Nordkoreanska Arbetarpartiet håller sin första kongress på 36 år
Det styrande Arbetarpartiet i Nordkorea samlas på fredag till sin första partikongress sedan år 1980 då landsfadern Kim Il Sung banade väg för sin son och efterträdare Kim Jong Il.
Den nuvarande ledaren Kim Jong Un har sammankallat Arbetarpartiets sjunde kongress för att befästa sin ställning fem år efter sitt tillträde.
Den första partikongressen på en generation har omgärdats av sekretess och ett enormt säkerhetspådrag inför all pompa och ståt som väntas på fredag då kongressen öppnar.
Det har in i det sista varit oklart var kongressen hålls, hur länge den varar och vad som står på dagordningen. Detta trots att man för första gången har bjudit in ett stort antal västerländska journalister till kongressen.
Det enda som är säkert är att all uppmärksamhet kommer att riktas mot partiets 33-årige förste sekreterare Kim Jong Un som väntas bli upphöjd till Arbetarpartiets generalsekreterare.
Kim Jong Uns farfar, den "Evige presidenten" Kim Il Sung tituleras fortfarande generalsekreterare eftersom sonen och efterträdaren Kim Jong Il aldrig sammankallade en partikongress och inte utsågs till generalsekreterare.
Röd stad
Pyongyang har som den Potemkinkuliss staden är, pyntats röd under en landsomfattande 70 dagar lång kampanj.
Hela landets resurser har utnyttjats för att förbereda kongressen och för att hysa de 3 000 delegaterna och hundratals journalister som har anlänt till staden.
Stora buketter av röda rosor pryder breda, folktomma gator medan många byggnader har målats. Röda vimplar flyger från gatlampor som för ovanlighetens skull får lysa om nätterna.
- Vi är stolta över att ha vår respekterade marskalk Kim Jong Un som vår ledare, folket tar aktivt del i kongressen, försäkrar Ji Eung Kyo som arbetar vid ett riskooperativ i Pyongyang.
Fanor med slagord som "Tillsammans med partiet för all evighet" hänger överallt och otaliga statyer och minnesmärken över Kim Il Sung och Kim Jong Il har polerats eller målats om med ny guldfärg.
Kärnvapen dominerar
Partikongressen har föregåtts av upptrappad spänning på den koreanska halvön efter en serie nordkoreanska missil- och kärnvapentest och den största gemensamma militärmanövern som USA och Sydkorea någonsin har hållit sedan Koreakrigets slut år 1953.
Nordkorea utförde sitt fjärde och senaste kärnvapentest i början av året. Sedan dess har man skjutit upp en satellit med en långdistansraket och utfört flera misslyckade prov med den landbaserade medeldistansmissilen Musudan.
Nordkoreanerna har också försökt avfyra missiler från ubåtar, vilket kan utgöra ett allvarligt nytt steg i landets upprustningsprogram, om och när man lyckas miniatyrisera kärnstridsspetsar så att de kan avfyras från ubåtar när som helst, var som helst.
Allt detta är förbjudet enligt FN och FN:s säkerhetsråd har i år för fjärde gången beslutat om nya sanktioner, men utan nämnvärd verkan på Nordkoreas kärnvapenprogram.
Kim Jong Un väntas officiellt deklarera Nordkorea som en kärnvapennation under kongressen, eftersom det är viktigt för regimen att motivera de umbäranden som vanliga, nordkoreaner lider av på grund av militarismen.
- Nordkoreas mål är att bli internationellt erkänd som en kärnvapennation, vi tror att deras kärnvapenkapacitet ständigt utvecklas, säger Sydkoreas försvarsminister Han Min Koo, som också befarar att Nordkorea utför ett nytt kärnvapentest under den kongressen som pågår i minst fyra eller fem dagar.
Byongjin eller parallel utveckling
Den unge envåldshärskaren väntas också betona vikten av ekonomiska framgångar mer än sina företrädare, som prioriterade armén under slagord som Juche (självförsörjande) och Songun (militären först).
Kim Jong Un har för sin del fört fram slagordet Byongjin (parallel utveckling) vilket innebär att kärnvapen och ekonomin ska utvecklas samtidigt utan att någondera prioriteras.
Kim Jong Un lovade att höja levnadsstandarden då han tog över efter sin far Kim Jong Il som avled något överraskande år 2011.
Han har sedan dess infört försiktiga reformer inom det livsviktiga jordbruket och bönder kan numera lägga en del av sina produkter åt sidan som de kan sälja privat.
Privat företagsamhet har överlag uppmuntrats inom ramarna för det strängt centraliserade systemet i Nordkorea, något som partikongressen väntas uttrycka sitt stöd för.
En viktigt orsak att kongressen hålls är att stärka partiets och regeringens ställning i förhållande till armén där det har skett dramatiska utrensningar under Kim Jong Un.
Han har till exempel stärkt arbetarpartiets centrala militärkommission och upphöjt sig själv och nära släktingar och politiska medarbetare till generaler.
Distans från far, närmare farfar
Fadern Kim Jong Il prioriterade alltid armén enligt sin Songun-politik och de flesta nordkoreaner lägger än idag skulden för armodet och hungersnöden på 1990-talet på Kim den andre.
Kim den tredje tar därmed avstånd från sin far medan han omfamnar sin vördade och älskade farfar Kim Il Sung, som han också påminner om rent fysiskt vilket är viktigt i personkultens Nordkorea.
Kim Jong Un väntas också hålla ett tal under kongressen i likhet med Kim Il Sung som var en god talare, men i motsats till sin far Kim Jong Il som aldrig höll ett offentligt tal under sitt liv.
Den långvariga militarismen, diplomatiska isoleringen och ekonomiska sanktioner har alla bidragit till Nordkoreas ekonomiska kräftgång, även om ekonomin faktiskt inte är så svag som man tycks tro eller hoppas på i omvärlden.
Ekonomin har vuxit under de senaste åren, främst tack vare goda handelsrelationer med grannen och viktigaste allierade Kina.
Exporten av råvaror som kol, järnmalm och sällsynta jordartsmetaller till Kina har ökat kraftigt och kinesisk turism blir allt viktigare för Nordkorea.
Kinas stöd består
Kina utgör fortfarande den ekonomiska livlinan för det utarmade landet, trots att det har stött FN:s ekonomiska sanktioner om än mer i ord än handling.
Kineserna är visserligen irriterade över Nordkoreas envishet och motstånd mot en ekonomisk öppning, men säkerhetspolitiska intressen i regionen går före allt annat.
Kina upprustar ju själv och ser USA:s och Japans ökade militära inflytande i Östasien som ett betydligt större hot än det bångstyriga Nordkorea som dessutom utgör en viktig buffert mot USA:s militära närvaro i Sydkorea och Japan.