Med rätt att spionera

Under fortsättningskriget sysslade också Finland med spionverksamhet.
Många som opererade bakom den ryska gränsen gjorde det av hat och politisk övertygelse.
En av dem var Matti Putkinen, en vardagslivets James Bond.

Författaren Mikko Porvali har skrivit flera böcker om den finska spionverksamheten på 40-talet. I boken Vakoojakoulu (Atena Kustannus, 2010) skriver han om underrättelseskolan i Petrozavodsk (Äänislinna) som under fortsättningskriget utbildade krigsfångar i spionverksamhet.

I boken får man ta del av en sannerligen brokig skara unga män av vilka somliga såg en chans att rädda sitt eget liv och i all tysthet återvända till Sovjet, medan andra drevs att ett blint hat till samma stormakt och mer än gärna åtog sig att spionera för finsk räkning.

– Särskilt framgångsrik var nog inte spionverksamheten, konstaterar Mikko Porvali, men visst fanns det enskilda lyckade räder och bland de värvade spionerna män som uppvisade exceptionellt mod och uthållighet.

En sådan person är Matti Putkinen, vars spännande livsöde Mikko Porvali sammanställt i bokform tillsammans med Mattis Putkinens söner, Sven och Kent Putkinen.

Fattig folkfiende

Matti Putkinen (1920-2001) föddes i Ingermanland. Uppväxten präglades av fattigdom, ungdomen av fängelsedomar och förvisningar till Sibirien efter att Matti utpekats som folkfiende på grund av sin etniska tillhörighet och sin lärarutbildning. År 1941, mitt under andra världskriget, anhöll Matti ändå om att skickas som spion till Finland, och överraskande nog bifölls hans ansökan.

För första gången öppnades porten till friheten på glänt. Detta visade sig ändå vara början på en lång resa som omfattade spionverksamhet för en främmande nation och en spektakulär flykt till Sverige, när andra världskriget var slut och segrarmakten Sovjet började ställa anspråk på de krigförande länderna.

I rättvisans tjänst

I boken Fånge, spion, partisan (Fisher & Co, 2016) berättar Matti Putkinen om sitt händelserika liv på Karelska näset, om fattigdomen och eländet och godtyckligheten som det sovjetiska samhället bestraffade sina invånare med genom olika dekret, skatter och renodlade utrensningar. Inte så konstigt att Matti drömde sig bort till en plats där fred och åsiktsfrihet rådde.
Första steget var att byta sida så fort han satt sin fot på finsk mark.

Den finska underrättelseverksamheten sökte uttryckligen personer som bar på en bitterhet och ett personligt hat gentemot Sovjet. Matti Putkinen var dessutom en man som uppvisade många andra kvaliteter. Han var smidig, uthållig och lojal och enligt Mikko Porvali en person som på många sätt liknade filmdukens agenter. James Bond är obrottsligt lojal mot drottningen och britt ut i fingerspetsarna.

Matti Putkinen bytte sida: antog först en finsk och sedan en svensk identitet, när han år 1945 tvingades fly undan en rättegång och förväntad deportering till Sovjet. Trots att filmdukens Agent 007 aldrig bytte sida finns det ändå något heroiskt över Matti Putkinen som gör jämförelsen med James Bond adekvat.

– James Bonds glamour ligger visserligen fjärran, men samma muntliga slagkraft, humor och optimism kännetecknade också Matti Putkinens agerande bakom fiendelinjen.

Ett stillsamt liv

Efter krigsslutet lyckades Matti Putkinen ta sig till Sverige, där han levde ett stillsamt liv. Han ägde en liten klädbutik tillsammans med sin hustru, intresserade sig för naturen och berättade sällan om vad han varit med om under sitt brokiga liv som fånge, spion och partisan. En bit in på 50-talet tecknade han ändå ner sina minnen från Karelska näset, men det skulle dröja nästan 60 år innan memoarerna såg dagens ljus och denna fantastiska historia om överlevnad blev tillgänglig för den stora allmänheten.

Själv hann Matti Putkinen inte uppleva utgivningen av sina memoarer. Sönerna Sven och Kent kunde i varje fall slutföra pappas gärning och själva foga några nya pusselbitar till bilden av den gåtfulle Matti som sällan berättade om vad han varit med om i sin ungdom.

– Pappa talade sällan om sitt liv. I början var han rädd att KGB skulle hämta honom, säger den i dag drygt 70-åriga Sven Putkinen.

Men senare verkade också Sovjet ha försonat sig med mannen som vände ideologin ryggen för att istället välja friheten i väst. Matti Putkinen fick leva ostört i Norrköping. Något behov att lämna staden hade han inte, enligt sonen Sven

– När pappa var ung saknade han pengar att resa. När han blev äldre hade han visserligen pengarna, men då brukade han säga att fått nog av spänning för ett helt människoliv.