Silvertårar byttes mot segerjubel: ”Vi ska festa så länge det bara går”

Sex Tapparaspelare hade fått lämna rinken som finalförlorare tre år på raken. Nu kom revanschen.

Först var det Ässät, sedan var Kärpät bättre i två raka finalserier. Tappara har fått nöja sig med silver i ishockeyligan de tre senaste säsongerna.

Men inte denna gång. Tappara besegrade Helsingfors IFK i den sjätte finalen med 2-1 och tog hem guldet med 4-2 i segrar.

– Det här var precis den kvällen vi ville ha, människor skriker och jublar och har det roligt, säger segerskytten Henrik Haapala i Yle Puhes intervju direkt efter kampen.

– Vi bestämde oss för att vi ska vinna den här gången. Vi och den här staden förtjänar det här. Och nu ska vi festa helt så länge det bara går, ända tills träningarna börjar!

Tårar igen – men av annan orsak

Haapala hörde till dem som bytte de senaste årens bittra besvikelse mot segerns sötma. De övriga var Teemu Aalto, Jan-Mikael Järvinen, Markus Kankaanperä, Jukka Peltola och Pekka Saravo.

– Vi var tvungna att träna på att vinna i några år, men det känns desto sötare nu. Vi festar för alla de här åren. Jag måste medge att det ibland känts väldigt svårt, men nu kan man verkligen uppskatta det här, säger Kankaanperä.

– Stämningen är helt otrolig, fortsätter den rutinerade backkollegan Saravo. Än en gång står jag här med tårar i ögonen, men den här gången av en annan orsak. Jag är ofantligt stolt över att få vara en del av det här laget.

Lagkaptenen Jukka Peltola gjorde en överraskande comeback till den sjätte finalen efter en skada han ådrog sig förra veckan.

– Det här är en ofattbar grupp. Ett helt otroligt gäng. Och den här hemmapubliken! Det här är helt sanslöst, säger Peltola till Ilta-Sanomat efter att ha lyft Kanadabucklan inför en kokande Hakametsäpublik.

Laine: Visst var det dramatiskt

Den sista finalen saknade inte dramatik. I matchen allra sista stund fick HIFK-stjärnan Teemu Ramstedt in pucken över mållinjen, och ifall målet hade godkänts hade matchen gått till förlängning.

Tapparas spelare hann redan rusa in på isen för att fira guldet, då domarna visade att situationen kollas på video. Efter en videogranskning kunde hemmapubliken pusta ut: 2-1 stod sig.

– Visst var det dramatiskt. Jag tänkte redan hämta bort min utrustning som jag hade slängt på isen, om det skulle ha varit mål. Ett otroligt slut, sade slutspelets mest värdefulla spelare Patrik Laine i Nelonen Pros sändning.

Laine fick medhåll av sin tränare Jussi Tapola, som gjorde sin andra säsong som huvudansvarig efter att ha fungerat som assisterande tränare under de två fösta silversäsongerna.

– Den första och enda tanke var vad vi ska hitta på under periodpausen inför förlängningen, att vad ska vi göra nu, berättar Tapola i Yle Puhes intervju.

– Nu känner jag mig framför allt stolt över mitt lag och glad för alla spelare som varit så hängivna och växt under säsongens gång. Och speciellt glad förstås för dem som varit förlorande part i några år.

Törmänen: Man såg hungern

Medan We Are The Champions spelas upp i Hakametsä ishall ser HIFK:s spelare och tränare med dyster min ner i isen.

I de fyra första finalerna vann hemmalaget relativt enkelt, men i den femte i Helsingfors på lördagen fick grundserievinnarna IFK ge sig med 1-2. Den matchbollen använde Tappara direkt.

– Man såg vilken hunger Tapparas spelare, som förlorat flera år på raken, hade. Jag har också varit med om samma. De hämtade kraft och erfarenhet från det, säger tränaren Antti Törmänen i Yle Puhe.

– Besvikelsen är påtaglig just nu, men vi måste sätta det hela i perspektiv. Vi vann grundserien, vilket var unikt i IFK:s historia, engagerade en otrolig mängd människor i Helsingfors och runtom Finland – det var bara kronan som saknades.