"Illamående unga borde fångas upp på samma ställe"

Ungas psykiska hälsa är en högaktuell folkhälsofråga. Samtidigt som majoriteten av finländska unga mår bra är psykisk ohälsa det vanligaste hälsoproblemet bland skolelever och studerande.

Enligt FN drabbas årligen var femte av världens 14-24-åringar av psykisk ohälsa. Vården är i dag splittrad, och många unga skulle behöva tjänster under samma tak.

Hälsan under ungdomstiden är riktgivande

En stor del av de unga upplever periodvis känslor av sorg, deppighet och stress – det vill säga känslor som man kan tolka som normala och som är en del av det vardagliga livet.

Att upptäcka egentlig depression hos tonåringar kan vara svårt eftersom symtomen kan vara varierande och inte alltid kan identifieras som tecken på depression.

Unga tenderar att mer sällan själva tala om depression som begrepp eller fenomen, utan uttrycker mer fysiska och psykosomatiska symtom, som huvudvärk, mag- och/eller ryggont, hjärtklappning eller andningssvårigheter.

Svår och utdragen depression eller ångest förorsakar omfattande problem och kan utmynna i självmordsförsök.

Ökar den psykiska ohälsan bland unga?

Ökar då de ungas psykiska ohälsa?

- Det finns bara ett fåtal tillförlitliga undersökningar, säger Frida Westerback, forskarsocialarbetare och doktorand vid Mathilda Wrede-institutet.

Man har inte kunnat se någon fortgående och systematisk ökning av psykisk ohälsa bland unga. Men samtidigt finns det ett behov av mer forskning vad gäller psykisk ohälsa inom olika socioekonomiska grupper.

Om man ser på antalet ungdomar och vårdperioder inom ungdomspsykiatrin i Finland under de senaste tio åren har det dock skett en drastisk ökning.

Antalet personer som mottar förtidspension har ökat både i Finland och i resten av Norden,

Psykisk hälsa är ett tillstånd av mentalt välbefinnande där individen kan förverkliga sina egna möjligheter, kan klara av vanliga påfrestningar och kan bidra till det samhälle hon eller han lever i. Det handlar alltså om något mer än frånvaro av psykisk sjukdom.

WHO

Unga flickor och pojkar visar illamående på olika sätt

Ett typiskt drag hos deprimerade flickor är att de tenderar att dra sig tillbaka, vara mer tystlåtna eller bli passiva.

Man har också kunnat konstatera att pojkar inte söker stöd för sitt illamående i lika hög grad som flickor.

Pojkar har i allmänhet en tendens att reagera mera utåt. De kan bli aggressiva och kräva mycket uppmärksamhet av lärare och andra vuxna.

Självmordsstatistik pekar på att det är pojkar och unga män som begår 70-80 procent av självmorden. Mängden självmord har dock minskat under de senaste tio åren.

De ungas egen syn: Lyssna på oss, se oss!

Frida Westerback har i samband med sin forskning lyft fram de ungas egen syn på psykisk ohälsa och de servicesystem som de har bekantat sig med.

Speciellt ungdomar som haft erfarenhet av psykiatrisk vård har upplevt att de inte hade blivit hörda i vårdprocessen - specifikt i kontakten med läkare.

De unga anser att det allra viktigaste är att bli sedd, hörd och respekterad - inte negligerad eller ifrågasatt - i känsliga och svåra situationer.

Många unga känner att de skulle behöva uppmuntras till att söka hjälp.

Att sköta sig själv på egen hand fungerar inte

Enligt Westerback har många unga berättat hur de under långa perioder försökt bemästra svåra situationer på egen hand.

Det har visat sig att en ung person som hanterar psykisk ohälsa på egen hand tenderar att minimera och förminska symtomen på psykisk ohälsa. Man förstår inte vad det egentligen handlar om.

Dessutom bidrar osäkerheten och skammen över det egna illamåendet till ett förminskande av symtomen. För en del kan illamåendet visa sig i social isolering eller långvarig skolfrånvaro, för andra kan det förknippas med olika former av självskadebeteende som ätstörningar och sexuellt destruktivt beteende.

Westerback frågar sig samtidigt huruvida begreppet ”det normala” kunde göras mindre snävt så att unga kanske lättare kunde hitta sin plats i samhället.

Ett tryggt ställe att gå till - ett vardagsrum

Intervjuer har visat att unga människor ser det som ytterst viktigt att ha ett tryggt och okomplicerat ställe att gå till. En del kallar det för vardagsrum.

Det handlar om mobbningsfria zoner där man inte blir stämplad eller konstant bedömd. Och om där finns andra unga som befinner sig i en liknande situation utgör redan det i sig ett stöd.

Unga är känsliga för att utsätta sig för stigma. Om den unga däremot får delta i en process tillsammans med andra där problemen lyfts fram ökar självkänslan. Känslan av ensamhet minskar och de vågar tala öppnare om psykisk ohälsa.

Vidare har det visat sig att de unga önskar mera information om psykisk hälsa och ohälsa - och föreslår att skolan kunde vara en kanal för detta. Här påpekas det att det viktiga är att informationen är av universell karaktär - att den riktas till alla.

Nuvarande system fångar inte upp de utsatta

Det är främst depressioner, ångestsjukdomar, beteendestörningar och missbruk som är vanliga bland unga. Det är inte heller ovanligt att den unga lider av två eller flera symtom samtidigt. Mångfacetterad problematik är allvarligare och vården blir svårare. Därför är det viktigt att man upptäcker alla symtom i ett tidigt skede och kan utvärdera den ungas situation som helhet.

Studier har pekat på att ungdomar kan ha svårigheter att hitta de tjänster som är avsedda för dem. Servicesystemet misslyckas med att stödja dem som behöver hjälpen allra mest, konstaterar Westerback.

Internationella och finländska studier visar att bara 20-40 procent av unga i behov av vård de facto får vård. Fokus riktas allt mer mot öppenvården inom ungdomspsykiatrin.

Hur sätter man ord på sitt mående? Och gör man alls det?

All form av psykisk ohälsa behöver ändå inte medicineras och vårdas inom specialsjukvården. Det är primärvården och civilsamhället som borde ta ett bredare ansvar för social- och hälsovården.

Problemet är att de unga inte nödvändigtvis själva har insikt i vilka stödinsatser samhället kan erbjuda vid psykisk ohälsa eller vid risk för psykisk ohälsa.

Att ta det första steget som ung kan vara svårt och leda till att hjälpsökandet skjuts fram under en lång tid. Därför är låga trösklar inom mentalvården för unga avgörande.

Svår kamp för unga som befinner sig i gråzoner

Unga i så kallade gråzoner tampas med många olika slag av utmaningar och är svåra att fånga in vilket leder till att de antingen bollas mellan olika aktörer eller helt faller igenom systemet.

De professionella personer som arbetar med den här typens problem påpekar att det är ytterst viktigt att den unga får individuellt stöd och en konkret form av handledning. Det behövs en stödperson som koordinerar vården av den unga och som kan sköta stödkontakter. Samtidigt konstateras det att strukturer för dylika stödpersoner saknas.

Ungdomsverkstaden Sveps Start-verksamhet i Helsingfors har en rehabiliterande karaktär, men täcker inte det behov som finns. Svenskspråkiga ungdomar hänvisas också till finskspråkig rehabilitering.

Skolfrånvaro är ett svårtacklat problem i det här sammanhanget. Det kan handla om unga människor som är klienter både inom inom barnskydd och ungdomspsykiatri och som går i sjukhusundervisning. Här är det ofta vanligt med hög och långvarig skolfrånvaro.

”Inte är det så dystert”

Ilse Julkunen, professor i socialt arbete vid Helsingfors universitet, ser ändå inte så dystert på de ungas tillvaro i dag.

- Alternativlösheten förstärks allt mer i samhället. Det ser man genom vår regeringspolitik och det ser man också globalt. Och de unga fungerar som antenner. Men samtidigt ska man minnas att de unga också är kreativa och hittar nya fräscha lösningar.

- Om man ser allmänt på de ungas hälsotillstånd och det tilltagande illamåendet så ska man komma ihåg att också indikatorerna har förändrats. Vi kan i dag slå fast diagnoser på ett mycket bättre sätt och då kan man lätt kanske tro att det psykiska illamåendet har ökat. Dessutom har de ungas tröskel för att söka hjälp blivit lägre.

Svårt för unga att hitta sin plats

Julkunen konstaterar att det inte är så lätt för de unga att hitta sin plats i samhället i dag. Det finns färre möjligheter att arbeta och därmed också sämre möjligheter att vara delaktig i samhället.

- Studierätten har inskränkts vilket är mycket illa för unga människor som söker sig fram i livet. Allting måste i dag slås fast med en gång. Man ”får inte göra misstag”, och man ska genast veta vad man ger sig in på. Man kommer in på ett studieområde bara en gång. Det ska man hålla fast vid - och inte söka efter andra alternativ efter det.

- Det här går ju rakt emot den ungdomsprocess som handlar om identitetssökande. Det ges inte längre möjligheter för en sådan här sökandeprocess. De socioekonomiska faktorernas inverkan kommer att stärkas och då finns det risk för att det närmast handlar om att ”pappa betalar”.

En stor grupp är utom räckhåll

Ungas situation är svårdefinierbar. Det handlar om att en stor grupp är utom räckhåll, säger Ilse Julkunen.

Problemet är att stödfunktionerna är utspridda och därmed oåtkomliga för en människa som inte har psykisk kapacitet att arbeta för sitt eget bästa.

- Den unga kan säga: ”Jag är 18 år. Jag är myndig och jag kan göra vad jag vill. Jag får förstöra mitt liv om jag vill.” Föräldrar, vänner och andra utomstående är hjälplösa och har svårt att ingripa. De ser att den unga inte mår bra men når inte denna. Det är svårt att ingripa om den unga inte själv förstår.

- Det kan vara svårt för den unga att söka sig till hjälp. Det handlar om diagnosticering, medicinering och eventuellt också stigmatisering. Tröskeln måste göras lägre. Den unga känner att den inte är ”normal” och har inte kraft att söka efter hjälp.

Navigatorn och Helsingfors Mission – exempel på lyckad lågtröskelverksamhet

De unga har i dag svårt att snabbt få tid hos en terapeut. Kön till ungdomsterapin är lång.

- Terapi är bra och kan hjälpa vissa människor men det finns också andra goda metoder, påpekar Julkunen.

- Det behövs lågtröskelverksamhet, digital service, lätt nåbar och lätthanterlig information. Men också specialiserad vård, som familjecenter med mångprofessionellt perspektiv. Och på den här fronten sker det nog hela tiden en utveckling, säger Julkunen.

I samband med den nya social- och hälsovårdsreformen kommer man också att sträva efter att få många olika stödfunktioner under samma tak.

- Man måste fånga in expertisen på ett enhetligt sätt så att den unga på ett enkelt sätt hittar hjälp på ett och samma ställe. I dag är alla instanser utspridda och det är problematiskt.

- Avsikten är att det ska göras lättare för de unga att tala med någon om sina problem, och att det ska vara en normal del av livet. Den unga behöver någon att göra saker tillsammans med.

- Lågtröskelverksamhet förekommer på Helsingfors Mission. Också Navigatorn har bra service som riktas till de unga. Internet öppnar också för en betydligt bättre stödservice för unga med problem.

- Den viktiga fråga vi ska ställa oss är: Vilka unga är det som vi inte kan fånga upp?