Åsiktskorridoren - hatets gränser

Våren 2016 är sträckan mellan tanke och handling kortare än någonsin. Ett påstående eller ett hot kan vara offentligt för världen bara sekunder efter att någon tänkt och formulerat det. Sociala medier har gjort alla till kommentatorer i realtid. Allt du skriver, säger eller fotograferar sedan finns kvar. Någonstans.

När teologiprofessorn Martin Luther år 1517 (enligt faktoiden) spikade upp sina De 95 teserna om avlatens innebörd på porten till dörren på Slottskyrkan i Wittenberg kan man förutsätta att det inte var en plötslig ingivelse. Mellan tanke och handling fanns tid till eftertanke. Teserna skulle formuleras, därefter nedtecknas och sedan skulle de fysiskt fraktas till Wittenberg. Själva uppspikandet tog antagligen en stund även det, fast just den delen av historien av många bestrids som en myt.

Luther var hur om helst - får man anta - ganska säker på att han gjorde det rätta. Han visste vad det skulle kosta att gå ut offentligt med sin kritik mot kyrkans handel med avlatsbrev. Churchill å sin sida, tillskrivs (möjligen felaktigt även denna gång) citatet: Tala i vrede och du ska hålla det bästa tal du någonsin ångrat.

Din fula, skalliga, homosexuella finlandssvensk med stora öron, sluta med dina referat direkt och sök jobb på en homobar i Sochi.

Yles sportjournalist och referent Kaj Kunnas uppmanades att söka jobb på en homobar i Sochi i samband med OS-sändningarna därifrån 2014. Han har blivit utsatt för näthat många gånger, men har valt ett eget, mycket pragmatiskt sätt, att förhålla sig till näthat och näthatare:

- Om någon skriver ner mig i det dystraste av helveten, vad kan jag? Det har ju en konsument rätt till. JAG kan inte bestämma om jag är en bra sportreferent eller inte. Det gör den som tittar och lyssnar. Så den har full rätt att tycka om mig eller inte. Men den har inte full rätt att hota eller att dra in släkt och vänner och barn och fru.

Kaj Kunnas anser att det bästa sättet att bemöta näthatare på är att klappa dem på ryggen och säga: jag ser dig och du får hålla på bäst du vill.

- Så är det, alltid när jag får riktigt arga mejl så svarar jag på dem. Antingen är vi goda kompisar en vecka senare eller så blir det tyst direkt. Jag svarade skribenten som tyckte att jag skulle söka jobb på homobaren: ”Jag sökte jobbet, men tyvärr fick jag det inte så jag måste fortsätta på tv”.

Killen som skrev har inte hört av sig sen dess.

Under arbetet med Åsiktskorridoren har vi träffat en rad människor inom främst journalistiken och politiken. De vittnar alla om ett hårdare debattklimat, inte minst på nätet. Samtidigt är det ingen av dem som skulle vilja förbjuda de så kallade alternativa nyhets- och- diskussionssajter där det värsta hatet och den grundaste retoriken florerar.

Inte ens Robban Aschberg, den svenske programledaren som under några säsonger arbetade med tv-serien Trolljägarna. I den spårade han personligen upp och konfronterade näthatare som hållit på med allt från sexism till mordhot.

- Förbjuda? Nej, aldrig i livet. Jag är för en mycket vidsträckt yttrandefrihet. Jag är ingen förbudsivrare generellt, och framför allt inte för att stoppa folk från att säga vad de tycker. Det finns en rimlig lagstiftning idag som förbjuder hot och så. Problemet är att den inte tillämpas, men jag kan ju inte förbjuda folk från att ge uttryck för sina åsikter. Det vore helt vansinnigt.

Robban Aschberg har själv råkat ut för näthat många gånger och ser det som en del av jobbet som programledare.

- Men det är så fula saker att ni som läser skulle rodna ända ner på halsen om jag berättade. Jag skiter i det, jag raderar bara och går nästan aldrig i svaromål. Bara om det är någon som framstår som lite resonabel. Då kan man ju, om man har tillräckligt med energi i det ögonblicket, kanske svara på något eller ge en faktauppgift, men… annars finns det sällan anledning av ens kvittera att man fått något.

Anna Jungner-Nordgren, ordförande i Svenska Kvinnoförbundet, är också en framträdande, medial person som råkat ut för näthat. Inte, som man kanske skulle kunna tro, på grund av sina feministiska ståndpunkter utan mer kopplat till den i Österbotten så infekterade tvåspråkighetsfrågan.

- Efter en tv-intervju där jag berättade om en kampanj för tvåspråkighet gjorde jag misstaget gå in på ett nätforum som inte är så ”jättesvenskvänligt” och titta vad de skrev om mig. Då stod det om ”den rödhåriga horan som försöker att omvända våra barn till att bli svenskspråkiga”. Det är klart att man blir upprörd och ledsen, men vissa saker är det bara att tiga ihjäl och tänka att ”det är ändå bara knäppgökar som rör sig på de där forumen, inget att bry sig om.".

3 min

Åsiktskorridoren - Hatets gränser - Spela upp på Arenan

Många kopplar ihop näthat med högerextremism och asylpolitik. Att det finns en del märkliga varianter av detta står klart när vi möter Paula Bieler i Sverigedemokraternas partiledning. Hon är en kvinna med judiskt påbrå.

- Jag tror att Sveriges samlade nynazister hatar mig ganska mycket. Jag är den som kommer in och liberaliserar och försöker ”kapa” den här nationella rörelsen. Så har det skrivits om mig i x antal år. Jag försöker komma ihåg att det faktum att man är hatad av nazister kanske inte är en jättedålig sak, utan snarare ett tecken på att man för en bra kamp.

Den som följer debatten kring ämnen som feminism, rovdjurspolitik, miljöfrågor, veganism och inte minst asyl- och HBTQ-frågor vet att anklagelser om hat är vanligt förekommande. Kritik mot en viss företeelse kan bland räcka för att hatkortet ska dras.

I januari 2015 skrev Devin Rexvid, doktorand i socialt arbete vid Umeå universitet, en uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet. Rubriken löd: Att hata islam är inte en fobi. Detta som en replik på den svenska kulturministerns utfästelser om att satsa på utbildning mot islamofobi.

Rexvid skrev: "I den svenska debatten används islamofobi som ett slaskbegrepp som inrymmer både kritik mot islam och muslimhat. Det används för att stämpla och tysta ned inte bara dem som enbart sprider hat mot muslimer, utan även sådana som riktar legitim, saklig och sekulär kritik mot islam. Användarna av begreppet islamofobi, det vill säga islamister och västerländska islamofiler, alltså sådana som förskönar förtryckande islamiska traditioner, buntar felaktigt ihop islamkritiska forskare och debattörer med muslimhatande högerpopulister”. Rexvid tillade, att han vägrade acceptera "...en patologisering av saklig, legitim och sekulär kritik av islam genom den politiska diagnosen islamofobi".

Här landar vi alltså inom semantikens område och i hur man definierar på papperet relativt enkla begrepp. För den ene är kritiken just kritik - för den andre är den ett uttryck för hat.

Niklas Nyberg, chefredaktör på Vasabladet, tycker dock att det är viktigt att samhällsdebatten får spreta åt olika håll och att människor inte ska tänka för mycket på vad man får och inte får säga.

- Det blir genast problematiskt om man inte vågar debattera för att man tror att man ska få en stämpel på sig som, exempelvis, politiskt korrekt. Det är ju ofta den vägen det används, att man får pk-stämpeln på sig för att det liksom är ett sätt att ta udden av det som vissa uttrycker.

På nätet väljer många, både i etablerade mediers kommentarsspalter och på så kallade alternativa mediesajter att uttrycka sig anonymt. Niklas Nyberg får frågan om han skulle vilja förbjuda anonyma sajter som saknar utgivare.

- En spontant svar skulle ju vara ja, men samtidigt är det alltid vanskligt med förbud och att gå in och förbjuda saker och ting. Vi tillåter anonyma läsarkommentarer på våra webbsajter, men inte i papperstidningen. Det kan man tycka är paradoxalt, men där har vi insett under den senaste tiden, i och med att debattklimatet hyfsat hastigt har förändrats, att vi bör tänka om och fundera på vad vi sysslar med. Vilket ansvar har vi i frågan och ska anonymiteten få finnas kvar?

Tycker du som läser att det man ska få kommentera anonymt på nätet? Varför – varför inte?

Lyssna på Åsiktskorridorens alla program på Arenan, och delta i debatten på Svenska Yles webb och i Radiohuset i Radio Vega, kl. 14.00, den 9-14 maj 2016.

Åsiktskorriden produceras av Sus Productions för Svenska Yle. Redaktörer är Jens Ganman och Susanne Skata.