Åsiktskorridoren - kändisar och satir i debatten

I Finland talas det ofta om den auktoritetsbundna debatten. Regeringen sätter av tradition agendan, även i media. Men: en förändring är på gång. En kändis med twitterkonto och många följare kan snabbt bli en maktfaktor. En annan är den politiska satiren som i bästa fall kan ta samhällsdebatten till nya nivåer.

I takt med att sociala medier etablerat sig som en plattform för politiska åsikter har många kändisar valt att utnyttja sitt kändisskap till att driva olika sakfrågor. Eller bara uttala sig om saker i största allmänhet för att de numera kan, utan assistans från skvallerpressen.

Ett före detta NHL-proffs, med 100 000 följare på twitter, eller en modebloggerska skulle också - i teorin - kunna bli tungan på vågen i en folkomröstning eller ett presidentval. Sådana har - som bekant - avgjorts med mindre marginaler. Bra eller dåligt? Det beror på vem man frågar.

Under arbetet med projektet Åsiktskorridoren har vi träffat en rad kända och mindre kända opinionsbildare i hela Svenskfinland. När vi sätter oss ner med Jan Andersson, debattledare på Yle TV1, ber vi honom analysera den så kallade Teemu-effekten – alltså kändisar som plötsligt lägger sig i samhällsdebatten. Är det något etablissemanget fruktar? En sovandet jätte som inte bör väckas?

- Jo, man ”fruktar” den nog, säger Jan och gör citattecken i luften. Man följer den med intresse i alla fall, eftersom en kändis ju har stor makt att påverka debatten. Redan det stora rabalder som uppstod kring Teemu Selännes tweet (den om att det måste bli ett ”slut på daltandet” inom asylpolitiken, red.anm.) visar ju att han har utövat en form av makt där.

- Jag kan inte säga att jag tycker det skulle vara dåligt. Jag tycker tvärtom att det kanske skulle vara önskvärt att de som sitter på en sådan här informell makt som idrottsstjärnor faktiskt gör, skulle använda den till att påverka. Man behöver ju inte hålla med dem, men att de lyfter fram frågor som de tycker är viktiga… ”why not”?

Vi bollar frågan vidare några våningar uppåt i Yle-komplexet, till Svenska Yles direktör Marit af Björkesten och frågar rakt ut om hon är rädd för Teemu Selänne och hans hundratusen twitterföljare?

- Haha! Ja, det är ju en sak som är väldigt spännande… också hur folks inställning till honom nu plötsligt ändras i och med det han gör och säger. Hur han liksom faller från sin piedestal. Jag tror att vi ska vara vaksamma när det gäller proportionerna för kändisarnas initiativ i debatten.

- Alla åsikter ska givetvis vara representerade i en debatt, men alla åsikter är inte lika mycket värda. Det finns de som vet mer, har mer erfarenhet, och det måste vi i våra journalistiska val kunna fästa vikt vid och göra en skillnad mellan. Jag vill här slå ett slag för bildningen. Bildning är ett fantastiskt ord som vi borde använda mycket mer.

När vi ändå rör oss runt i Yle-komplexet i Böle i Helsingfors passar vi på att träffa Thella Johnson, Sverige Radios korrespondent i Finland. Efter att ha irrat runt en bra stund i komplexets labyrintiska korridorer hittar vi hennes kontorskrypin. Där får vi ett perspektiv på den finländska debatten från en person som kommer från en kultur där den kändisdrivna debatten är betydligt vanligare.

- Det finns nog en lite större tilltro till, och följande av, auktoriteter i Finland. Politikerna, och regeringen, får i mångt och mycket sätta agendan för vad det är som det pratas om i medierna. Men jag tycker att det där börjar luckras upp, då sociala medier har exploderat här i Finland också. Och det har, apropå det, aldrig gjorts så mycket politisk satir som det görs nu till exempel.

Den politiska satiren har tidigare förekommit mest i tv och som illustrationer i tidningarna. Idag kan vem som helst göra satir och nå ut till hur många som helst. Thella Johnson fascineras av alla memes och giffar som sprids via sociala medier.

- Det var till exempel någon som skickade ut en bild på Sipilä och Stubb där det satt på sina bänkar i Finlandiahuset under firandet av Finlands sextio år i FN. Finlands tidigare president Martti Ahtisaari, som ju också är Nobels fredspristagare, gick förbi. Fotografen hade lyckats fånga dem så att de såg väldigt hukande och skamsna ut inför Ahtisaari och så fick man se texten: ”Känslan när man just skurit i biståndsbudgeten och Nobelpristagaren går förbi”. Så visst händer det någonting i det avseendet; man driver mycket med regeringen i Finland just nu.

2 min

Åsiktskorridoren - kändisar och satir - Spela upp på Arenan

Något senare reser vi över till Sverige för att träffa bland andra Robban Aschberg, svensk journalist, tv-kändis och satiriker. Robban tar emot i fläckiga målarkläder på sitt sommarställe på idylliska Furusund utanför Stockholm. Vi plockar upp tråden med satirens roll i debatten och undrar varför ett samhälle behöver politisk satir. Han svarar utan att tveka.

- Det är en del av den kritik som gör att demokratin kan hållas levande. En slags förlängning av den seriösa kritiken eller diskussionen. Det tror jag är något väldigt bra. Ska man uttrycka sig hårt kan man säga att de som har makt i samhället behöver ha en lödkolv i arslet. Det finns olika sätt att slå på elen i den där lödkolven. Det kan man göra väldigt högtravande eller så kan man göra det med en klackspark eller med…vad ska vi säga…? En slags ömma örfilar.

- Ett samhälle som saknar politisk satir får en väldigt tråkig stämning. Vi kan ju titta på hur Erdogan reagerade på den där tyska satiren, som i och för sig var jävligt grov, men… ändå. Det är under en bra ledares värdighet att överhuvudtaget ägna sig åt att jaga satiriker.

Den som tror att den kändisdrivna debatten är ett sentida fenomen glömmer Ronald Reagan, Hollywood-B-skådisen som till slut lyckades le och skämta sig fram till posten som världens mäktigaste man (president för Förenta Staterna).

Våren 2016 har han sin efterföljare i Donald Trump, som har ett redskap i sina (påstått) små tassar som Reagan bara kunde drömma om: twitter - det digitala klotterplanket som alla (som räknas) håller reda på - och den osynliga visp med vilket skummet på debattens vågor piskas upp med några bara timmars intervall.

Under arbetet med Åsiktskorridoren frågade vi våra medverkande om de tror att Norden skulle kunna få sin egen Trump inom överskådlig framtid; en människa som lyckas kombinera kändisskapet med en politisk karriär.

Ole Norrback är minister och diplomat med lång erfarenhet av den internationella politiken. Han tar ståndsmässigt emot i sin lägenhet i centrum av Vasa, där minnen och souvenirer från karriären trängs i skåp och bokhyllor. Leif Sjöströms satirteckningar i original har en självklar hedersplats på väggen i hallen.

- Man kan inte utesluta att det skulle dyka upp en nordisk Donald Trump i framtiden. Inte hade man kunnat tro att USA skulle ha en presidentkandidat med de vulgära och hemska åsikter som den här Trump håller sig med. Men ingen hade heller trott att vi skulle få se en sådan som Breivik i Norge, som tog livet av drygt 70 människor heller.

Ole Norrback blev ofta satiriserad som politiker och tog emot satiren med öppna armar.

- Så länge det var fyndigt och klokt var det ju bara ett nöje. Leif Sjöström i Vasabladet kallade mig ”nolla” en gång och där tyckte han nog själv att han gick lite till överdrift… men sånt får man bjuda på som politiker. Man måste ju kunna se på världen med humor också. Humor är egentligen en bristvara i det här samhället, alltså ironiserande humor, som är fyndig och inte elak. Den behöver vi faktiskt mer av.

- Det är ju onödigt att provocera våldsbejakande fanatiker, som i fallet med danska Mohammedkarikatyrerna, när det inte är nödvändigt. Man kan ironisera på fyndigare sätt än så. Själv finner jag det meningslöst att provocera fram fanatism baserat på en karikatyrteckning. Där tycker jag att gränsen går. Vi ska komma ihåg att vi kanske inte kan lära islamisterna att just vår ironi är överlägsen alla andra. Man måste kunna dra konsekvenserna av att vi lever i en pluralistisk värld där alla inte alltid nödvändigtvis förstår det fina i just vår humor och vår ironi.

Vad tycker du som läser att kändisar och satir tillför samhällsdebatten?

Lyssna på Åsiktskorridorens alla program på Arenan, och delta i debatten på Svenska Yles webb och i Radiohuset i Radio Vega, kl. 14.00, den 9-14 maj 2016.

Åsiktskorriden produceras av Sus Productions för Svenska Yle. Redaktörer är Jens Ganman och Susanne Skata.