Johanna volontärjobbade på barnhem – uppmanar andra att låta bli

Johanna Aaltonen hade länge drömt om att volontärjobba på ett barnhem, något hon också gjorde under sitt mellanår. I efterhand säger hon att det kanske hade varit bättre att låta bli.

I X3M:s serie Mitt mellanår utforskar vi olika mellanårsalternativ för den som inte är sugen på att studera eller jobba i höst. Ekenäsbon Johanna Aaltonen valde att jobba som volontär.

- Jag har alltid drömt om att jobba på ett barnhem och när jag inte kom in till skolan jag sökt till bestämde jag mig för att åka.

Valet föll på ett barnhem i Ghana. Tempot på barnhemmet var högt, Johanna jobbade från fem på morgonen till nio på kvällen eftersom nio anställda ansvarade för åttiofem barn.

Johanna säger att kulturskillnaderna mellan Finland och Ghana ibland var påfallande. Till exempel måste redan första- och andraklassarna vara väldigt självständiga och ta hand om sig själva.

Barnhemmet en fasad

Johanna återvände till Ghana ungefär ett år efter sin tid som volontär. Väl på plats insåg hon att allt inte stod rätt till.

- När jag åkte ner ett år senare reagerade jag på att det var andra barn som bodde på barnhemmet än när jag var där. Det kom fram att barnen egentligen inte var föräldralösa, utan att det är fattiga familjer som för sina barn till barnhemmet för de vet att det är vita, i deras ögon rika personer, som kommer dit och tar hand om deras barn.

Vad kände du när du insåg att allt var en fasad?

- Det var nog ganska hemskt. Jag hade misstänkt det under tiden jag var där, men då var jag så insyltad att jag först såg det ett år senare. Men vissa barn var nog föräldralösa på riktigt.

Volontärarbeta på annat sätt

Idag uppmanar Johanna personer som funderar på att arbeta som volontärer under sitt mellanår att åka, men att inte välja ett barnhem.

- Man ska inte söka volontärjobb på institutioner som barnhem. Ett bättre alternativ skulle kanske vara att jobba som socialarbetare och åka ut och hjälpa hela familjer.

Hon påpekar också att det inte är hälsosamt för barnen att fästa sig vid äldre personer som sedan byts ut.

- Dagarna innan jag åkte iväg var svåra för både dem och mig. Och det var alltid tystare en vecka efter att någon av de andra volontärerna åkt hem, innan allt återgick till det normala.