Jeanette Björkqvist: Var är strumpan?

I jakten på den borttappade strumpan kan man kanske sammanfatta hur de inflammerade vårdtvisterna konkretiseras i barnens vardag.

Det finns många av dem, berättelserna om hur frånskilda föräldrars stridigheter tar sig uttryck i de drabbade barnens vardag.

En av dem handlar om strumpan, som försvann under en av helgerna hos pappa.

Barnets panik kring den försvunna strumpan härrörde sig ur de strikta reglerna kring mammas saker och pappas saker, där mamman gett order om att ingenting av det som tas med till pappan får bli kvar där.
Inte heller får någonting som hänger ihop med helger hos pappa synas hemma hos mamma.

Därför måste alla kläder bytas i bilen utanför mammas hem, därför har dvd-skivor som glömts kvar i helgryggsäckar slagits sönder då de dykt upp hemma hos mamma, och därför befann sig nu barnet i paniktillstånd över en strumpa som var försvunnen.

Just den här gången hittades strumpan inte, trots insatser av hela familjen. Det hjälpte föga att försöka lugna det gråtande barnet. Inte heller trodde barnet på de vuxnas försäkran om att mamma alldeles säkert förstår att saker kan tappas bort, att strumpan hittas till nästa gång barnet har en pappahelg.

Men mamma har sagt att vi inte får lämna kvar någonting hos pappa.

Nu vet ingen med säkerhet om mammas order faktiskt varit så här sträng. Däremot vet man att det finns betydande samarbetssvårigheter mellan föräldrarna och av den orsaken kan de varken reda ut den här strumpaffären eller några andra praktiska saker.

Det man också vet är att oberoende av hur mamma formulerat sig så är det så här vuxnas arga prat kan tolkas av barn.

Offerrollerna

Balanserade föräldrar strävar rimligtvis efter att hålla barnen på avstånd från sina argaste känslor och konflikter mellan frånskilda vuxna. Samtidigt tyder mycket på att det blivit allt vanligare att man agerar precis tvärtom, och det är säkert en orsak till att Justitieministeriet än en gång diskuterar om så kallat förfrämligande borde kriminaliseras i lag.

Nu tror väl ingen att en sådan paragraf kan lösa de konflikter som urartat så till den grad att barn gråter över borttappade strumpor. Men kanske en offentlig debatt kring den paragrafen kan tjäna till att påminna bittra föräldrar om vad allting i slutändan handlar om: Barns rätt att ha en god relation till bägge föräldrar, och deras släktingar, i alla de många fall där det faktiskt inte ingår våld, missbruk eller motsvarande problem.

För många gånger verkar det vara alldeles vanliga föräldrar som tappar konceptet då kärleken tar slut.

Föräldrar som fått ett, två och rentav tre barn tillsammans innan de vuxnas relation gick fel.

Föräldrar där ena eller båda efter det irrar in sig i hämndspiraler där man krigar mot varandra och använder barnen som mellanhand.

Föräldrar som låter hämndspiralen gå ut över både den andra föräldern och hela hens övriga släkt i konflikter som blir utdragna, prestigefyllda och svårlösta.

Många gånger verkar den ena eller rentav båda föräldrarna dessutom anse att de är offren.

Det är de, för det mesta, inte alls.

Offret är det gråtande barnet som i upplösningstillstånd söker efter en försvunnen strumpa.

Läs också texten där vi har samlat in far- och morföräldrars berättelser om hur de upplever skilsmässobråk.