Bråkstakarna floppade under segerdagsmarsch i Tallinn

Marschen ”Det odödliga regementet” lockade flera hundra deltagare i Tallinn i går kväll. Bland de deltagande fanns flera personer som försökte uppvigla till bråk, men den glada stämningen gjorde att de misslyckades. Marschen ordnades av samma person som organiserade upploppen vid Bronsstatyn för nio år sedan.

- Gerosjkij, Konstantin!, Babko, Vasilij! Vem ska ha Kuznetsov? Alexej Mihail Harasjov.

Arrangörerna delar ut plakat med bilder, namn och militära grader på personer som stupade i kampen mot nazismen.

Tiotals ättlingar har skickat in bilder på förhand för att plakaten ska vara klara i tid.

Det är samling till den första marschen för ”Det odödliga regementet”, en tradition som började i Sibirien för tre år sedan.

På måndagen lockade evenemanget ett par miljoner personer runt om i Ryssland ut på gatorna för att hedra de stupade i andra världskriget.

I Tallinn var de ungefär 300. Mest kvinnor i olika åldrar och medelålders och äldre män.

Arrangörerna hade hoppats på fler och de hade också hoppats på en mer lättprovocerad folkmassa.

Deltagarna ignorerar att ryckas med

- Det finns många här som vill provocera, säger Valeria Šteinert, en ung ryska med en bild på sin morfarsfar. Han stupade i Polen.

Hon berättar att demonstranterna kan delas i tre grupper.

De äldre, som lever i full tro på den ryska propagandan men i grunden är fredliga.

Bråkstakarna som är högljudda och försöker uppvigla stämningarna.

Majoriteten av de yngre, som inte känner igen sig i beskrivningarna av hur illa ryssarna behandlas i Estland.

Marschens huvudarrangör är Dimitrij Linter. Han är en av Estlands mest kända Kreml-vänliga aktivister.

Linter satt bland annat sju månader i fängelse för att ha organiserat upproren vid Bronssoldaten år 2007.

Polisen tar inga risker

Ett par timmar före marschstart tog den estniska säkerhetspolisen Kapo in Linter på förhör.

Polisen säger att förhöret inte har med marschen att göra. Linter är inkallad som vittne i ett annat fall.

Förhöret betydde att Linter missade marschen.

Den estniska gränsbevakningen stoppade också en buss från den ryska staden Pskov. Den var på väg till Tartu för att fira Segerdagen där. Enligt myndigheterna var syftet med passagerarnas resa ett annat än de hade uppgett i samband med visumansökan.

Sovjetunionens armé i centrum

Under marschen viftas det med enstaka ryska och sovjetiska flaggor, men det är de folkkära sångerna som är mer utmärkande för stämningen. Den sovjetiska sången ”Katjusja” väcker glatt engagemang.

Många ropar ”Slava gerojam!”, ära till hjältarna.

Längs med den korta rutten på en kilometer står ytterligare ett par hundra personer och hurrar.

Framme vid Bronsstatyn talar vi redan om långt över ettusen mänskor, men så är det alltid under Segerdagen under tidig kväll.

Redan på förmiddagen strömmar mänskor till med blommor som de lägger framför Bronsstatyn Aljosjas fötter.

Esterna håller sig undan

Segerdagen är fortfarande en känslig fråga i Estland. Kravallerna i Tallinn för nio år sedan kom som en chock för båda de etniska grupperna.

De flesta ester upplevde före det att samhället hade nått en balans. Ryssarna levde lite vid sidan om, men verkade ha hittat sitt eget sätt att leva.

Långsamt integrerades barnen och ungdomarna in i det estniska samhället, medan de äldre åtminstone inte klagade alltför mycket.

Esterna låter oss bete oss lite konstigt i dag.

Efter Bronsnatten den 25 och 26 april 2007 har ändå relationerna mellan de två grupperna förbättrats märkbart, i synnerhet bland de yngre.

- Det känns som om vi har fått den här dagen av esterna. De låter oss bete oss lite konstigt i dag, menar Valeria Šteinert och pekar mot Bronsstatyn bakom oss.

Där har högarna med nejlikor runt statyns fötter igen vuxit sig meterhöga. Ungdomar utklädda i gamla sovjetiska uniformer står vakt vid varsin sida om monumentet.

Med jämna mellanrum stoppar några män den eviga strömmen av personer som vill lägga ner blommor. Det är dags för ungdomarna att göra ett vaktombyte i stramaste röda armén-stil.

Höga benlyft, raka armar som böjs i skarpa vinklar.

Solen lockar mer än bråk

För de flesta handlar det om en vårkarneval och en familjefest.

Svenska Yle har besökt Bronsstatyn nästan årligen sedan upploppen år 2007.

Förr kändes det som hotfulla evenemang där längtans blickar kastades både mot Kreml och mot historien.

I dag har de flesta ryssar på plats snarare överseende med de sovjetiska inslagen.

I den mån ”Det odödliga regementets” marsch var planerat för att provocera fram bråk blev den en flopp.

En bit bort från statyn håller en av ledarna ett tal där han säger att Stalin behandlade alla folkgrupper lika. Ryssar, georgier, vitryssar, ukrainare.

Det är en åsikt få historiker håller med om.

En liten klick åhörare hurrar ändå åt varje mening. En flicka i dagisåldern skriker ”Ner med fascisterna”.

Men de flesta har redan gått någon annanstans. Det finns bättre saker att göra.