30 år av jazz i Hagalund

När jag ska bestämma träff med festivalens ledare, Matti Lappalainen för ett samtal om April Jazz inför 30-års jubileet, tar jag en cykeltur till Hagalund, The Garden City, som den så fint kallats i turistguider. Nu är synen som möter mig inte så smickrande som epitetet ger vid handen.

Är det här en lockande miljö för April Jazz? funderar jag. Med sina 30 år börjar festivalen i alla fall redan vara en etablerad institution och ett stort kulturevenemang.

Vad gäller fritidsverksamhet i Esbo har det på sistone dock talats mindre om kultur och mera om idrottsklubbarnas – i synnerhet Esbo Blues – ekonomiska problem. Esbopubliken tycks inte heller i tillräckligt hög grad stöda de egna klubbarna.

Så min första fråga blir vad Matti Lappalainen har för uppfattning om kulturpubliken i Esbo – hurudant intresse finns det för jazz i staden?

Esbo är utspritt på fem bostadscentra

Med en bakgrund inom Honkas basketförening har Lappalainen inte utan oro följt med utvecklingen på idrottssidan och som han ser det finns en orsak till problemen i Esbos utspridda bebyggelse. Det här påverkar också kulturfältet:
- Esbo stad är utspritt på fem bostadscentra, av vilka Hagalund är en, resonerar Lappalainen, och därför har staden inte riktigt någon enhetlig identitet utan den är splittrad.

Att sedan var och en av dessa fem centra kan ha en egen identitet är i och för sig en positiv sak

― Matti Lappalainen

.

På kulturfronten är situationen något bättre, enligt Lappalainen, och för April Jazz ser det riktigt bra ut. Festivalen arrangeras av Esbo Big Band r.f. som är en ideell förening och strävar alltså inte efter vinst. Alla intäkter går till förmån för kulturen.

- Biljetterna har gått bra åt och det ser ut att kunna bli en del slutsålda konserter, berättar Matti Lappalainen. Men det är klart att Esbos utspridda bebyggelse också gör läget besvärligt för oss.
- Det här har vi försökt råda bot på genom att koncentrera verksamheten till främst Hagalund och satsa på att skapa en identitet utgående från det.

Det byggs flitigt

I år har man för övrigt också fortsatt med försöken att arrangera konserter i Cellosalen i Alberga och där ser Lappalainen möjligheter för April Jazz att ytterligare växa i framtiden.

- Alberga är nu Esbos största bostadscentrum med över 60 000 invånare, menar han, vilket motsvara ungefär en medelstor stad i Finland. Men ett problem är att kollektivtrafiken mellan Hagalund och Alberga fungerar dåligt.
- I Esbo är privatbilismen det naturliga alternativet för många barnfamiljer som bor i dessa området och det här får vi också ta i beaktande.

Ingen som vistas i Hagalunds centrum i trakterna av Kulturhuset kan heller undgå att märka och påverkas av alla lyftkranar och byggställningar och stenrös och gropar.

Västmetron är på kommande och fler bostäder med den, och det här är en utveckling som Matti Lappalainen välkomnar.

- Till vårens festival hinner metron inte bli klar, men i framtiden räknar vi med att ha stor nytta av den. Ända från längre bort i öster kan folk komma hit, också en yngre publik som föredrar kollektivtrafik, hoppas vi kunna locka.

Från klassisk till genreöverskridande jazz

I europeisk jämförelse är April Jazz en av de medelstora aktörerna på festivalfronten. Därför gäller det att locka också en lite bredare publik. Men med tanke på att jazz ändå får ses som en marginell företeelse ställer sig frågan: hur ska det här gå ihop?

- Jo, det där är en knepig utmaning som vi alltid är tvungna att ta ställning till, medger Lappalainen.

Men det här är en jazzfestival, fastslår han till att börja med.

- Vissa år har vi haft riktigt klassiska jazznamn på repertoaren, men ändå från början har vi rört oss också i utkanterna av marginalen, eller i gränstrakterna mellan genrerna.

Pianisten Robert Glasper, som hör till dragplåstren i år opererar till exempel i gränstrakterna mellan jazz och soul. Han är dubbel Grammypristagare i R&B-klassen och somliga av dem som känner till honom förknippar honom kanske inte i första hand med jazz. Men där har han sina rötter, så väl som i hiphop och soul.

- För såna här artister som fått både jazz, hiphop och gospel så att säga med modersmjölken, är det här frågorna om genregränser av mindre betydelse. Det är musik helt enkelt.
- På sina skivor har Robert Glasper samarbetat med många stora namn inom modern soul och hiphop, men på April Jazz uppträder hans Experiment-band som en kvartett utan stjärnsolister, klargör Lappalainen vidare.

”Världens mest belönade sånggrupp”

Sången har också haft en stark roll på April Jazz och i år representeras den här sidan av sånggruppen Take 6, som ger två konserter, av vilka en redan är slutsåld.

Om Take 6 på senare skivor har gått allt längre åt pophållet, kommer de på April Jazz att uppträda med en jazzigare á cappella-repertoar.

― Matti Lappalainen

Men vad gäller programprofilen i övrigt poängterar Matti Lappalainen också att det improvisatoriska elementet ska vara framträdande.

- Sedan vill vi gärna bjuda på överraskningar och okända artister som kan vara potentiella storfavoriter.

Här vill han lyfta fram norska soulsångaren (Jarle) Bernhoft, som uppträder ensam med sin gitarr och keyboards. Sången loopar han sedan för att få till stånd ett samspel med sin egen röst som kör i duett med sig själv.

Var är jazzens storstjärnor?

I år firar alltså April Jazz 30 årsjubileum. Då kan man väl vänta sig en del speciella festigheter. Med en viss överraskning noterar jag ändå att det riktigt stora namnet från den klassiska jazzens sida kanske saknas. Är det här en riktig iakttagelse?

- Jo, det där stämmer faktiskt, får jag medhåll av Matti Lappalainen, och jag är glad att någon lägger märke till det.
- Det där är någonting som jag har funderat väldigt mycket på.

Men å andra sidan måste man fråga sig: hur många riktigt stora, klassiska jazznamn finns längre kvar vid liv? Var finns dagens Herbie Hancock och dylika namn?

― Matti Lappalainen

Och om utbudet är begränsat handlar det också om vilka namn som är tillgängliga, vilka som turnerar och var.

Men framför allt har jazzfältet under senare år genomgått enorma förändringar och man måste börja inse att det inte längre kommer fram sådana artister som Miles Davis. Ingen kan längre ha samma genomslagskraft.

Idag är det i stället just sådana namn som Robert Glasper som får representera både jazzens nutid och tradition.

50 år av inhemsk jazz

Vad gäller den inhemska jazzen har standarden genom tiderna legat på en hög nivå. Under hela 2000-talet har bredden hela tiden ökat och allt fler musiker kunde slåss i den internationella toppen.

Av de Suomi-jazzkonserter som Matti Lappalainen vill lyfta fram är det i synnerhet Jazzliittos 50-års jubileumskonsert som står för både tradition och förnyelse:

- I den här orkestern kan man höra Jazz Yrjö-pristagare (den mest betydelsefulla utmärkelsen på jazzens område i Finland) från årens lopp, och även Yrjö-belönad musik.
- En annan intressant konserthändelse är Esbo Big Bands och fusionsbandet Husbands gemensamma skivutgivningskonsert på torsdagen, berättar Lappalainen vidare.

Skivan ges ut på den legendariska jazzetiketten Blue Note och kommer att bli någonting alldeles speciellt. En potentiell Årets jazzskiva i Finland, tippar Lappalainen.

Då Aki Rissanen Trio - som med sin skiva kommer att bli en hård konkurrent – dessutom uppträder på samma konsert, hör det här evenemanget garanterat till de höjdpunkter som ingen jazzdiggare borde missa, slår Matti Lappalainen fast.