Ebolan väckte världen – ny pandemiförsäkring ska stoppa sjukdomsutbrott

Världsbanken lanserar ett nytt försäkringssystem som gör att det snabbare ska gå att reagera på hotande pandemier. Ebolaepidemin blev både dyr och hotfull – med en snabbare insats kunde man ha stoppat den innan den ens kom igång, säger Världsbanken.

Världen kom undan ebolaepidemin med blotta förskräckelsen. Skräckscenarierna som diskuterades var apokalyptiska. Två miljoner smittade. En mur kring Sierra Leones huvudstad Freetown för att hindra att människor skulle komma ut och sprida blödarviruset vidare. Total anarki där de drabbade skulle lämnas åt sitt eget öde.

Risken är 50 procent att ebolaepidemin i Västafrika upprepas inom ett år.

Så gick det inte den här gången, men Världsbanken bedömer att det finns en mycket hög risk att världen inom tio eller femton år kommer att drabbas av en allvarlig pandemi som destabiliserar både länder och ekonomier. Uppgifter om att risken är 50 procent att ebolaepidemin i Västafrika upprepas inom ett år har lett till att man börjat agera.

– Ebolaepidemin visade att världen inte var redo att reagera tillräckligt snabbt på en pandemi, säger Jussi Ojala från Kyrkans utlandshjälp. Han fungerade som organisationens ansvariga för internationella kontakter när epidemin härjade.

Med försäkring skulle ebolan ha kostat en bråkdel

Idén med pandemiförsäkringsfonden är att skydda världens fattigaste länder mot hotande pandemier. I dagsläget reagerar världssamfundet för sent när ett virus redan sprider sig explosionsartat och en epidemi är ett faktum. Först när sjukdomsutbrottet hotar också rika länder ingriper de, vilket blev tydligt under ebolaepidemin.

Världsbanken uppskattar att man mycket snabbare kunde ha fått ihop 100 miljoner dollar under sommaren 2014 om det hade funnits en pandemiförsäkring. Istället tog det tre månader att samla ihop de pengar som behövdes, och när pengarna äntligen fanns i oktober 2014 hade de dödas antal tiodubblats från 500 till 5000.

Hade det funnits en pandemiförsäkring då hade virusutbrottet enligt Världsbanken kostat 200-300 miljoner dollar, 4 procent av vad de verkliga kostnaderna blev på grund av att man ingrep långsamt.

Japan, som är ordförande för G7-länderna, var först ute med att donera 50 miljoner dollar till den nybildade fonden inför G7-toppmötet i Japan i slutet av maj. Det är meningen att fonden ska vara fullt verksam innan året är slut.

Men det finns inga gratis luncher.

Under de två senaste åren har världen sett tre allvarliga epidemier - ebola, zika och MERS.

Jussi Ojala säger att det finns mer gott än ont med fonden, men att länderna som betalar inte gör det bara av välgörenhet.

Ebolan blev hela världens problem, men länderna som donerar pengar till fonden kommer självklart också att kunna göra vinst på sina investeringar.

Har vi lärt oss av misstagen under ebolaepidemin?

Under de två senaste åren har världen sett tre allvarliga epidemier – ebolaepidemin i Västafrika, zikavirusutbrottet i Sydamerika och MERS-utbrottet i Sydkorea.

Ebolaepidemin fick allvarliga konsekvenser för de drabbade västafrikanska ländernas ekonomier – Guinea, Liberia och Sierra Leone förlorade sammanlagt 2,8 miljarder dollar i BNP.

Varje år kostar pandemier 570 miljarder dollar globalt, vilket är 0,7 procent av den globala bruttonationalprodukten. En verkligt allvarlig pandemi, som spanska sjukan år 1918, kunde kosta den globala ekonomin 4 triljoner dollar, eller fem procent av världens BNP.

Även om det är viktigt att reagera snabbt när en pandemi hotar är det inte alltid bara det man ska tänka på, säger Jussi Ojala.

De investerade pengarna hjälpte inte att bygga upp de drabbade samhällenas sjukvårdssystem och det gör inte Världsbankens försäkring heller.

– Hur stödet ges till de drabbade är en viktig fråga. I ebolakrisen var det internationella organisationer som fick pengar medan de drabbade länderna och regeringarna fick mindre än tio procent av pengarna. På lång sikt är det inte ett bra sätt att investera utan man bör stöda den lokala kapaciteten så att det lokala samhället kan ta ansvar, säger Ojala.

Ojala betvivlar att Världsbanken verkligen har tagit lärdom av ebolaepidemin.

– Man borde ge makten åt de drabbade samhällena och använda sig av deras strukturer. I ebolaepidemin använde man sig av internationella strukturer. Det gick snabbt men sedan tog de internationella aktörerna med sig en stor del av know-howen, säger Ojala.

Problem med koordineringen under ebolaepidemin

Ebolaepidemin krävde över 11 000 människors liv, smittade närmare 30 000 och har hittills kostat 10 miljarder dollar. Internationella donatorer har samlat ihop sju miljarder dollar för att stoppa epidemin och hjälpa länderna på fötter igen.

De investerade pengarna hjälpte inte att bygga upp de drabbade samhällenas sjukvårdssystem till exempel, och det gör inte Världsbankens nya fond heller.

Det är ingen slump att epidemier oftare drabbar sköra stater.

Ojala påpekar att det skulle vara viktigt att sviktande stater skulle ha beredskap att handskas med allvarliga epidemier. Under ebolautbrottet blev det också tydligt att den internationella koordineringen inte är så bra som den kunde vara. Världshälsoorganisationen WHO och det amerikanska centret för sjukdomskontroll CDC tävlade sinsemellan.

– WHO ledde den globala responsen, men om man tittar hur det gick så var amerikanska CDC mycket snabbare. Man kunde se att olika internationella aktörer tävlade om resurser, det var inte bara bra. Det är samma resurser man delar ut, amerikanerna finansierar både WHO och CDC. Det krävs bättre koordinering så att man inte gör dubbelarbete.

Epidemier kan leda till krig

Det är ingen slump att epidemier oftare drabbar sköra stater, de saknar beredskap och den kunskap som krävs. Hur stark demokrati ett samhälle har är också avgörande.

– En pandemi som ebola är också en fredsfråga. Oroligheterna i Liberia kunde ha blivit mycket värre. Under en epidemi måste man också fokusera på större sammanhang i samhället, i Västafrika var skolorna till exempel stängda i mer än ett halvt år, det har en stor inverkan på samhället, säger Ojala.

Om demokratin är svag, folket är missnöjt med sin regering och människorna saknar rättigheter ökar risken för sociala oroligheter när en epidemi bryter ut. Det kan bli en utlösande faktor som för ett land från fred till krig.