Ryska ”kommunalkan” fick sin festival
S:t Petersburg är Rysslands huvudstad för kommunalkor. Igår firade staden fenomenet med en egen kulturfestival.
– Jag ville inte enbart berätta om den krassa vardagen i vår egen kommunalka, säger arrangören Svetlana Vorobjeva.
– Jag ville också påminna folk om att vår sovjetiska kulturelit skapade många av sina mästerverk i en kommunalka.
Vorobjeva bor själv i en kommunalka på Petrogradskajasidan i S:t Petersburg. Hon säger att hon har haft tur med boendet. Hon har bara två grannar; en tystlåten äldre dam och 78-årige Eduard Jemeljanov.
– Vi har haft våra duster med grannen, berättar Svetlana. Jag är en nattuggla, medan Eduard sätter igång sina maskiner tidigt på morgonen. I nåt skede vägrade han betala sina elräkningar. Men jag vill tänka positivt, och gjorde konst av erfarenheten.
Seg historia
En kommunalka är ett sovjetiskt fenomen som uppstod efter den ryska revolutionen 1917.
Den här typen av boende uppstod när kommunisterna försökte lösa bostadsproblemet genom att tränga in arbetarklassen i borgarnas stora lägenheter.
En familj fick ett eget rum i de här lägenheterna, men man delade på kök, wc och badrum. En typisk kommunalka bestod av sex rum där familjerna tvingades dela på vardagen med totala främlingar.
Det var i de här bostäderna som homo sovieticus finslipade sin mentala attityd till livet. Vardagen i kommunalkan har inspirerat flera stora författare, bl.a. Michail Bulgakov, Michail Zosjtjenko, Ilf och Petrov.
I början av 1990-talet började man privatisera lägenheterna. Men fenomenet har inte försvunnit eftersom efterfrågan på ett billigt rum i en kommunalka fortfarande är stort.
I S:t Petersburg finns det i dagens läge omkring 80 000 kommunalkor. Inte för intet kallas staden för ”Kommunalkornas huvudstad”.
Grannen konstnär
– Jag vill aldrig flytta till en privat lägenhet, säger 78-årige Eduard Jemeljanov. Jag trivs bäst här.
Trerummaren på Petrogradskajasidan var en av adresserna under festivalen. Dörren till Jemeljanov stod på vid gavel hela dagen och han berättade gladeligen om sitt eget liv. Om karriären som kärnfysiker, om att köpa en bil på 60-talet, om hans fyra äktenskap och en massa intressanta detaljer om hans granne Svetlana Vorobjeva.
– Nuförtiden är jag konstnär, säger Eduard. Jag skapar konst av saker som folk kastar bort. Men ibland reparerar jag saker som jag hittar, som strykjärn.
Absurd vodka
I Svetlanas rum tog poeten Anna Zinevitj emot. Hon reciterade egna dikter medan en skivspelare snurrade franska chansoner.
Sammanlagt kunde publiken besöka fem adresser. I kärncentrum kunde man gå in i en stor kommunalka med tio rum. Trots att arrangörerna hade ”mutat” invånarna på förhand med både pengar och gåvor irriterades några invånare av de objudna gästerna.
– Varför trampar ni omkring här med era smutsiga skor, snäste en dam i den långa korridoren.
Ett kulturprogram med föreläsningar, utställning och konserter ordnades i en före detta kommunalka som numera fungerar som fotoateljé. Det hela visade sig vara en absurd performance om en absurd livsstil i den moderna kommunalkan.
Här öppnades dörren av den mexikanska konstnären ”Frida Kahlo” och hennes tvillingsyster. I ett av rummen väntade bolsjeviken ”Lev Trotskij” som visade publiken hur man tillverkar sitt eget brännvin.
I köket fick man lära sig att steka nors som en äkta kommunalkare. (Stekt nors är den absoluta delikatessen på våren i S:t Petersburgs alla kommunalkor.)