Kulturdebatt: Små förlag ger fler böcker - men är de bra?
Det senaste tillskottet i den finlandssvenska förlagsbranchen heter Vilda Förlag och tillsammans med femton mindre förlag och en handfull egenutgivare kan man gott säga att det finns mångfald inom den finlandssvenska litteraturen. Men räcker det? Kan de små förlagen också förse oss med bra böcker?
Många mindre förlag ser sig som ett alternativ till de två större förlagen, Schildts & Söderströms och Förlaget. Det är viktigt att de alla finns, säger Marit Lindqvist, litteraturkritiker på Svenska Yle.
- Det skulle vara väldigt jobbigt med bara några tongivande förlag. Många mindre förlag har nischat sig, t.ex. på en viss region, genre eller tema, som skärgården. Det finns de som ger ut böcker anknutna till den akademiska världen eller med kristna förtecken, säger Lindqvist.
Tack vare mindre förlag finns det alltså möjligheter att publicera berättelser som inte de större aktörerna tycker är tillräckligt intressanta. Till exempel på Åland kan man ge ut och sälja böcker om Pommern, säger Lindqvist. Många mindre förlag har specialiserat sig på byhistoria.
För läsaren är det allt svårare att märka skillnad i kvalitet mellan böcker som utkommit på ett mindre respektive större förlag, säger Lindqvist.
- Givetvis har större förlag större muskler och bättre ekonomi för att göra ett proffsigt material. De har avlönade redaktörer och korrekturläsare. Det har inte mindre förlag nödvändigtvis och det märks ibland att det skulle ha behövts röd penna, säger Lindqvist.
Men, betonar Lindqvist, i och med att utgivningstekniken utvecklats kan mindre aktörer gällande formgivningen av böcker tävla så gott som på samma vilkor.
Lång process bakom bra bok
Författaren och förläggaren Carina Wolff-Brandt ger ut egna böcker på förlaget Vingpennan och hon är lite mera kritisk. Hon tycker som Lindqvist att de mindre förlagens roll är viktig och av samma orsaker. Men även om egenutgivning är lätt i teorin är det inte alltid det i praktiken, säger hon.
- Det händer att det är dålig kvalitet som ges ut på små förlag. Det är lätt att ge ut en bok men det går inte i en handvändning att göra en snygg ombrytning på datorn själv. Och ibland kanske det vore bäst att inte ge ut boken alls.
Allas memoarer ska inte ges ut
Till exempel har Wolff-Brandt, under kurser om egenutgivning, träffat äldre män som gärna gav ut sina egna memoarer. Det är kanske inte varje gång en bra idé, säger hon.
Själv har hon anlitat en grafiker som gör hennes reklam och en byrå som gör hennes hemsida. Två till tre personer - redaktörer och språkgranskare - läser hennes manus. Säljarbetet gör hon själv och det är det svåraste.
- Det värsta jobbet börjar när boken är färdig från tryckeriet. Och redan före det ska du veta till vem du säljer och i via vilka kanaler. Du måste kunna marknadsföra din bok, annars sitter du med böckerna på balkongen eller i garaget, säger Wolff-Brandt.
Det går att lyckas med eget förlag
Carina Wolff-Brandt har lyckats bra med sin utgivning. Hon har hittat sin nisch i barnböcker, i serien om Kalle Knaster och Miranda, och familjen Johansson. Hon har gett ut nio barnböcker, i rätt så rask takt. Hennes upplaga brukar vara 2 500 exemplar, och så trycker hon flera an efter. För en del böcker är hon inne på fjärde upplagan. I Svenskfinland är en dylik försäljning förhållandevis sällsynt: säljer du tusen exemplar av din bok anses det rätt hyfsat.
Men det var boken om skärgårdskvinnor, Strandsatta - Kvinnoöden från Finska viken till Ishavet, som fick Wolff-Brandt att starta eget. Dåvarande Söderströms skulle ge ut boken, men backade ur i sista stund.
- När jag via omvägar fick höra att den inte skulle ges ut blev jag så heligt arg så jag tänkte att nu ska jag allt visa er. Jag lånade 150 000 mark, grundade mitt förlag Vingpennan och räknade ut precis hur många böcker jag skulle trycka och sälja för att det överhuvudtaget är någon idé, säger författaren.
Första upplagan på 4 000 exemplar sålde slut på fyra månader. I dag har den sålt 15 000 exemplar.
Hur veta vad som är högklassig litteratur?
Enligt Marit Lindqvist ska boken hålla både språkligt och innehållsmässigt för att vara höglassig litteratur. Ett intressant innehåll är alltid styrkan.
- Läsarna avgör i sista hand om det håller och är kvalitet. Om det inte finns läsare märker man ju nog att det kanske inte fanns tillräckligt hög kvalitet i just den boken.
För Carina Wolff-Brandt är det viktigt att ha läsare. Men hennes läsare tänker sannolikt inte på den frågan.
- Jag kan tänka mig att folk kan ha mycket olika åsikt om vad som är högklassig litteratur. Ibland kan ju högklassig litteratur vara så högtravande att bara en bråkdel av befolkningen förstår vad det handlar om.
' /%3E%3C/svg%3E)
