Död natur och flyende sommargäster - skarven är en hatad och älskad fågel
I Hangö har en skarvkoloni tagit över på Byön. Det började med några skarvpar år 2011. I dag är delar av ön förstörd.
- Nu ser här ut som efter kriget när träden hade bombats sönder och brunnit ner, säger Risto Ihatsu. Han är skogsbruksingenjör, arborist och inspektör på Sandö gård, som äger delar av Byön.
Nu ser här ut som efter kriget.
På fem år har fyrahundra par slagit sig ner. De bajsar friskt och spyr fiskrester. Redan en bit ute till havs slår en stark odör av fågelbajs emot en. Lukten är att jämföra med den från en minkfarm. Träden är gråa och kala.
- Barrträden dör snabbt. Lövträden försöker återkomma, men till och med rönnen som annars klarar sig bra dör till slut av fågelskiten, förklarar Risto Ihatsu.
Det är kvävet och fosforn i bajset som tar livet av träden och markväxterna. Det leder till att också alla andra djur försvinner från området. Också sommarstugegästerna måste ge sig av.
- De som bor på Byön är nu i den situationen att de inte kan besöka stugan under sommarens lopp. Antingen måste de komma hit tidigt på våren eller på sensommaren när ungarna är flygfärdiga, säger Risto.
För ett år sedan konstaterade Närings- trafik och miljöcentralen i Nyland att någonting måste göras åt den växande skarvkolonin på Byön. Risto Ihatsu fick tillstånd att hugga ned träd på ön. Ändå står träden fortfarande kvar.
Orsaken till det är att gråhägern häckar i samma träd som skarvarna. Gråhägern får inte störas under häckningstiden.
- När sommaren är över tar vi hit skogsmaskiner och så fäller vi alla träd som har skarvbon, säger han.
Om skarvkolonin försvinner från området eller bara flyttar till en annan ö återstår att se.
Rivna fiskar i näten besvärar fiskarna
Börje Holmberg i Dragsfjärd har jobbat som fiskare i drygt 40 år. Under de här åren har mycket hänt som har gjort det svårare att jobba som yrkesfiskare. På 1990-talet kom till exempel sälarna och i början av 2000-talet kom skarven.
- Skarven har aldrig ställt till med så stora problem som i fjol höstas. De kom i hundratals och jagade i flock in mot land. De tömde vikarna på fisk totalt, säger han.
Ornitologer efterlyser nyanserad debatt
Skarven har många motståndare, men det finns också de som anser att skarven har sin plats i vår skärgård.
Peter Uppstu i Åbo är ornitolog. Han hör till skarvens försvarare,
- Skarven är en väldigt fin fågel. Den är svart och snygg och glänser speciellt i parningsdräkt. Den har stora, vita ornament. Den häckar i väldigt fina kolonier.
Det inte så bra om blodtrycket skjuter i höjden varje gång man ser sina nya grannar.
Uppstu har ändå förståelse för ilskan över problemen som skarven orsakar. Han efterlyser ändå en nyanserad debatt om hur problemen ska åtgärdas.
- Skarven hör nog hemma i vår skärgård, säger han. Den har nu återvänt och har hembygdsrätt här.
Uppstu anser att mänskan måste lära sig att leva med sina nya grannar.
- Där de förorsakar stora problem ska de åtgärdas, men annars så är det inte så bra om blodtrycket skjuter i höjden varje gång man ser sina nya grannar.
I fjol fick Börje Holmberg tillstånd att skjuta skarv. Tillståndet är fortfarande i kraft, men i praktiken är omöjligt att skjuta fågeln.
- Tillståndet är sådant att jag inte får använda vettar, jag ska bara skrämma bort skarvarna från bragderna. Jag har mina bragder på ett stort område nattetid. Det är omöjligt att sitta i en båt och skjuta omkring sig nattetid. Tillståndet är nog totalt värdelöst.
"Det finns fisk så det räcker åt alla"
Mikael Kilpi är docent i zoologi och kustekologi och satt med i den skarvarbetsgrupp som arbetade ihop en skarvrapport för Miljöministeriet i våras.
- Vi har så inflammerat mycket fisk i det här havet, säger han och pekar på forskning som visar att fisken räcker till för både skarvar och fiskare. Det finns också de som anser att skarven sköter om gösbeståndet i och med att den tar bort smågösar.
Vi har så inflammerat mycket fisk i det här havet.
Skarvarbetsgruppen publicerade sin rapport i april. I den föreslogs bland annat att det ska bli lättare att få undantagslov för att minska skarvbeståndet, samt att regionala samarbetsgrupper ska hitta lösningar tillsammans.
- Jag vet ju hur långt ifrån varandra prosidan och hatsidan var. Jag tror att man kom till en ganska bra lösning. Jag tror systemet med de regionala "ansamlingarna" kan fungera. Jag tror att det är en riktigt vettig väg att gå, åtminstone just nu.
Skarven håller på att inta Vasa
I Vasa häckar omkring 500 skarvpar på två holmar i Stadsfjärden bara 400 meter från stadskärnan. De blir fler varje år. Vasaborna är förargade och också här är yrkesfiskarna oroade.
Tom Blom som är yrkesfiskare förklarar hur skarvarna fiskar.
- De jagar på fiskarna underifrån och får dem att komma upp till ytan. Sedan biter och nafsar de i dem. Jag har sett massor fisk i år med rommen hängande utanför, men fisken lever.
Guy Svanbäck, verksamhetsledare för Österbottens fiskarförbund, betonar att kolonin utanför Vasa är speciellt besvärlig eftersom den finns i Finlands viktigaste lekområde för abborrar.
- Vi vet att abborrbeståndet här förser hela Kvarken med abborre. Det har ett stort ekonomiskt värde och vi borde skydda abborrbeståndet från skarven, säger han.
Alldeles i närheten av skarvkolonin finns två badstränder och några kilometer ifrån ligger ett flygfält. Sommarstugegästerna har övergett området på grund av smutsen. Fast bosatta i höghusen vid Stadsfjärdens stränder kan tidvis inte vara på sina balkonger på grund av stanken.
Leif Öhling räknar storskarv för Miljöcentralens räkning. Han tycker skarven är en snäll och sympatisk fågel.
- När jag senast steg i land lyfte föräldrarna och började kretsa på ett par hundra meters avstånd över skäret, men ungarna låg lugnt kvar och stack upp sina gap och ville bli matade. Efter en stund var allt lugnt och jag kunde gå mellan bona i lugn och ro.
I fjol fick Vasa tillstånd att fälla en del träd där skarven trivdes, men det ledde bara till att skarven byggde sina bon på marken i stället. Frågan är vad man nu ska hitta på.
- Det visar bara hur svårt det är att manipulera naturen, säger chefen för naturskyddsgruppen vid Österbottens NTM-central, Lena Rinkineva-Kantola.
Andra åtgärder förutom att hugga träd är att skjuta skarven eller att pricka eller pensla äggen.
I sommar får ändå skarvarna fortsätta leva fritt på holmar och skär längs vår kust. Först om ett år får vi veta om åtgärderna har någon inverkan på beståndet.
Se hela programmet här:
Närbild i Yle Fem, måndag 30.6, kl 20.00
Sänds även tisdag, 31.5.2016 kl. 17.25
' /%3E%3C/svg%3E)
