Uleåborgs svenska hjärta ligger mitt i stan

En byskola mitt i stan och en stark gemenskap - så beskrivs det svenska kvarteret med svenskt daghem, skola och gymnasium.

Svenska privatskolan i Uleåborg med gymnasium och Svenska barnträdgården ligger vid Albertsgatan, Kyrkogatan och Smedsgatan - alltså Albertinkatu, Kirkkokatu och Sepänkatu då det i Uleåborg bara står finska namn på gatskyltarna.

Skolan har de senaste åren vuxit kraftigt, både vad gäller elevantal och utrymmen. Fasaden är brokig, gamla vackra trähus står sida vid sida med modernare stenhus och nybyggda delar.

Svenska Kulturens Vänner SKV som äger fastigheterna har lyckats köpa upp hus i samma kvarter som det gamla skolhuset. Nu har skolan och daghemmet ett halvt kvarter till sitt förfogande med en stor gemensam gårdsplan.

Den senaste utvidgningen skedde i somras, då ännu en fastighet fogades till helheten.

- Skolgården blev större under sommarlovet. Både skolan och daghemmet fick mera plats och vi fick en fotbollsplan. Det är roligt, säger femteklassaren Saga Dahlin och ser nöjd ut.

Hon menar att det var ganska trångt tidigare och att det är skönt att det finns lite mera plats att röra sig på nu.

Dahlin är en av många barn i skolan som talar mycket finska utanför skolan, både med vänner och med familjen.

- Hemma talar vi mest finska, men om jag behöver hjälp med läxorna så pratar vi svenska.

Mer än trehundra talar svenska i kvarteret

Sextio barn går i Svenska barnträdgården som kallas Banttis och sammanlagt 230 elever går i Svenska privatskolan och gymnasiet. Också ett fyrtiotal anställda talar svenska, vilket betyder att det dagligen finns 330 personer som talar svenska i kvarteret.

Rektorn Sampo Backman kallar det en liten byskola mitt i staden och menar att det ibland känns som en enda stor familj. Då många av barnen börjar på daghemmet när de är små och sedan går hela sin skoltid i samma kvarter hinner personalen lära känna både eleverna och deras familjer.

Backman är glad över att skolan och daghemmet nu har tillräckligt stora utrymmen och att elevantalet har ökat.

- Vi har elever som aldrig förr, vi har behöriga lärare och bra daghemspersonal. På den fronten har det aldrig varit så bra som idag.

Backman oroar sig ändå lite för ekonomin. Staten har skurit ner anslagen till privatskolorna med motiveringen att de nu förväntas sköta färre uppgifter än förr.

Han menar att skolan tvärtom borde få mera pengar, eftersom skolor på språköar blir naturliga träffpunkter som också förväntas ordna med kulturevenemang, både för finlandssvenskarna och för att göra verksamheten känd bland de finskspråkiga i staden.

Här lär man sig svenska

De svensk- och tvåspråkiga barnen har förtur till daghemmet, men om det finns plats kan också finskspråkiga barn få gå i Banttis. Tanken är att barnen ska hinna lära sig tillräckligt mycket svenska så att de klarar skolan.

Att lära finska barn svenska är en strategi med flera fördelar. Samtidigt som antalet svenskkunniga ökar får skolan också flera elever, vilket ger mera resurser för undervisningen.

I Banttis är det många barn som tar till finska ord och uttryck när de inte kommer på vad något heter på svenska, men personalen hjälper tålmodigt barnen att lära sig svenska ord. Barnen uppmuntras att prata på, trots att det kan bli fel.

- Jag tänker rita en flicka som är snäll. Här är en låda och en sådan här avain. Där i lådan finns fina läder och länningar (kläder och klänningar), förklarar Iida Sarajärvi, som sitter och ritar tillsammans med tre andra flickor.

Sinsemellan talar flickorna finska, för de tycker att det är lättare. Också pojkarna pratar mycket finska med varandra.

- Vi pratar finska när vi leker, med vuxna pratar vi svenska, förklarar Anton Sandell.

För att förklara på svenska vad det är de håller på att bygga ihop frågar pojkarna varandra om råd. Ibland tar det en stund att reda ut, men tillsammans klurar de ut vad saker kan heta på svenska.

Flera generationer i samma skola

Satu Hammar-Hutri är strålande glad över att hon fått lära sig svenska. Hennes släkt har starka band till den svenska skolan.

- Mina barn är den sjätte generationen. Det har börjat redan från Svenska fruntimmersskolan (som skolan då hette) i slutet av 1800-talet. Det var min farfars mormor som började här då.

Hammar-Hutri själv är ändå uppvuxen i ett helt finskspråkigt hem. Farföräldrarna valde att sätta sina barn i olika skolor, flickan på svenska och pojken – alltså Hammar-Hutris far – på finska.

Finlandssvensk är hon inte, men nog tvåspråkig.

- Det har bara varit positivt. Jag är stolt att jag har börjat som helt finskspråkig och sedan skrivit studenten, och också att mina barn får den här tvåspråkigheten.

Härlig gemenskap i skolan

Hammar-Hutri berömmer sammanhållningen och den varma stämningen i skolan. När hon tänker tillbaka på skoltiden skrattar hon åt goda minnen. I början av 1990-talet var gymnasieeleverna få och det ställde till med en del huvudbry.

- Vi var fyra flickor och inga pojkar. Vi hade svårt att hitta på vad vi skulle göra och hur vi skulle ordna de gamlas dans.

En rådig lärare hittade på att flickorna kunde dansa charleston och då behövdes ingen partner. Dagen blev trots allt en succé. På bänkskuddardagen hyrde flickorna inget lastbilsflak utan valde i stället att åka runt staden och vinka från en öppen bil.

Följande årskurs var ännu mindre, bara två pojkar. Nu har trenden vänt och det finns betydligt flera elever både i skolan och i gymnasiet.

Nu vill österbottningar lära sig finska

Ungdomar från svenskspråkiga Österbotten har nu hittat Svenska privatskolans gymnasium. På tvåan är fem av eleverna från andra orter. Elever från andra orter får bo i studentrum i skolhusets översta våning.

- Jag vill komma och prova på något nytt. Det var skönt att komma hemifrån och prova på att klara sig själv, berättar Ronja Björkskog från Larsmo.

- Jag kom hit för att vidga mina vyer och lära mig finska bättre, säger Alexandra Harald från Nykarleby.

Båda två säger att vistelsen i Uleåborg har varit till stor nytta för finskan.

- Absolut. Inte bara det att jag pratar bättre utan kanske mest det att jag vågar prata fastän jag vet att allt inte blir rätt. Man börjar också förstå finska bättre, säger Harald.