"Jag lydde endast order"

Skulle du ha motstått grupptrycket eller blint lytt order?
Den amerikanske socialpsykologen Stanley Milgram visade att vi är lättledda flockdjur.

Efter andra världskriget hade den tyske nazisten Adolf Eichmann lyckats fly till Argentina där han antagit ett nytt namn och en ny identitet. Den israeliska underrättelsetjänsten Mossad spårade ändå den eftersökta brottslingen till en förort i Buenos Aires. I en välplanerad operation år 1960 kunde Eichmann tillfångatas och ställas inför rätta.

I åtta månaders tid förhördes Eichmann av israelisk domstol. Enträget försvarade Eichmann sina gärningar med att med att han varit bunden vid sin ed till Adolf Hitler och att han därmed varit tvungen att lyda order.

Brott mot mänskligheten

Anglagelsepunkterna mot Eichmann var många och graverande. Han anklagades för att aktivt ha bidragit till förintelsen och för att ha organiserat och genomdrivit mord på tusentals judar. Dessutom fann man Eichmann skyldig till olika människorättskränkningar däribland slavarbete, massterilisering och misshandel.

Under rättgången uppvisade Eichmann ändå ingen ånger. Han fortsatte att bedyra sin obetydliga roll i den nazistiska maktapparaten och såg sig själv som en oskyldig kugge som inte hade något annat val än att lyda order.

"Påvarna" hade gett sina order, det var min sak att lyda, och det var vad jag hade i minnet de kommande åren.

Adolf Eichmann, den 26 juni 1961.

Genklang i USA

Vilken är individens skuld? Och vilka brott är människan beredd att begå om det yttre trycket är tillräckligt starkt och ansvarsbördan fråntags henne? Det var frågor som väcktes hos den amerikanske socialpsykologen Stanley Milgram, när han tog del av de televiserade rättgångarna och i TV-rutan såg en tysk man som hävdade att skulden inte var hans, utan omständigheternas.

Stanley Milgram förundrade sig över Eichmanns totala brist på empati och ånger och började planera ett forskningsprojekt vars följder han inte kunde förutse och vars betydelse inom socialpsykologin kom att bli lika omstridd som berömd.

Lydnadstestets fader

Stanley Milgrams lydnadstest är ett av 1900-talets mest spektakulära studier i mänsklig grymhet. Vid universitet i Yale upprättade Milgram tillsammans med några kolleger ett laboratorium för att undersöka människans benägenhet att lyda order om hon samtidigt fråntogs allt ansvar. Testet hade maskerats till ett minnestest där en dold person skulle minnas särskilda ordföljder. Vid fel tilldelas personen en liten reprimand i form av en elektrisk chock: först en ytterst svag, men när felsvaren hopat sig, allt starkare elektriska bestraffningar som utfrågaren själv skulle verkställa genom att trycka på en knapp.

Vad utfrågaren inte visste var att det var han som var den egentliga försökspersonen. Den utfrågade utgjordes av en skådespelare som inte alls var kopplad till den strömförande apparaten, utan endast låtsades reagera på elektrochockerna. Här testades alltså inte minneskapacitet utan människors benägenhet att lyda order.

Grundantagandet var att ingen eller väldigt få skulle utdela dödliga chocker till sin motpart, men Stanley Milgram måste till sin fasa konstatera att närmare 70 % av hans försökspersoner inte verkade hysa några moraliska tvivel, så länge någon ur laboratoriepersonalen bedyrade att testet var säkert och de ”dödliga” chockerna var berättigade.

Stanley Milgrams test väckte enormt uppseende, ifrågasattes, inte minst för att den indirekt påstod att Adolf Eichmann kunde ha varit vem som helst: din granne eller rentav du själv.

I de godas tjänst

I USA hade man stridit på de godas sida, men här hade plötsligt en ur de egna leden mage att ifrågasätta den amerikanska moralen och dessutom påstå att landets invånare inte kunde skilja mellan gott och ont. Många försökspersoner som blint lytt order, tackade dessutom Milgram för en intressant upplevelse och många ansåg också att de bidragit till en intressant vetenskaplig upptäckt, trots att de själva stunden innan varit beredda att utdela en dödlig chock.

Milgrams rön är obestridliga, men frågan är om inte jakten på den manipulerbara och oansvariga individen ibland överskuggades av personliga övertramp. Många kritiker hävdade i varje fall att Milgram förblindats av sitt vetenskapliga kall, att han i sin vetgirighet tummade på många moraliska principer och rentav förföll till manipulation.

Milgram som filmhjälte

Michael Almereydas film Experimenter (2015) är en intressant film som återberättar Stanley Milgrams liv, från de uppmärksammade första lydnadstesterna i början av 60-talet till den förtidiga döden 1984. Däremellan får man följa Stanley Milgrams (Peter Sarsgaard) och hans hustrus Alexandras (Winona Ryder) kärlekshistoria, deras familjeliv och det tilltagande utanförskapet som Almereydas accentuerar genom att i vissa scener använda en endimensionell teaterscenografi. I dessa sekvenser är det som om paret Milgram var gäster i sitt eget liv eller spelade kändispsykologer som en gång ruskade om den amerikanska självkänslan.

Peter Sarsgaards tolkning är brilliant. Sarsgaards Stanley Milgram blir en person som drivs av sitt vetenskapliga kall, samtidigt som han njuter av den uppmärksamhet som hans upptäckter skapat. Intrycket är inte odelat positivt, men sådan kanske Stanley Milgram också var i verkligheten: stridbar, lynnig och övertygad om att vem som helst kunde bli ett flockdjur och blint lyda order.

Lasso om flockbeteende:

Programmet är inte längre tillgängligt

Lasso - Spela upp på Arenan (Programmet är inte längre tillgängligt)