

Bolagiseringen behövs, enligt omsorgsminister Juha Rehula, för att klart skilja på beställare och serviceproducent. Hur den exakt ska gå till, i vilken omfattning och hur gränsdragningen ska ske utreds då beredningen av lagen om valfriheten går vidare.

Rehula (C) som har huvudansvaret för beredningen av vårdreformen ser bolagiseringen som framtidens melodi.

- Så här sköter vi saker i detta land härefter, säger han.

Lagen om breddad valfrihet och förenklad finansiering bereds som bäst och planen är att den ska sändas på remiss i november för att ges till riksdagen i februari nästa år.

Klientavgifter höjs

Då social- och hälsovården läggs om från 2019 ska vården förhoppningsvis fungera bättre än i dag men samtidigt stiger klientavgifterna. Ett uttalat mål för reformen är nämligen att också spara pengar. Tanken är att det så kallade hållbarhetsgapet ska krympa med upp till 3 miljarder euro tack vare reformen.

I regeringens papper om reformen sägs det att man "då klientavgiftssystemet utvecklas ska beakta att det å ena sidan stöder klienternas eget ansvarstagande och å andra sidan målet för kostnadsinbesparingar". Man lovar i varje fall att "höjningarna inte ska bli oskäligt stora".

Lagen om organiserandet av social- och hälsovården sänds på remiss i maj och ges till riksdagen i november. Vårdreformen träder i kraft den 1 januari 2019.

Avklädda kommuner

Vårdreformen går hand i hand med landskapsreformen, som också ska behandlas i riksdagen i höst. Båda reformerna skalar av kommunernas uppgifter väsentligt. Regeringen definierar följaktligen nu kommunerna i den framtida arbetsfördelningen som "sammanslutningar för lokal delaktighet, demokrati, bildning och livskraft".

Kommunerna ska emellertid också i fortsättningen ha hand om bland annat främjandet av sysselsättningen, skolan, motion, kultur, ungdomsverksamhet, markanvändning, byggande och den lokala näringspolitiken.

Däremot får de ge över en rad andra uppgifter till landskapen, som också tar över landskapsförbundens uppgifter och merparten av närings-, trafik- och miljöcentralernas åtaganden. Det betyder att landskapsförbunden och NTM-centralerna läggs ned då reformen träder i kraft,