Kärleken övervinner äcklet

Ankdammen är en snuskig pöl, det kom fram när vi frågade er vad ni äcklas av. Men vad berättar vårt äckel om oss? Det visar sig nämligen att olika människor drar sina äckelgränser på väldigt olika platser.

Jonas Olofsson är docent i psykologi vid Stockholms universitet och han har forskat i äckel (!).

- Äckel handlar ju om att vara rädd för det okända, för det okända kan göra oss sjuka.

Ibland äcklas vi av helt onödiga saker. Men äckel handlar egentligen om att lära sig – vi äcklas för att det skyddar oss från sjukdom. Om vi till exempel ser någon spy blir vi illamående, för att vi ska förstå att undvika något som gör oss sjuka.

- Vi äcklas ofta av saker som har med kroppen att göra, till exempel sår, där det förekommer en biologisk risk för att bli infekterad. Det här med tånaglar kan vara en utvidgning av det, säger Olofsson.

Fantasiäckel

Vad man äcklas för är kulturellt betingat och individuellt. Nyckeln till och förstå detta är enligt Olofsson att minnas att våra erfarenheter spelar en stor roll. Om du till exempel någon gång blivit sjuk efter att du druckit vinbärssaft blir du i framtiden äcklad av vinbär, för kroppen minns sjukdomen.

Människor har dessutom en unik förmåga att bli äcklade av blotta tanken på något, ett fenomen man inte lyckats hitta hos djur.

- Vi kan bli äcklade av att bara tänka på något äckligt, vi har fantasi, förklarar Olofsson.

En del äcklas lättare en andra. Forskning har kommit fram till att till exempel kvinnor äcklas lättare än män, och det kan ha att göra med att kvinnor känner att de måste skydda ett barn - under graviditeten går äckelkänsligheten nämligen upp.

Sociopater är hårdhudade

Det finns kopplingar mellan äckelkänslor och vissa personlighetsdrag och psykiska sjukdomar. Personer med tvångssyndrom äcklas till exempel väldigt mycket.

Det gör inte sociopater.

- Folk som har social okänslighet äcklas inte, berättar Olofsson.

Att fascineras av äckliga grejer som att klämma andras finnar gör dig dock inte till en sociopat.

- En sociopat skulle nog inte alls tycka att det är särskilt intressant att klämma finnar, det är snarare ett tecken på att vara normalt att dras till något lite äckligt. Vi utforskar ju hela tiden vår omgivning, det är ett sätt att lära sig om sociala normer.

Vi fascineras av det äckliga, för vi prövar gränser genom det.

- Det är samma sak som att utforska en rädsla genom att kolla på skräckfilm, säger Olofsson. I en trygg kontext blir något negativt hanterbart.

Homofober är äckelmagade

I bland annat Jonas Olofssons studier har det framkommit att lättäcklade personer ofta har väldigt konservativa värderingar.

- Folk som tycker att man ska ha traditionella könsroller, att olika grupper ska hållas för sig och att brottslingar ska straffas hårt tenderar att vara mer äcklade av olika saker i sin vardag.

De som är känsliga för till exempel nya maträtter har ofta utvecklat äcklet som ett sorts skydd emot att förorena kroppen, och de tenderar ofta att vilja ha samhället på ett ordnat och traditionellt sätt.

Vem delar du tandborste med?

Med dem vi älskar delar vi alla möjliga kroppsvätskor. Vad beror det på att vi sänker på äckeltröskeln med vår partner?

Svaret är något så oromantiskt som vana.

- När vi vänjer oss vid vår partner äcklas vi mindre. Kärleken kan överkomma ganska mycket, bland annat äckel, och det är nog något alla par känner igen. Men framför allt är det en vanesak, och vi kan vänja oss vid ganska mycket.

I X3M:s webbenkät visade det sig att det äckligaste vi kan tänka oss är att använda någon annans tandborste.

- Det vi stoppar i munnen hamnar ju i magen, så om vi använder någon annans tandborste sväljer vi ju lite av deras bakterier, säger Olofsson.

Kopplingen till att äta och dricka är alltså viktigt. Samtidigt är de flesta redo att dricka ur samma flaska som någon annan. Detta förvirrar Jonas Olofsson.

- Det låter motsägelsefullt… Men kanske det är vad som finns på tandborsten. De flesta vet väl att tandborstar är bakteriehärdar, flaskor är kanske inte lika ohygieniska.