Historiskt presidentval på Island

Det är inte ofta Island byter president, mandatperioderna brukar bli väldigt långa. Men i sommar sker det. Det finns ett tiotal kandidater. Valet tycks stå mellan en historiker och en avsatt nationalbankschef.

Det är rekordmånga som vill bli president på Island. När nomineringstiden tog slut i veckoslutet, hade tio kandidater anmält sig. Men en av dem lyckades inte få ihop tillräckligt många namnunderskrifter för att få ställa upp i valet.

Politiker har ingen fördel

Islands tidigare presidenter har haft varierande bakgrund. De har kommit från både högskolevärlden, teatern och politiken. Det har inte varit någon fördel att vara gammal politiker i isländska presidentval.

Nu finns både erfarna politiska rävar, författare, ekonomer och historiker bland kandidaterna. Presidentvalet på Island är ett utpräglat personval, konstaterar journalisten Borgþór Kjærnested, tidigare bland annat Yle-medarbetare i Reykjavik.

Presidenten på Island har inte speciellt mycket makt. Han eller hon har huvudsakligen representerat sitt land som en kulturpersonlighet. Men den senaste presidenten har utvidgat reviret, i kristider har det varit viktigt.

Fyra starka kandidater

Den första riktiga opinionsmätningen efter avslutad nominering publiceras inom några dagar. Men några mätningar har redan gjorts.

Fyra av kandidaterna har hittills markerat sig. Det är historieprofessorn Gudni Th. Jóhannesson, tidigare statsministern David Oddsson, författaren Andri Snær Magnason och ekonomen Halla Tómasdóttir.

Historisk chans

Gudni Th. Jóhannesson är professor vid Islands universitet och historiker, med Islands presidenter som specialämne.
Han tycks väcka stort intresse bland islänningarna, konstaterar journalisten Borgþór Kjærnested.

Historieprofessorn är 48 år gammal. Det är samma generation som Henrik Meinander, för att nu göra en jämförelse i Finland.

Borgþór Kjærnested tycker sig se en likhet med den tidigare presidenten Kristján Eldjárn, arkeolog och tidigare chef för nationalmuseet. En fläckfri, vältalig akademiker, som valdes till president år 1968, mot etablerade politiker.

Vad som avgör islänningarnas val är en svår fråga, väljarlynnet är oberäkneligt. Men eftersom posten inte är politisk, och islänningarna är hjärtligt trötta på etablerade politiker, så kan en historiker ha sin chans.

Också Vigdís Finnbogadóttir kom utifrån, från teatervärlden, och valdes som en språkbegåvad, vältalig personlighet.

- Det här är besvärligt, säger Borgþór Kjærnested. Han har en känsla av att Gudni Th. Johannesson påminner om Kristján Eldjárn. Han talar om att Island bör få en stabil och bestämd president som överväger, som håller fast vid ämbetet.

- Det kan gå hem hos folket, tror Borgþór Kjærnested.

Comeback för avsatt politiker/bankman?

Utomlands är kandidaten David Oddsson mest känd; tidigare borgmästare i Reykjavik, statsminister, utrikesminister, ordförande för det konservativa Självständighetspartiet och nationalbankschef.

- David Oddsson var i skottgluggen under ekonomikrisen, påminner Borgthor Kjernested. Han är den enda riksbankschefen i Norden som har fått banken i konkurs. Den isländska centralbanken gick i konkurs och fick byggas upp igen med hjälp av internationella valutafonden.

Han vägrade avgå från sin post, så det måste stiftas en lag för att bli av med honom, påminner Borgþór Kjærnested.

- Men David Oddsson har varit väldigt omdiskuterad och han är redan 67 år gammal, så han får nog en ordentlig uppförsbacke i valet.

"Som Kekkonen"

De isländska presidenterna har inte vanligtvis haft en partipolitisk bakgrund. Ólafur Ragnar Grímsson kom från politiken. Han valdes till president 1996 och har blivit omvald sedan dess. Han tvekade redan för fyra år sedan, men kandiderade - och blev vald.

I sitt nyårstal meddelade han att han lämnar posten, men ångrade sig i våras och deklarerade ändå sin kandidatur.

- Han såg ingen kandidat som kunde bära ämbetet och ta ansvaret som han hade gjort, förklarar Borgthor Kjernested.

Sedan blev det krav på nyval och stora demonstrationer mot statsministern som blev fast för Panama-konton.

Det använde sig den avgående presidenten av. Han ansåg att det rådde instabilitet, oro och ovisshet om framtiden. Men sedan kom de nya, starka kandidaterna fram.

Borgþór Kjærnested ser en likhet med Finlands tidigare president Urho Kekkonen, känslan av att vara oumbärlig.

- Ólafur Ragnar Grímsson ville nog egentligen sitta kvar. Men hans hustru är också besmittad av Panama-kontona, så han såg antagligen att han inte skulle klara av att vinna valet.