Etikettsfråga: Får man "låna" kaffemjölk av kollegan?

Det finns etikettsregler för en hel del situationer i vår vardag. Du har lärt dig att inte tala med mat i munnen och undvika att ha armbågarna på bordet. Du fattar att inte gå på kalas i jeans om klädkoden var "mörk kostym". Den som är skröpligast ska få den sista lediga sittplatsen på bussen. Det håller du förhoppningsvis med om.

Men det finns också otaliga situationer där det saknas regler för hyfs och pli. Situationer du hamnar i dagligen, i mataffären, i tvättstugan eller på gymet.

Ibland står du säkert och förfasar dig över att dina medmänniskor beter sig så tölpigt, ibland kanske du noterar att medmänniskorna ser bistra ut och att det är du som anses vara tölpen.

I vår serie Vegas vardagsetikett ska vi dyka ner i några sådana här situationer. Med gemensamma krafter och konstruktiv diskussion kanske vi kan skapa etikettsregler där sådana ännu inte går att finna!

Dagens konfliktzon: kylskåpet på arbetsplatsen

På många arbetsplatser finns ett kök där det går att koka kaffe. Det kanske rent av finns ett system för vem som köper kaffet, måhända en lista på väggen där man kan stoltsera med att man minsann köpte tre paket mörkrostat förra månaden. Och kaffe är ju hållbart och går bra att köpa i stora partier så lagret räcker.

Värre är det med mjölken. Alla vill ju inte ha mjölk i sitt kaffe, så mjölkdrickarna tenderar skaffa egna förpackningar. De som kommer ihåg att göra det, vill säga.

För så finns ju de som aldrig hämtar mjölk, men ändå alltid har en dekorativt ljusbrun dekokt i sin kaffemugg. Kan det vara så att de har tagit för sig av kollegans mjölk? Får man göra så? Frågade de om lov? Är kollegan en generös typ som alltid delar med sig?

Kan den som vill ha sin mjölk för eget bruk gardera sig på något sätt? Kanske genom att skriva något smått hotfullt i stil med "Pelles mjölk, bort med tassarna" på förpackningen. Fungerar det?

Hur resonerar du? Hur gör man på din arbetsplats? Kommentera gärna!