Lilla Teatern bemöter kritiken: Finlandssvenskarna förstår inte ironi

Sexistisk, rasistisk och homofobisk. Teaterrecensenter på både Svenska Yle och Hbl ratar den nya pjäsen Ta mig till er ledare. Nu bemöter konstnärliga ledaren Raila Leppäkoski den svidande kritiken.

Det är ofta i åskådarens huvud som det förfärliga händer, inte på scenen. Jag har märkt det många gånger att man ser vad man vill se.

― Raila Leppäkoski, regissör.

Hon är glad över att pjäsen väcker åsikter, men tycker att kritikerna är moralister.

- De är som parktanter som sitter vid sandlådans kant och ropar Nej, så får man inte göra!, säger Raila Leppäkoski, konstnärlig ledare för Lilla Teatern.

Hur är det ens möjligt att en sån här föreställning kan sätts upp 2016 på en scen i Helsingfors, dessutom på en scen som är en del av Helsingfors stadsteater?

― Ylva Larsdotter, Svenska Yle.

Hon tycker att det är viktigt att ingripa då man ser rasism eller sexism i det verkliga livet, men.

- Vi som jobbar på teatern är vuxna människor, och det som vi har gjort har vi gjort medvetet och med avsikt.

Finlandssvenskar förstår inte ironi på scen

Det är inte första gången Raila Leppäkoski får en pjäs ratad. Det skedde redan då hon för två år sedan satte upp pjäsen Nazifruarna på Lilla teatern.

- Där fanns en scen som var lite komisk och folk blev rasande med motiveringen att man inte kan skratta åt nazismen.

Morgonöppet: Raila Leppäkoski om kritiken: Det är synd om publiken inte förstår budskapet

10:33

Överlag tycker Leppäkoski att den finlandssvenska teaterpubliken är känsligare än den finskspråkiga.

- Jag tror att den finlandssvenska publiken inte är van vid ironi eller den mörka och svarta humorn som jag alltid jobbat med.

När budskapet inte går fram

Raila Leppäkoski har också en kommentar kring sin senaste ratning.

- Man blir ju alltid besviken när någon inte förstår vad man menar. Men jag har varit med så länge att jag är van, säger hon.

Ta mig till er ledare är inte bara dålig på ett vanligt, tråkigt sätt, utan på ett sätt som gör mig så upprörd att jag skulle vilja ringa de ansvariga och kräva dem på en förklaring.

― Sonja Mäkela i Hbl.

Leppäkoski poängterar här skillnaden mellan det som sker på scenen och det som sker mellan öronen på publiken.

- Det händer ofta att det är i åskådarens huvud som det förfärliga händer, inte på scenen. Jag har märkt det många gånger att man ser vad man vill se.

Så vilken var pjäsens poäng?

Målet med pjäsen var en surrealistisk föreställning i bästa Luis Bunuel-anda. Hans filmer chockerade på sin tid, men blev sedan klassiker, förklarar Raila Leppäkoski.

- Det som sker på scenen är inte verklighet, det är en representation av den, menar Leppäkoski.

Man blir ju alltid besviken när någon inte förstår vad man menar. Men jag har varit med så länge att jag är van.

― Raila Leppäkoski, regissör.

Att väcka publiken och chockera var ett uttalat mål för Leppäkoski.

- Inte ville pjäsförfattaren Matti Linnavuori heller stryka publiken medhårs, säger hon.