Böstman och Schauman i repris
Från stress över premiärer till italiensk sallad – och många roliga historier där emellan. Vi plockade ut de bästa bitarna av den avslutande kvällen av Thalias trotjänare på Svenska Teatern med skådespelarna Algot Böstman och Göran Schauman.
Under den avslutande kvällen av Thalias trotjänare, där Riko Eklundh har intervjuat Svenskfinlands teaterveteraner, var det Algot Böstman och Göran Schauman som bjöd på anekdoter om teater och livet. Sammanlagt har de två under sina karriärer gjort långt över 300 pjäser enbart på Svenskis.
Det var teaterchefen Nicken Rönngren som ledde teatern då Böstman sökte in till Svenska Teaterns Elevskola.
Böstman minns sitt första möte med den legendariska Rönngren under intagningen. Böstman hade övat en scen från Strindbergs Påsk, på cirka 15 minuter, med Gumbi Zilliacus, men redan efter 7-8 minuter räckte det för Rönngren.
- Han sa sto-opp! Och så sa han ”Fröken Zilliacus, var vänlig och dra upp kjolen!”
Både Böstman och Zilliacus antogs till skolan.
Skärselden
Rönngren var chef i huset 1919-1954, också då Böstman började. Rönngren var "allsmäktig" närapå bokstavligen.
- Det fanns en viss uppskattning för honom, även om jag inte riktigt kan förstå hur det var möjligt så som han behandlade folk. Det var alldeles otroligt, berättar Böstman.
Rönngren brukade följa med generalrepetitionerna och om de inte föll honom i smaken kunde han utan förvarning stryka stora partier, byta ut skådespelare eller till och med lägga ner hela produktioner. När genrepen var avklarade och det var dags för premiär drog de facto alla en suck av lättnad.
Men också premiären orsakade vanligtvis stor stress, berättar Böstman. Han beskriver det som ”maran som hängde över honom natt och dag”.
- Publiken vet inte vilka våndor det handlar om.
Blodiga scener
I början av sin karriär kunde Böstman ha upp till 7 premiärer per år. Pjäserna var betydligt fler då, men föreställningarna färre, och man övade bara ett par veckor för en pjäs.
Det var så gott som omöjligt att ha ett eget socialt liv, berättar Böstman.
Böstman och Schauman var kollegor i tiotals år. 1974 uppträdde de tillsammans i pjäsen Hårda tider av Bengt Ahlfors. Schauman beskriver koreografin för en våldsscen som skulle vara trovärdig. Bägge herrarna minns scenen i minsta detalj.
Äntligen lysmasken
Publiken får vänta en god stund på att få höra Göran Schauman berätta om det som skulle bli hans första uppträdande. Som liten pojke skulle han spela lysmask i pjäsen Trollborgen.
- Det var jättespännande, säger Schauman.
Men under generalrepetitionen gick allt på tok och för lilla Göran slutade det i stor besvikelse.
Italiensk sallad
Trots den här episoden i unga år blev Schauman skådespelare. Och under de första åren på Svenska Teatern var det hans pappa Runar som var teaterchef. Göran visste ingenting under de två första åren – när han infann sig bland kollegor, silades snacket direkt.
I följande klipp avslöjar Schauman hur han i pjäsen Fänrik Ståhls sägner lyckades med uppgiften han hade tilldelats: att spela Sandels, och äta under hela föreställningen och dra diktverser mellan tuggorna.
I slutet av kvällen berättar Riko Eklundh om sitt minne från tiden på Teaterhögskolan då han på Delikatessen på Stockmann bad skådespelaren Nanny Westerlund komma och föreläsa för årskursen.
Riko hämtade Westerlund från Åggelby, den då 90-åriga damen trippade raskt upp till klassrummet på femte våningen, och mötte till sin besvikelse av en alltför respektfull publik. Varför ville ingen utmana henne?
Men varför titta bara på några korta klipp? Här nedan kan du ta del av hela samtalet och av de två tidigare kvällarna i serien Thalias trotjänare. Svenska Yle är glad att kunna erbjuda också den publik som inte rymdes med i salongen en möjlighet att se Riko Eklundh samtala med sina kolleger.
