Politik - varje dag är olik

Fredagen den 15 april fick tre elever från Winellska skolan en unik chans att besöka riksdagen. Det årliga ungdomsparlamentet ordnades i Helsingfors igen.

Riksdagshuset är nu under renovering, så jag och alla andra ungdomar fick gå till en annan byggnad som ligger alldeles nära riksdagshuset. När vi kom in blev vi mottagna av en säkerhetsvakt som gav oss instruktioner om att gå vidare till våningen nedanför. Nedrevåningen var fylld med unga och deras lärare från både finska och svenska skolor. Vi fick frukost och träffade även politiker som till exempel Carl Haglund.

Carl Haglund hälsade glatt och vi fick ta ett foto med honom. Sedan frågade vi vad han tyckte att var det bästa med att vara riksdagsledamot. Carl Haglund berättade att hans yrke är väldigt varierande och han får träffa många nya människor vilket är ett stort plus eftersom han beskriver sig själv som social. Att resa är också något han gillar. Carl berättade också att det aldrig känns tråkigt att komma till jobbet på morgonen eftersom varje dag är så olik.

Då morgonmålet var över var det dags för vår grupp att separera. Jag skulle gå till det lilla auditoriet och lyssna på fyra riksdagsledamöter och deras svar på våra frågor. Mitt program gick ut på att eleverna fick ställa frågor till riksdagsledamöterna och sedan fick riksdagsledamöterna svara.

Tillställningen börjar i Lilla auditoriet

Jag satte mig ner i en sal fylld med fint klädda ungdomar. Det fanns mikrofoner framför oss och stämningen var spänd. Sedan kom de fyra riksdagsledamöterna in med breda leenden - två från regeringen och två från oppositionen. Li Andersson från Vänsterförbundet, Ozan Yanar från De gröna, Katri Kulmuni från Centern och Simon Elo från Sannfinländarna presenterade sig själva och satte sig ner.

Tillställningen började med en fråga om vad som kunde göras för att ungdomarna skulle bli mer intresserade av politik. Li Andersson berättade att ur hennes synvinkel verkar det som om ungdomar är intresserade av samhällsfrågor, men hon tror att ungdomar tycker att det är jobbigt och invecklat att påverka via partierna.

Simon Elo ansåg att det var viktigt att föra fram alla ärenden så att också unga förstår vad de handlar om. Kulmuni berättade att då hon var ung fanns det inga sådana möjligheter som det gör nuförtiden, inga politikklubbar i skolan eller besök till riksdagshuset. Unga idag har mycket flera möjligheter att påverka inom politiken t.ex. genom sociala medier, ansåg hon.

Nästa fråga blev lite mer seriös: Vad gör Finland konkret för att stoppa klimatförändringarna?

Regeringen berättade hur aktivt Finland deltagit i mötet som ordnades i Paris i våras. Elo förklarade att Finland har höga mål gällande detta och Kulmuni berättade hurdana förnybara energikällor Finland har.

Både Li och Ozan kritiserade regeringen för klimatpolitiken. Li ansåg att regeringens tal stred emot vad de gjorde i praktiken. Regeringen har t.ex. slutat stöda utvecklingsländerna.

Riksdagsledamöterna kommenterar sparåtgärderna inom studierna

Vi diskuterade också en ganska känslig fråga, nämligen sparåtgärder gällande studiestödet och om hur finska ungdomarnas framtid ser ut.

Ozan började med att kritisera regeringens beslut. Han berättade att han varit flykting och att han fått en utmärkt utbildning i Finland. Han ansåg att man borde erbjuda gratis utbildning av hög kvalitet till alla som vill studera i Finland för att vårt skolsystem är alldeles utmärkt.

Li tröstade oss med att ungdomarna inte borde vara allt för oroliga över sin framtid, men hon sade att sparåtgärderna gällande studier är ett stort problem och att det är underligt att spara på utbildningen.

Li var mest orolig för de elever som behöver extra stöd, ifall skolorna inte har pengar har de inte råd att erbjuda eleverna det stöd de behöver för att studera.

Simon från Sannfinländarna svarade med kommentaren:

- Fråga inte vad fosterlandet kan göra för er, utan vad ni kan göra för fosterlandet.

Han sade att Finland inte kan fortsätta på samma sätt vi har gjort hittills, för som det nu ser ut ligger vi över fem miljarder i skuld.

Katri beklagade också beslutet över sparåtgärderna gällande studiestödet, men hon förklarade att största summan av Finlands budget går till utbildning och hälsoservice. Därför måste de största besparingarna komma inom dessa områden. Katri menade att förra regeringen redan gjort så stora inbesparingar inom utbildning så att det såg ännu värre ut.

Katri svarade med att säga att ifall de kunde ta pengar från de rika skulle de göra det, men de rika använder inte stödpengar.

Li bad om ett till inlägg och det fick hon. Li berättade att regeringen hade lovat att inte spara mera inom studierna och människorna röstade glatt på dem, men senare kom det fram att regeringen hade dragit in ännu mer pengar än förra gången.

Regeringen fokuserar på låginkomsttagarna i Finland, i stället för att fokusera på de som får mycket pengar eller på den grå ekonomin.

- Vi skjuter oss i foten genom att spara inom skolningen, sade Andersson.

Ozan tyckte det var ofattbart att skylla på den förra regeringens beslut då man borde ta ansvar för sina beslut. Sedan berättade han att Stubb och Sipilä till och med hade fotograferat sig själva med plakat där det stod “Koulutusta ei leikata” och senare spreds dessa fotografier på nätet.

Yanar var också av samma åsikt som Li, arbetslösa och studerande drabbas mest av sparåtgärderna. Katri svarade med att säga att ifall de kunde ta pengar från de rika skulle de göra det, men de rika använder inte stödpengar.

Hur kan vi hjälpa de hemlösa i Finland?

Sedan frågades det om de hemlösa i Finland, får de den hjälp de behöver och vad skulle Finland kunna göra för dem?

Simon svarade med att säga att de inte får tillräckligt med hjälp för det finns ännu hemlösa i Finland. Han ansåg också att de asylsökande tar all uppmärksamhet från de hemlösa i Finland.

Inget parti är så bra på att dra in de asylsökande i varje diskussion som Sannfinländarna

― Li Andersson

Katri sade också att först då när de asylsökande kom till Finland började det väckas en fråga om att hjälpa de egna fattiga i landet. Hon ansåg att alla borde få en bostad och att kyrkan gör ett väldigt fint jobb för de hemlösa.

Ozan kommenterade på Simons svar att han ansåg den var förolämpande mot honom som flykting, för de finska hemlösa är alldeles olika än de asylsökande och det var ofattbart att jämföra dessa två.

- Inget parti är så bra på att dra in de asylsökande i varje diskussion som Sannfinländarna, sade Li.

Hon sade att frågan inte hade något med asylsökande att göra och sedan började hon fundera på lösningar för att hjälpa fattiga. Hon berättade om en undersökning som hade gjorts att i stället för att först ta itu med alkoholproblemet, sedan drogerna och sedan hitta en lägenhet till personen, skulle man kunna göra motsatsen. Man skulle först hitta en lägenhet och sedan börja ta itu med alkohol- och drogproblemen för denna lösning har lett till positiva resultat. Li berättade om ett samfund som hjälpte unga som blivit utkastade från lägenheten och hjälper dem att hitta nya lägenheter och vägleda dem.

Simon sade att Sannfinländarna är kända för deras frispråkighet och han ansåg att man borde fokusera på sådan invandring i Finland som kunde vara till nytta då man ser på Finlands ekonomiska situation.

- Lyssna, vi vill prata om de fattiga och hemlösa i Finland, men det finns ett parti som pratar om asylsökande och som ännu inte har hittat någon lösning på att hjälpa de fattiga i Finland, sade Li.

Natodiskussionen avslutade dagen

Tillställningen avslutades med frågan om Finlands medlemskap i Nato. Borde vi bli en del av Nato eller inte?

Alla fyra riksdagsledamöterna var överens om att det inte skulle vara lönsamt för Finland att gå med i Nato. De tyckte att vi ändå kan diskutera saken om medlemskapsfrågan blir aktuell.

Efter det fick vi ännu följa med en webbsändning och äta. Vi träffade till exempel Juha Sipilä och Timo Soini vid matbordet. Vi fick också lyssna på ett tal från Maria Louhela. Då vi ätit klart var dagen avslutad och alla fick gå hem, det var verkligen en fin upplevelse!

Ida Westermarck, Winellska skolan i Kyrkslätt
Den här texten är skriven av en av Yle Nyhetsskolans unga reportrar.