Bokrecension: Zinaida Lindén tillreder en smakrik valenciana

I en av novellerna i Zinaida Lindéns nya novellsamling Valenciana får vi träffa två kvinnor som går på samma kurs i finsk konversation – den ena är en polsk nunna och den andra en ryska som är doktorand på universitetet i Helsingfors där hon forskar i historia.

På frågan om vilket land hon forskar i svarar hon: ”Ett gränsområde. Mitt ämne gäller samtidigt Finland, Sverige och Polen.”

I sitt författarskap har också Zinaida Lindén ständigt ägnat sig åt att utforska gränsområden – hon har ledigt rört sig mellan olika länder och kulturer i en strävan att skildra utanförskap och utsatthet men också möten och gemenskap över olika gränser– inte minst kulturella och språkliga barriärer.

Också i den nya novellsamlingen tar vi oss över olika gränser och i första hand rör vi oss på sträckan Åbo/Helsingfors-Leningrad/S:t Petersburg-Tokyo/Yokohama.

Det globala blir lokalt

Vi tar rent konkret avstamp i det ytterst lokala när vi får stifta bekantskap med en ryska som efter tio års äktenskap blivit övergiven av sin man. Under åren tillsammans var kvinnan van vid att flyga jorden runt tack vare mannen som representerade mobiltillverkaren Nokia utomlands.

Det globala livet med sushi i Tokyo ena dagen och kyrkobesök i Italien andra dagen har bytts mot en liten etta, deltidsjobb på eftis och extraknäck på lokaltidningen som taltidningsläsare.

Tidningens devis är ”Livet är lokalt” och man kan riktigt känna hur kvinnan krymper ihop när rörelseutrymmet blir allt snävare och cirklarna allt mindre.

I den lokala tidningen finns det knappt plats för annat än ”slambrunnar, mögel i skolhus eller skärgårdsbornas förkörsrätt till färjorna” och kvinnan känner sig som en groda som trillat ner i en kruka med grädde: ”Jag simmar omkring i hopp om att vispa ihop en smörklick och ta mig upp.”

Konflikter, kollisioner och katastrofer

Zinaida Lindén har en förmåga att skildra spänningar och slitningar, konflikter och kollisioner mellan människor på ett subtilt och förhållandevis lågmält sätt.

I påfallande många av texterna i samlingen Valenciana har vi dock ett rent konkret katastroftillstånd som kommer att sätta sin prägel på händelsernas utveckling och som griper in i människornas liv på ett överraskande sätt – Eyjafjallajökulls utbrott, jordbävningen i Tōhoku och terrorattentaten i Norge.

Våren 2010 hade isländska vulkanen Eyjafjallajökull ett flertal utbrott, vilket bl.a. ledde till att flygtrafiken över Nord- och Centraleuropa samt Brittiska öarna fick ställas in under flera dagar.

I titelnovellen ”Valenciana” blir en familj från Åbo strandsatta i Yokohama pga. vulkanutbrottet – men tack vare naturkatastrofen kommer oväntade möten och vänskap att ta form.

Valenciana är en filippinsk variant av paella – en rätt som består av ris, potatis, kycklingkött, chorizo och grönsaker. I novellen blir denna rätt en symbol för hur människor av olika nationaliteter möts och blandas, hur folk från olika håll rör på sig, gifter sig och flyttar runt i en allt mer globaliserad värld.

Timo från Helsingfors har träffat filippinska Monica på en internationell bekantskapssajt och tillsammans har de sonen Allan. Familjen samt Timos syster Taina reser till Japan för att träffa två av Monicas systrar som gift sig där. Besöket är laddat med förväntningar och farhågor, fördomar och friktioner av olika slag.

Visst uppstår det en del förvirring och frågetecken när kulturer krockar, men med lite vett och vilja, liksom hjärtrum och stjärtrum, kan misstänksamhet vändas till förtroende och en avvaktande attityd kan förvandlas till nyfikenhet.

Ett jordskalv som ett uppvaknande

Japan är ett jordbävningsdrabbat land med dagligen förekommande svagare eller kraftigare skalv. Våren 2011 inträffade en kraftig jordbävning utanför kusten i regionen Tōhoku.

I novellen ”Att hålla sig fast vid regnbågens pelare” vaknar Megumi upp mitt i natten på en tatamimatta i kontorsrummet till butiken ”The Crystal Room” i Tokyo.

Jordskalvet, som skedde ungefär 380 kilometer norr om staden, har lamslagit hela staden, all tåg- och tunnelbanetrafik står stilla, de flesta butiker och restauranger håller stängt, mobiltelefonnätet ligger nere och i dagar framöver tvingas staden spara på elektricitet.

Megumi är en singelkvinna som strax skall fylla 40 år, hon bor hemma hos sina föräldrar och är en s.k. hemmadotter. Hon är en frilansande konsthantverkare som tillverkar prydnadsföremål och trollstavar.

Livet har tett sig rätt enahanda – men jordbävningen visar sig medföra en öppning, en mening i tillvaron när Megumi beslutar sig för att bege sig till ett hotell där man inhyser barn från de drabbade områdena. I ryggsäcken har hon ett antal marionettdockor för att roa de utsatta och utstötta barnen.

Ett liv i lögn

Något jag tycker väldigt mycket om i novellsamlingar är när enstaka personer eller specifika händelser dyker upp i olika noveller i helt andra sammanhang och ur andra synvinklar.

Detta är ett grepp som också Zinaida Lindén utnyttjar skickligt i sina texter.

Eyjafjallajökulls vulkanutbrott dyker t.ex. upp på några ställen, liksom det äkta paret Hayasaka som nämns i en bisats i en novell och som sitter i en bar på Eriksgatan i den sista novellen – men de får också en egen novell i samlingen.

Novellen ”Ingen vidare äkta man” skildrar ett äktenskap i upplösningstillstånd: fru Mariko Hayasaka är innerligt led på sin man som hon sägs hata – inte minst eftersom han haft såväl ett hemligt bankkonto som en hemlig älskarinna.

Fru Hayasaka när långtgående planer på att ta ut skilsmässa när mannen går i pension och därefter flytta till Finland för att tillsammans med brevvännen Riitta grunda en restaurang som serverar äkta japansk husmanskost.

Men när herr Hayasaka upplyser sin fru om att han har diagnosticerats med cancer förmår fru Hayasaka inte lämna sin man, utan de reser tillsammans till Finland för att börja ett nytt liv. Men det är inte lätt att rädda ett äktenskap som visar sig vara byggt på lögner.

En smakrik anrättning

Novellsamlingen Valenciana består av sammanlagt åtta noveller som tillsammans bildar en synnerligen smakrik anrättning där de olika texterna hakar fast vid varandra genom en besläktad tematik, ett landskap eller en stämning – ofta av en annalkande katastrof som ibland kan avvärjas, ibland kan leda till en oväntad öppning, men som ibland också kan slunga ner en i djupaste mörker och förtvivlan.

Lyssna på en intervju med Zinaida Lindén om den nya novellsamlingen.