Alexander Stubb kämpar för sin position

Samlingspartisterna har inte för vana att utmana en sittande partiordförande, och att en partiordförande blir detroniserad har aldrig hänt. Just nu är ändå Alexander Stubbs ordförandepost mycket hotad. Han kan ligga mycket illa till om och när inrikesminister Petteri Orpo den här veckan meddelar att han ställer upp.

I modern tid har en partiordförande utmanats en gång. Maija Perho utmanade år 1993 sittande ordföranden Pertti Salolainen som vann en bekväm seger. Men Salolainen tydde ändå tecknen i skyn och avgick självmant nästa år. Han efterträddes av Sauli Niinistö, vars tronföljare Ville Itälä också snart såg vart det börjar bära, och valde att gå.

Men Alexander Stubb är inte den som ger sig godvilligt, eller frivilligt stiger åt sidan. I dag inledde Stubb sin kampanj för att trygga återvalet.

Riksdagsgruppen Stubbs akilleshäl

Alexander Stubbs stora problem är riksdagsgruppen. Där har han aldrig haft ett starkt stöd. I partiordförandevalet för två år sedan, till exempel, stödde gruppen nästan mangrant Jan Vapaavuori. Stubb har inte särskilt mycket lyckats höja sina aktier under den här regeringsperioden, vilket har lett till fortsatta spänningar i riksdagsgruppen.

Närvarande vid lanseringen av kampanjen i vattentornet i Gäddvik i Esbo i dag var tre riksdagsledamöter, Anu Urpalainen, Kai Mykkänen och Kari Tolvanen, medan tre ledamöter ger Stubb sitt stöd till pappers. Inte särskilt imponerande närvaro, men Stubb poängterade att det är fältet och partikongressen, inte riksdagsgruppen, som väljer ordförande.

Så Orpo får ingen promenadseger, för om det är något Stubb kan så är det att driva en kampanj. Fast väljarstödet mest har kommit honom personligen till godo, och inte partiet, som alla som sneglar på stödsiffrorna hade hoppats.

Dygd av nödvändigheten

Föga överraskande talar Alexander Stubb mycket hellre om framtiden, än det som har varit. Helt glömmer han förstås inte att nämna att regeringen förverkligar mer samlingspartistisk politik än någonsin. Och att partiet fick undervisningsministerns portfölj och näst mest röster i valet. Och att Samlingspartiet har lyckats bättre i regeringen nu under det andra året än under det första.

- Men naturligtvis är det inte tillräckligt. Som finansminister har jag ständigt resultatansvar för Finland och finländarna, som partiordförande för Samlingspartiet och samlingspartisterna, säger han.

19 s

Stubb inledde sin ordförandekampanj - Spela upp på Arenan

Dessutom poängterar Stubb att partiets väljarstöd i mätningarna inte har åkt likadana berg- och dalbanor som siffrorna för socialdemokraterna och Centern.

Men hellre än snegla på eventuella egna tillkortakommanden och misslyckanden blickar Stubb mot framtiden.

- Jag försöker köra ett Samlingsparti som är modernt, som är ett moderat center-högerparti. Det vill säga ett öppet, tolerant och internationellt Samlingsparti.

- Min bakgrund är i lagsport, och där klarar man sig bäst om man stöder varandra. Jag ser inte en bristande lojalitet, men för att vi ska få Finland framåt måste vi stöda varandra, säger han.

"Orpo min högra hand"

Alexander Stubb erkänner beredvilligt att Petteri Orpo har varit hans högra hand de senaste åren. Och Stubb gör klart att han inte tänker hänga läpp om han förlorar ordförandekampen, och därmed också finansministerposten.

- Det är partiets ordförande som utser ministrarna, säger han.

Möjligt är förstås att Stubb efter en förlust övertar Lenita Toivakkas portfölj, utrikeshandels- och utvecklingsärendena alltså, om Orpo blir finansminister. Inrikesministerposten blir då vakant, och i polispartiet Samlingspartiet finns flera intresserade.

Samlingspartiet ordnar sex ordförandetenter runtom i landet före partikongressen, som hålls i Villmanstrand i början av juni.

Tillsvidare är bara Alexander Stubb och riksdagsledamot Elina Lepomäki ordförandekandidater.