Indisk författare skriver en dystopi som utspelar sig på Åland

- Jag undrar verkligen vad som står i de kinesiska och japanska reseguiderna om Sveaborg. Det kryllar av asiatiska turister på ön, fast det regnar och blåser mest hela tiden där ute. Författaren och essäisten Rana Dasgupta befinner sig i Finland för att göra research för sin nya roman som delvis utspelar sig på Åland.

Dasgupta är inbjuden till Helsingfors av Bildkonstakademin och Saastamoinen stiftelsen och bor på Sveaborg via residensprogrammet HIAP (Helsinki International Artist Programme). Annars bor Rana Dasgupta i Delhi sedan början av 2000-talet, men är född och uppvuxen i England med en brittisk mamma och indisk pappa.

- Jag förstår att man kan tycka att tjugomiljoners staden Delhi kan upplevas som ett enda stort ointagligt kaos. Väst har inga erfarenheter av sådana enorma städer. Speciellt inte av storstäder där majoriteten av befolkningen är extremt fattig, säger Rana Dasgupta.

För de flesta är tillvaron väldigt improviserad för att det inte finns någon som fixar den åt dig. Det handlar om att tjäna pengar, att överleva. Det skapar både en euroforisk och levande stämning, samtidigt som det också kan vara djupt tragiskt och skrämmande.

- Det sker så många meningslösa dödsfall i Delhi. Någon råkar ta på en trasig elledning, barn som faller ned i gropar i marken på grund av att fundamenten är så fragila. Fast jag skulle ändå säga att just nu är Delhi fylld av en magnetisk energi till skillnad från Europa och Amerika, berättar Rana Dasgupta om sin hemstad.

Från Indien till Åland

Hans kommande roman utspelar sig på Åland, i en slags alternativ samtid, åtminstone inte i en alltför avlägsen framtid. När vi träffas har han precis kommit tillbaka till Helsingfors från Mariehamn.

- I romanen är det Europa som vi känner till idag totalt förändrat i grunden. Nationalstaterna existerar inte längre utan vi har återgått till ett slags medeltida system med olika stadsstater, säger Rana Dasgupta.

Hamburg till exempel har brutit sig loss från Tyskland och styrs som en stadsrepublik.

Den springande frågan är om det är en dystopi eller inte? Så behöver det inte vara menar Dasgupta. Tvärtom. Det kan ju också vara en utopi. För frågan om dystopi och utopi handlar om positioner, perspektiv och utgångsläge. Vem som talar och från vilken punkt.

Åland som skatteparadis

För samtidigt som Europa, ja hela världen har tagit andra former har också nya kreativa, mångsidiga krafter frisläppts. Människor skapar sina egna städer, har sin egen valuta, gör saker tillsammans i stadsstaterna.

Nya former av de traditionella ideologierna har vuxit fram. Det är inviderna som skapar och uppfinner och lösningen kommer inte från traditionella politiska system. Bokens kärna eller grundläggande tes är att medelklassens arbete helt och hållet har försvunnit eller tagits över av datorer.

En av huvudkaraktärerna i boken är en biljonär som har skapat ett slags nordiskt skatteparadis på Åland. På den lilla ön i Östersjön har mångbiljonärer från världens alla hörn samlat enorma valutaresurser och lever i ett slags “gated community” i enorma hus och skyskrapor. Skärgården existerar inte utan de har byggt broar mellan öarna.

Måste framtiden vara dystopisk?

Varför då just Åland? Orsakerna är flera. Huvudpersonen är besatt av mark. Landhöjningen gör att han kommer att få mer mark med tiden. Åland är också mycket intressant som autonomi. Där finns redan nu skatteförmåner och hembygdsrätten.

- Visserligen har jag precis börjat arbeta på boken men det kommer inte bli en “klassisk” dystopi. Vi lever i föreställningen att framtiden är dystopisk. Vi kan inte tänka oss framtiden som en vacker och harmonisk tid och plats, säger Rana Dasgupta.

Vi matas med filmer, litteratur och konst där framtiden enbart framställs som hemsk. Maskiner har tagit över, miljöförstöring breder ut sig, människan har flyttat till avlägsna planeter.

Dystopier skriva av till exempel Orwell och Huxley var mycket mer radikala och samhällskritiska då de utkom, än de dystopier som görs idag. De är väldigt ensidiga och platta. Man utgår ifrån att det saknas politiska lösningar. Allt som står till buds är att acceptera apokalypsen.

- Jag vill inte skriva en dystopi om vår förtvivlan. Det vore alltför lätt. Jag vill skriva en bok där personerna uppfinner sin egen framtid, en framtid som är spännande. Vi kan alla förstöra världen, men det är svårare att bygga upp den, säger Rana Dasgupta.

Hyllad av kritiker i Europa

Både brittiska Daily Telegraph och franska Le Monde har lyft fram Dasgupta som en av Englands bästa författare under 40 år.

Återkommande teman är globalisering, migration, ekonomi och urbanitet i vår samtid. Den både kritiker-och läsarhyllade boken Tokoy Cancelled(2005) är en modern version av Canterbury tales. Tretton passagerare från tretton olika städer har fastnat på en flygplats på grund av ett inställt flyg.

Här berättar de sina levnadsöden för varandra för att få tiden att gå. Vi får höra biljonären, filmstjärnan, den illegala invandraren, sjömannen, migrationsarbetaren och så vidare.

För den följande Solo (2009) vann han det prestigefyllda Commonwealth Writer´s Prize. I den möter vi 1900- och 2000-talet ur en hundraårig bulgarisk mans perspektiv, som ser tillbaka på sin tid och sitt liv.

Reportagebok från dagens Delhi

Hans senaste bok är en reportagebok som heter Capital (2009) och i den undersöker han dagens Delhi med utgångsläge från sina egna erfarenheter. Han möter mångmiljonärerna och entrepenörerna, kvinnorna som skilt sig, som jobbar och väntar på den rätte. Han dricker whiskey med pojkar som vuxit upp till män men ändå inte vågar ifrågasätta fädernas värderingar.

Dasgupta kör omkring i nattens Delhi och går omkring i upplysta lyxgallerior. Han samtalar, lyssnar och ifrågasätter. Framförallt tar han pulsen på staden och dess invånare idag och visar hur globaliseringen, kapitalflöden och tekniken påverkar och påverkas av den växande medelklassen.

Nostalgi och tillbakablickande på forna bättre dagar som är så vanligt för väst är inget för Delhiborna. Ingenting var bättre förr, förutom för ett exceptionellt litet antal människor.

- De allra flesta Delhibor lyfter blicken och blickar framåt mot framtiden, eftersom den ter sig bättre än samtiden. De flesta har också fler möjligheter idag – både män och kvinnor. Det är mycket kraftfullt.

- Samtidigt får vi inte glömma att samhället bygger på ett väldigt ojämlikt system där rikedomar och välfärd har gått till en liten klick. För de flesta andra är det fortfarande en farlig och osäker ekonomi att leva i, påpekar Dasgupta.

Att tänka bortom dikotomier

Vi avrundar vårt samtal för den här gången. Han ska ta båten till sin residensstuga. Om några veckor är han tillbaka i Delhi. Dasgupta sätter verkligen fingret på det som står på spel i dagens globala värld och framförallt tolkar jag honom som att vi behöver tänka bortom de klassiska västerländska dikotomierna i ont-gott, öst-väst, höger- vänster.

Kvar finns klyftorna mellan rika och fattiga och de lär inte minska om det fortsätter i den här takten.

Vad som ändå står tämligen klart är att medelklassen såsom vi är vana vid att se den kommer att “försvinna” och framförallt de höga lönerna och privilegierna, men det behöver inte bara vara av ondo. För som Dasgupta påpekar: “det behöver inte alls vara slutet på någonting utan en början”.

Text: Ylva Larsdotter