Nya bossen av Hagnäs

Än är det knappt någon som känner igen den här mannen när han går över Hagnäs torg i Helsingfors. Det lär det bli ändring på när han i juni blir fackcentralen FFC:s nya ordförande.

Jarkko Eloranta blir officiellt vald i juni men i praktiken är hans utnämning redan klar. Alla förbund har nämligen ställt sig bakom honom som FFC:s nya bas. Han tar över efter Lauri Lyly som går i pension.

Lyly känner 66 procent av finländarna till. I motsats till två procent som kan säga vem Jarkko Eloranta är. Det här kommer fram i enkät som Maaseudun Tulevaisuus har låtit göra.

Den unga Jarkko var punk och diggade inte auktoriteter, berättar han i en första maj-intervju för Helsingin Sanomat. I dag är han själv en auktoritet att räkna med och blir det än mer när han tar över fackcentralen med en miljon medlemmar.

Eloranta skrattar lite åt sin egen auktoritetsposition och säger att det kanske ändå var andra auktoriteter han ifrågasatte som ung.

– Att vara FFC:s ordförande är annorlunda än att leda ett företag eller statliga organisationer. Facket är ju en NGO (en medborgarorganisation), säger han.

Något fel med Finland

Facken har fortfarande en rätt stor makt i samhället, även om globaliseringen har påverkat både deras och arbetstagarnas position. Det är en fackföreningsrörelse i förändring som nuvarande ordförande för de offentliganställdas förbund JHL, Jarkko Eloranta ärver.

– Vi har varit landet med starka arbetsmarknadsrelationer och bra arbetsrätt. Nu diskuterar vi på internationella konferenser att något är fel med Finland, med tvångslagarna och dylikt.

Tvångslagarna är visserligen begravda och diskussionen gäller det så kallade konkurrenskraftsavtalets framtid.

För kommun- och statsanställda är det flera frågor som skaver med konkurrenskraftsavtalet. Den främsta är frågan om förkortade semestrar. Även om Jarkko Eloranta hoppas att avtalet godkänns, är det inte utan förbehåll.

– Det är ett historiskt avtal. Det är första gången ett kollektivavtal innebär minus för löntagarna. Men om det kan leda till tillväxt och högre sysselsättning kan det fungera som ett avtal mellan avtalen.

Godkänns inte konkurrenskraftsavtalet av tillräckligt många fackförbund ser Jarkko Eloranta framför sig en hård och tung förbundsrunda under hösten och vintern.

Även om Eloranta inte längtar till det förgångna hoppas han ändå att förhandlingarnas tid inte är förbi.

– Jag hoppas att vi kan gå tillbaka till en god förberedning mellan tre parter och förstå vad det betyder att ha tre parter vid bordet. Att man måste förhandla och inte bara diktera. Diskussion och förhandling är bättre för alla parter.

Facket den konservativa kraften i samhället

Förr hade fackföreningsrörelsen makten att sätta agendan i arbetslivet. Då var det ofta arbetsgivarsidan som fick agera broms.

Sedan 1980-talet och globaliseringen har fackets rörelsefrihet krympt mer och mer. I dag har facket fått stämpeln av nej-sägare och bakåtsträvare. Inte helt utan orsak, menar Jarkko Eloranta.

– Jag tror inte det är något fel i att säga nej till idéer som inte är bra för våra medlemmar och som är alldeles tokiga. EK (näringslivets centralförbund) säger också ofta nej till våra idéer. Men vi är i en situation där vi måste reagera på regeringsinitiativ och på EK:s initiativ och ganska ofta måste eller vill vi säga nej, säger Eloranta.

Nya centralorganisationen får vänta

Jarkko Eloranta har lett utredningsarbetet för en ny centralorganisation där FFC:s och STTK:s förbund skulle gå samman.

Jättelöntagarorganisationen skulle, om den blivit verklighet, haft 1,7 miljoner medlemmar. Nu ligger fusionen på is sedan flera av STTK:s förbund vänt projektet ryggen.

Jarkko Eloranta är ändå inte beredd att helt lägga ner projektet. Men just nu är tiden inte mogen. Pressen på fackförbunden har varit så hård under det senaste året att det inte finns energi kvar att fundera på centralorganisationernas framtid.

– Centralförbunden är eniga om nästan alla frågor. Därför skulle det vara klokt att ha bara två eller en organisation. De realistiska är att först ha två och sedan i framtiden bara en.

En tanke bakom strävan att slå ihop centralorganisationerna är att skapa en stark motvikt till näringslivets centralorganisation. Samtidigt minskar centralförbundens makt i takt med att den lokala avtalsrörelsen växer.

Den gamla nationella visionen som i årtionden inneburit helhetsuppgörelser om arbetslivet gäller inte längre.

Jarkko Eloranta längtar inte till det som varit, men ett starkt fack i samhället behövs även i framtiden, menar han.

– Jag tror att det är viktigt för framtiden att vi representerar stor del av löntagarna för det ger oss legitimitet.

Facket har en framtid speciellt som försvarare av låginkomsttagare och visstidsanställda.

– En stor del av löntagarna har fortfarande fasta anställningar och ganska goda arbetsförhållanden. Därför är det viktigt att föra en dialog med det nya växande prekariatet och de fastanställda, med en ganska säker plats på arbetsmarknaden.

Ser fram emot nya jobbet

Valet av Jarkko Eloranta till ny ordförande för FFC är som sagt så gott som klubbat och klart. Alla FFC: s medlemsförbund stod bakom när han ombads att ta över efter Lauri Lyly.

Aldrig i FFC:s historia har en ordförande valts med lika stor enighet. Jarkko Eloranta säger fortfarande "om jag blir vald", men medger att han ser fram emot nya jobbet.

– Det är platsen där man får chansen att påverka arbetslivet och löntagarnas situation och ett hurudant samhälle Finland är i framtiden.

Däremot ser han inte lika mycket fram emot att bli mannen som genast blir igenkänd på Hagnäs torg.

– Det är det här, att vara i media, jag ser minst fram emot. Att få så mycket uppmärksamhet och att människor känner igen mig. Men det är en yrkesvalsfråga, så det är inte mycket att göra åt, säger Jarkko Eloranta.