Hoppa till huvudinnehåll

X3M

Ivanka Capova flydde sitt hemland för 25 år sedan

Från 2016
Uppdaterad 09.05.2016 09:23.
Ivanka Capova
Bildtext Ivanka Capova har bott i Finland i snart 25 år.
Bild: Yle/Petter Sandelin

År 1992 flydde Ivanka Capova med sin familj från kriget i ex-Jugoslavien. Hon var sju år då kriget startade, åtta år då hon kom till Finland. Just nu är hon bosatt i Vasa. Efter snart 25 år i Finland ser hon tillbaka på sin flykt i en rörande berättelse, som du kan lyssna på här.

Den politiska situationen i Jugoslavien var instabil. Ivankas mamma hade länge tänkt att hon inte längre kunde stanna i landet med familjen. Tanken hade slagit henne tidigare än hos många andra. Hon var ung, hade två barn och tänkte på barnens framtid. Hon bokade en flygresa från grannlandet Bulgarien till Stockholm. Det tog två–tre år för familjen att spara ihop pengarna för resan.

På radion hörde hon att Sverige inte längre kan ta emot flyktingar från ex-Jugoslavien. Landet hade stängt gränserna.

- En déjà vu-känsla för det som har hänt just nu i Europa. Men sedan hörde mamma på radion att president Mauno Koivisto välkomnade alla som kom från ex-Jugoslavien och sökte asyl till Finland. Vi bokade om biljetterna från Stockholm till Helsingfors, minns Ivanka.

Mamma gjorde resan till en lek

Ivanka hade en väska med endast några klädesplagg. En natt väckte hennes mamma henne och systern och sade att de skulle åka iväg på en spännande resa. De skulle få åka flygplan, något de aldrig gjort tidigare.

Färden till flygfältet gick via skogsvägar och genom svår terräng. Efter ett tag var de tvungna att gå till fots. Ivankas mammas kontakter i Bulgarien mötte dem vid gränsen. Där väntade en bil som förde dem vidare.

- Jag sade hejdå åt min pappa. Han var tvungen att stanna kvar. Alla män var i reserven. Han skulle kriga, säger Ivanka.

På flygfältet fick flickorna äta sin första buffémåltid någonsin. Allt kändes fortfarande spännande. De tog flyget till Helsingfors. På flygfältet kom det fram att de var asylsökande och de fick vänta på polisen i flera timmar. Då började rädslan komma smygande. Allt hade varit roligt fram tills dess. Nu tyckte hon att det var dags att åka tillbaka hem. Hennes mamma började gråta. Hon kunde inte prata engelska, svenska eller finska. Lite franska och ryska var det hon behärskade.

- I Jugoslavien och Makedonien är polisen inte din kompis. Vi blev rädda och oroliga på grund av kommunikationsproblemen. Ingen av oss minns exakt hur många timmar vi väntade. Jag har pratat om det med min mamma och för henne är väntan en enda stor minneslucka. Min tioåriga syster klarade sig hjälpligt på engelska så hon började tolka för mamma vad som var på gång. Då kom en man från Röda Korset dit med sin jeep ...

Här brister rösten för Ivanka. Vi blir tvungna att ta en paus. Hon har inte tänkt på dessa händelser på flera år. I ljudklippet längst ner i den här artikeln kan du höra hur historien fortsätter.

Känner igen sig i situationen för asylsökande idag

I den nuvarande flyktingsituationen som råder i Europa känner Ivanka igen sig. Skillnaderna är inte så stora trots att det är nästan 25 år mellan händelserna.

– Jag vet hur det känns att vara någonstans och vara totalt utanför samhället. Mitt råd till dem som kommit till Finland nu är att vara i kontakt med finländarna och skapa nya vänskapsband. Känslan av utanförskap gäller inte bara flyktingar. Det finns många liknande situationer där vi kan visa empati gentemot varandra. Att hitta gemensamma nämnare för oss alla är inte jättesvårt. Alla vill ha vänner, alla vill bli accepterade som de är, alla vill kunna vara sig själva. Det är universellt. Många pratar om att det är viktigt med interaktioner mellan olika kulturer men jag tycker att man problematiserar det för mycket. Du behöver inte ha stenkoll på en annan individs kultur för att kunna prata och kommunicera med personen ifråga, säger Ivanka.

Veckoslutskommittén: Intervju med Ivanka Capova

Programmet är inte längre tillgängligt

Mer om ämnet på Yle Arenan