Snart ska alla begripa sig på placering

Efter storbråk om komplicerade placeringsprodukter, ska transparensen och informationsmängden öka inom placeringsbranschen. Det jobbar EU på genom Mifid 2-regleringen, som ska städa upp den vilda väster som ställvis råder på placeringsmarknaden.

I takt med att penningplaceringsinstrumenten blivit allt mer komplicerade, har försäljarna av tjänsterna allt svårare att förklara villkor och risker för placerarna. Med ökade krav på professionell rådgivning och uttömmande information, hoppas EU att färre missförstånd och mindre missnöje ska uppstå med placeringar.

- Framöver krävs att de som erbjuder placeringstjänsterna färdigt definierat för vem de är avsedda och hur ett ändrat marknadsläge påverkar placeingen, säger Eeva Granskog, som är byråchef på avdelningen för placeringsprodukter på Finansinspektionen.

Granskog vill inte direkt ta ställning till hur stora problemen är i dag, men intygar att Finansinspektionen ibland kontaktas av missnöjda placerare, som inte kunnat föreställa sig hur placeringen skulle utvecklas. Mifid 1 togs i bruk 2007, men sen dess har branschen genomgått stora förändringar.

- Vi har ett regelverk som kräver att informationen ska vara klar och tydlig, men förstås är det viktigt att kunden inte förhastar sig, utan har tid att sätta sig in i villkoren kring en produkt. Så ansvaret är delat, säger Eeva Granskog.

Med Mifid-direktivet avsåg EU att minska riskerna för missförstånd på placeringsmarknaden. Genom de existerande reglerna gör placeringsparterna upp ett avtal, där bägge intygar att tillräcklig information har getts kring placeringsprodukten. På så sätt finns ett avtal, så placeringsinstitutionen avkrävs tydlig och begriplig information.

Har kraven varit otillräckliga?

- Placeringstjänsterna och de strukturerade produkterna har blivit allt mer komplexa, så det ställer högre krav på både placerarna och på dem som säljer tjänsterna. Genom det nya kravet förutsätts också en större kompetens och erfarenhet av dem som förmedlar placeringarna, säger Eeva Granskog.

De gällande kraven har minskat felbedömningar, men samtidigt kan det finnas en naiv tilltro till placeringstjänster, så framför allt småsparare

- Det finns många slags placerare och många placeringsformer. Men om man tänker att vem som helst kan göra investeringar också över nätet, så finns det förstås inga garantier att den som investerar faktiskt förstår vad den köper, säger Granskog.

Sidsteppas småspararen?

Bland dem som säljer placeringstjänster finns ändå farhågor för den planerade skärpningen. Nya krav ökar både byråkrati och omkostnader. Dessutom visar erfarenheter från Nederländerna och Storbritannien, där reglerna skärpts för placeringsinstitutioner, att intresset att ge råd åt småsparare minskat. På placeringsbolaget Nordnet, oroar sig landschefen för samma utveckling här.

- Vi förespråkar transparens. Och det är bra att öppna upp prissättningen av placeringstjänsterna. Men vi har av erfarenhet sett hur det gått i Storbritannien och Holland, där storbankerna tagit över - och enbart inriktar sig på institutionella placerare, säger Niklas Odenwall.

På Nordnet har man gått in för en modell där kunden erbjuds råd och information över nätet, medan kostnaderna hålls nere för kunden då fonderna betalar provision till bolaget som förmedlar placeringen. Många banker tar i stället betalt av kunden direkt för tjänsten, vilket enligt Odenwall kan vara både snårigt och dyrt.

- Många kunder idag har ingen uppfattning om hur tjänsterna prissätts. Finland är ett av få västeuropeiska länder där man fortfarande tar betalt för köp och försäljning av fondandelar. Många banker tar dessutom årsavgifter eller kostnader för förvaringen. Så visst finns det rum för förbättring i det här landet, säger Odenwall.

Genom Mifid 2 ska det bli avsevärt enklare att jämföra vilkoren för olika tjänster och produkter, vilket i dag kan vara en rejäl snårskog.

- Prismodellerna är idag så varierande och komplicerade för kunderna, att det är nästan omöjligt att jämföra dem med varandra. Vi borde ha en mätare för kostnaderna, där alla avgifter framgår, enligt modell från Sverige. Då kan kunden direkt se hur mycket man betalar för en service eller produkt.

Stå på dig som kund!

Enligt Odenwall skulle detta kräva ny nationell lagstiftning, men han ifrågasätter om detta är något som prioriteras av beslutsfattarna just nu. Samtidigt uppmanar han också kunderna att själva vara frågvisa och be om förklaringar till avgifterna.

Därtill är Odenwall oroad över att Finansinspektionen inte tillräckligt tydligt satt ner foten för att trygga fortlevnaden för de små aktörerna inom finansbranschen.

- Jag ser ingen risk att vi går ur businessen på grund av det här. Men det blir hela tiden mera omkostnader för placeringsinstitutionerna för att uppfylla nya regler, vilket lett till att det försvunnit aktörer. Och mindre utbud är aldrig bra för konsumenten, säger Niklas Odenwall.

På Finansinspektionen säger Eeva Granskog att många detaljer kring det nya direktivet ännu är öppna. Tidtabellen för Mifid 2 har redan skjutits på, för att intressena gått isär och direktivet är så omfattande.

Nu verkar Mifid 2 tas i bruk i flera etapper, fram till januari 2018, vilket är ett år senare än först beräknat. Men resultatet kommer att bli märkbart – och till kundens fördel, säger man på Finansinspektionen.

- Resultatet av Mifid 2 kan påverka vilka tjänster som finns till utbud. Men kraven på klarare information är en konkret sak som kunden kommer att märka, säger Eeva Granskog.