Skrämmande och främmande – men barn måste röra på sig mera

Pausgymnastik, väggtejp och utelektioner ger bättre hälsa, högre betyg och mindre mobbning. Barn borde röra på sig betydligt mera i skolan och fördelarna med nya metoder är många – men det finns också en rädsla för förändring inom lärarkåren.

Dagens barn är den sannolikt första generationen någonsin som förväntas leva kortare än sina föräldrar. Ett skrämmande faktum, kommenterar klasslärare Charlotta Sillman uppgiften som konstaterats redan tidigare och upprepades under ett seminarium om barnens motion nyligen.

En stor orsak till den dalande medellivslängden är att barn inte rör på sig tillräckligt. Föräldrar, kommuner och samhället i stort spelar en roll i de alarmerande siffrorna – men i nyckelposition finns skolorna.

Steg mot en bättre morgondag har tagits och resultat har nåtts – men vägen är fortfarande lång och snårig. Det finns även motstånd mot att helt och hållet lägga om hur lektionerna ser ut.

De här frågorna diskuterades i Slaget efter tolv med klasslärarna Charlotta Sillman och Johanna Berlin samt Malax fritidssekreterare Anders Hendricksson. De två sistnämnda fungerar som finlandssvenska mentorer i kampanjen Skolan i rörelse.

Tejp på golv och väggar

Högstadieeleverna i Finland sitter i dagsläget drygt åtta timmar per dag, varav hälften i skolan. Endast av fjärdedel av skoleleverna uppnår den rekommenderade motionsdosen på minst en timme per dag. Högstadieungdomarnas vanor är svåra att rucka på, men i lågstadieåldern är attityderna mer omformbara.

Skolan i rörelse, som hör till regeringens spetsprojekt, handlar inte om att öka på antalet gymnastiklektioner, utan att rörelse ska vara en del av hela skoldagen: alla lektioner, rasterna, vägen till skolan, etc.

– Man har märkt att det blir mindre gnabb, mindre mobbning, och att arbetsron blir bättre under lektionerna när de fått kanalisera sin energi, berättar Johanna Berlin.

– Då har lärare märkt att okej, kanske man kunde ta in pausgymnastik under lektionstid, kanske pröva på funktionella arbetsmetoder, kanske utnyttja olika inlärningsmetoder och faktiskt lämna klassrummet och ta del av den vackra miljön vi har i Finland i undervisningen.

Charlotta Sillman införde flera motionshöjande element under sina år i Västersundom skola och har fortsatt med arbetet i Dickursby skola i Vanda. Hon lyfter även fram de långa korridorerna som finns i många skolor.

– Vi har tejpningar på golvet och väggarna, så att man ska gå i cirklar, eller framåt och bakåt, eller hoppa högt eller lågt – allt beroende på var tejpen finns, ger Sillman ett exempel och fortsätter med lunchrasten.

– Vi går utomhus till matsalen och väljer en rörelse per vecka som vi sedan följer. Ibland kan vi gå som flygplan och ibland hoppa på ett ben, helt utgående ifrån vad barnen hittar på.

”Lärarens främsta uppgift är att undervisa”

Från Österbotten delger Anders Hendricksson bland annat exempel på rastcoacher, motionsjulkalendrar, uppiffade skolgårdar och uppdaterad idrottsutrustning. Metoderna är många och brokiga – men resultaten desamma.

– Vi har inte gjort någon egen undersökning i Malax och Korsnäs, men rent subjektivt sett har det blivit mycket lugnare och kommit bättre resultat, säger Hendricksson. Däremot undersöktes detta i Ounasvaara åren 2011–2015 och straffåtgärderna minskade med 35 procent, olovlig vistelse utanför skolområdet med 65 procent och rökning med 90 procent.

– Min främsta uppgift som lärare är att undervisa, fortsätter Berlin. Jag vill ju att eleverna lär sig och en förutsättning för det är att de mår bra och att det råder en god stämning i klassen. Och genom att öka mängden fysisk aktivitet, att eleverna gör saker tillsammans, når man en positiv effekt.

– Också hjärnforskningen säger att pauser, att avbryta sittandet, är nyttigt. Det lönar sig dessutom att låta eleverna ansvara för det. Jag som lärare vet inte när eleverna är som tröttast, jag kanske rör mig i klassrummet medan eleverna sitter, och då kan man ha några elever som får ringa i en klocka när de upplever att de behöver pausgymnastik. Då görs det på elevernas villkor.

Skrämmande och främmande

Vad är det då som står i vägen för en genomgående förändring? Det går knappt att hitta någon som uttryckligen är emot mera motion i skolorna, men att implementera det som en naturlig del av vardagen är besvärligare. Under ytan finns ett motstånd inom lärarkåren.

– Det kan vara skrämmande för en del lärare, tror Charlotta Sillman. Det är ändå en viss trygghet att ha eleverna i klassrummet, sittande på egen plats med sin bok, istället för att våga släppa dem lösa och röra på sig. Det kan upplevas lite främmande.

Johanna Berlin betonar att sättet att sälja förändringarna till samtliga lärare är erfarenheterna om att de nya tillvägagångssätten de facto förbättrar inlärningen. Det krävs även tålamod.

– Man måste låta sig misslyckas. Också för mig tog det sex veckor att få det inkört. Ibland var det bullrigt och jag funderade om det här faktiskt är vettigt. Man måste förstå att man gör det för att arbetsron blir bättre på sikt, trots att vägen dit kan kännas lång.

Vägen är lång – men oundviklig

Den nya läroplanen ger lärarna och skolorna större handlingsutrymme. Nu gäller det att förändra verksamhetskulturen från grunden – och det tar sin tid.

– Det viktigaste är att det finns en intresserad rektor och intresserade lärare. Det handlar mest om vilja, man kan göra så otroligt mycket med små resurser. Jag tror på långsiktigt arbete, det här handlar inte om ett eller två år, utan kanske 10, 20 eller 30, säger Hendricksson.

– Människan är väl lat till sin natur och vi måste jobba med de här sakerna i all framtid. Vi har ett långt, långt arbete framför oss, men jag är helt övertygad om att det måste göras. Hur exakt det ska gå till och hur det ser ut i framtiden vet jag inte, men det kan inte förbli såhär sterilt. Vi måste få till en förändring.

Lyssna på hela diskussionen i Slaget efter tolv nedan:

Slaget efter tolv - dagens debatt: 22.04.2016 Hur ska man få skolbarnen att röra på sig mera?

Programmet är inte längre tillgängligt