De arbetslösas förening ger livsglädje och gemenskap

I De arbetslösas förenings verksamhetslokal i Karleby samlas långtidsarbetslösa för att dricka kaffe, spela pidro och jobba på dator. Man kan också hjälpa till med matutdelning eller i matserveringen där man mättar omkring 60 personer varje dag.

- Det här är ett andningshål för många arbetslösa, säger Sten Holmbäck.

En oas för arbetssökande

Sten Holmbäck är styrelsemedlem i De arbetslösas förening. Han har jobbat som chaufför i drygt 30 år. Sen blev han arbetslös efter ett kortare anställningsförhållande på Karleby stad är han åter utan jobb.

- Jag jobbar som frivillig här och har bland annat hjälpt till med att dela ut EU-matkassar. Här träffar man folk och det finns alltid något man kan hjälpa till med, säger Holmbäck.

Utan De arbetslösas förening skulle livet som långtidsarbetslös vara mycket tyngre och tristare. Stämningen är god och i ett hörn spelar en grupp män pidro. I ett annat rum servar man datorer och i ett tredje rum finns ett loppis.

Svårt att få mat på bordet

Varje dag hämtar medlemmarna i föreningen överbliven mat från stadens butiker och delar ut den till behövande. Omkring 20 personer hämtar mat varje dag från verksamhetslokalen.

I köket portioneras dagens lunch ut. Lunchen kostar bara 2, 50 euro och barn äter för halva priset. Lunchen är välbesökt och många barnfamiljer är matgäster.

Speciellt under sportlovet kom många familjer för att äta.Utan skolluncher blir det dyrt att mätta en hel familj under en hel vecka.

Det är inte så lätt att få ekonomin att gå runt när kostnaderna skjuter i höjden och bidrag och stöd naggas i kanterna.

Det var en stor omställning för Sten Holmbäck att vänja sig vid att leva på det lägsta arbetsmarknadsstödet.

- 522 euro får jag i handen. Sen ska hyra, el och vatten betalas. I värsta fall blir ungefär 200 euro över att leva för, säger Sten Holmbäck.

Det blir inga konserter eller restaurangbesök. Och kläderna köper man på loppmarknader.

- Det är flera år sen jag senast besökte en restaurang, det är inte som förr i världen, säger Tommy Forsell som även han är styrelsemedlem och hjälper till med matutdelning.

Lära sig leva på lite

Men trots att vardagen kan vara tuff ekonomiskt så är humöret gott. Det finns till och med positiva sidor med att leva knapert.

- Man är tvungen att lära sig leva sparsamt. Jag har lärt mig att leva så mycket billigare än jag gjorde förr. Jag är ungefär som en laihelabo nuförtiden när jag går till butiken, jag töjer på slantarna, säger Forsell.

De arbetslösas förening och verksamhetslokalen är mycket viktig för Holmbäck och Forsell och många andra långtidsarbetslösa.

- Om vi inte skulle ha det här stället skulle många gå hemma ensamma och stirra på fyra väggar. Många skulle kanske också börja dricka för mycket, säger Holmbäck.

Inget hopp om jobb

Människor i olika åldrar besöker verksamhetslokalen. Sten och Tommy börjar närma sig 60 års-strecket och de har inte så stora förhoppningar om att hitta jobb.

- Nej, vi har båda drygt 30 års arbetserfarenhet, men vi är också nästan 30 år för gamla för att få jobb, säger Holmbäck.

- Ja, jag behöver inte en gå till arbetskraftsbyrån längre, min arbetslöshet fortsätter tillsvidare utan att jag besöker byrån, säger Forsell.

Livsglädje i att hjälpa andra

Men hur hittar man då livsglädje och motivation när ekonomin är knaper och man saknar jobb? Att köpa den är inget alternativ för Tommy och Sten.

- Här hittar jag livsglädje, det här är en typ av livsglädje att umgås här och hjälpa andra. Vi har sysselsättning och dagarna rullar på, säger Tommy Forsell.

- Och vi har bra humor, alltid hittar vi på något roligt dårskap, säger Sten Holmbäck och skrattar.