Pinsam årsdag i Kina - kulturrevolutionen 50 år
Representanter för borgerskapet har nästlat sig in i kommunistpartiet. De vill ta makten och därför måste de utplånas. Det här var andemeningen i en kommuniké som partiets ledning utfärdade den 16 maj för 50 år sedan.
Kommunikén anses ha inlett den förödande kulturrevolutionen som till och med var nära att utlösa ett inbördeskrig i Kina.
Kommunikén trumfades igenom av partiordföranden och det socialistiska Kinas fader Mao Zedong. Man vet att många andra partiledare, bland dem presidenten Liu Shaoqi och vicepremiärministern Deng Xiaoping, ställde sig skeptiska till den.
Mao var en karismatisk ledare som hade en förmåga att hänföra i synnerhet unga kineser. Hans beslut att inleda det så kallade Stora språnget år 1958 hade ändå försvagat hans ställning inom partiet.
Minst 30 miljoner kineser dog bland annat av svält när Mao gick in för att snabbt förvandla det fattiga Kina till ett industriland. En massa jordbrukare tvingades att producera bland annat stål i stället för spannmål.
Förstörande fanatism
Genom att sätta i gång kulturrevolutionen ville Mao återta kontrollen av partiet. Ungdomar mobiliserades till så kallade röda garden, och de ofta fanatiska rödgardisterna förföljde alla som kunde anklagas för att vara borgerliga eller motståndare av Mao.
Rödgardisterna hade också i uppgift att utplåna som det hette gamla seder, gammal kultur, gamla levnadsvanor och gamla idéer. Otaliga tempel, kloster och fornminnen raserades.
Småningom började olika falanger av rödgardister drabba samman sinsemellan. Till slut måste armén kallas in för att hindra att totalt kaos skulle utbryta i landet.
Under de tio åren som kulturrevolutionen pågick dödades hundratusentals, eventuellt flera miljoner människor. Många fler blev torterade, förnedrade och förvisade från städerna till landsbygden.
Ambitiöst gäng
Den förhållandevis moderata och populära premiärministern Zhou Enlais död i januari år 1976 utlöste ett händelseförlopp som satte punkt på kulturrevolutionen. Också Maos hälsa var då sviktande och han avled nio månader efter Zhou.
Maos änka Jiang Qing och de övriga medlemmarna av det så kallade Fyras gäng ville då ta makten efter Mao. Ifall de hade lyckats hade kulturrevolutionen sannolikt fortsatt.
I stället utgick Zhous allierade Deng Xiaoping som segrare i maktkampen inom kommunistpartiet. Han började verkställa reformer som sedan resulterade i Kinas aldrig förr skådade ekonomiska frammarsch.
Fortsatt inverkan
Officiellt fastslog kommunistpartiet på 1980-talet att kulturrevolutionen var en katastrof. Partiet har ändå inte i klartext konstaterat att det var Mao som bar ansvaret, och under de senaste decennierna har det undvikit att kommentera grymheterna.
Partiet hindrar också detaljerade utforskningar av kulturrevolutionen. Många ansedda akademiker har uppmanat partiet att öppet redogöra för händelserna för att undvika att samma misstag ska begås på nytt.
I dag efterlyser en del partimedlemmar en ny motsvarande rörelse som kulturrevolutionen. Samtidigt håller en personkult kring presidenten Xi Jinping på att skapas. Kulturrevolutionen fortsätter att kasta sin skugga över Kina.
Björn Ådahl, Hongkong.